Far och flyg....

Jag har under en längre tid funderat på att göra ett inlägg om fåglar som vi sett. Här i Sydafrika finns det en mängd olika fåglar som vi sällan eller aldrig ser i Sverige av naturliga skäl. Vad jag har förstått, obekräftat, är det endast staren som flyger hela vägen mellan Sydafrika och Sverige. Hur som helst så kommer här en bråkdel av de fåglar vi sett och som finns i arkivet... Jag vill också påpeka att jag inte är någon expert så är det sakfel så får ni gärna rätta men det jag skriver är som jag uppfattat det... Jag har kikat lite i en bok som vi fick när vi flyttade hit av Birgitta och John våra närmsta svenska grannar, men även vad man hört på safari m.m.
/Stefan
Hamerkop är en sjöfågel som finns över hela södra afrika. Formen på huvudet har gett upphov till dess namn, hammarhuvud. Jag tror att namnet som det står skrivet kommer från afrikaans.
African Fish-Eagle; namnet säger det mesta, otroligt vacker

European Roller, en fågel som gillar att sitta i träd. på stolpar och dyker ner för att plocka en insekt eller två. Gillar öppen savann eller gräsområden med många buskage. Kolla in taggarna på grenen som den sitter på.

En "Woodland King fisher" Kan äta både insekter och mindre möss. Låter gärna "Kritirr" Som namnet påpekar håller den till i skogsområden den bygger sina bon i träden i håligheter.

White-Fronted Bee-eater, en liten insektsätande kanalj som sitter och tittar upp i lufter efter förbipasserande insekter och snabbt attackerar underifrån. Den bygger nästen i sandbankar och plockar sitt byte gärna över vattnet.

Här landar en gam som här kallas White-backed Vulture. Som jag har förstått det finns det 5 olika arter i Sydafrika vara denna är den vanligaste. Vi detta tillfälle såg vi fyra olika arter samtidigt.

. Två olika Tawny Eagle varav den undre går in för landning. Finns i olika färgnyanser. Den äter det mesta av smågnagare och småfåglar, men även från as.

Southern Yellow-billed Hornbill en liten kanalj, och tyvärr är detta exemplar allt för intresserad av människornas mat vid en av rastplatserna i Krugerparken... Hornbill-fåglarna är annars kända för sina vackra näbbar. En annan släkting återkommer nedan...

Sothern Ground Hornbill. Denna fågel lever i huvudsak på marken men kan flyga och sätta sig i träden. Om jag inte missminner mig så tar det 7 år innan den lägger sitt första ägg och då endast ett i taget. Med andra ord är denna fågel mycket känslig för störningar.

En vanlig rackare nästan som en skata. Cape Glossy Starling...

Burchell´s Coucal, bilden tagen i St Lucia Wetlandpark i december. Fågeln lever huvudsakligen i kustområdenamen och även i sydöstra Sydafrika. Kanska skygg och kryper genom vegetationen på jakt efter sniglar och insekter men även andra småfåglar och möss kan smaka... Denna sitter och torkar sig efter ett eftermiddagsregn.

African Pinguine, eller Åsnepingvin som jag tror den kallas. Lätet låter precis som en åsnans läte. Bilden tagen söder om Kapstaden på väg ut mot Godahoppsudden där det mest kända stället för att se dessa lustiga fåglar finns i Simons Town. Den enda arten på det afrikanska fastlandet i vilt tillstånd.

Lite turistande i bergen m.m.

I fredags blev det turistande i bergen. Vi hade besökt området tidigare, men med hopp om bättre väder, gav vi oss iväg mot Blyde River Canyon. Det började hyggligt och vi besökte den gamla guldgrävarbyn Pilgrim's Rest. Det är idag en riktig turisthåla. Till skillnad från High Chaparal, så är dock detta "the real thing" och ett trevligt stopp med afrikanskt hantverk men inte mer. Priserna tror jag ligger lite över vad man kan få på andra ställen. Efter det åkte vi vidare för ett traditionsenligt stopp på Harries Pancake, minns ni Granather? Denna gång var det dock inte någon tysk gruppresa utan det var vi som stod för det tyska inslaget med våra gäster. Efter att förvånansvärt fort intagit vår lunch bar det sedan iväg mot de olika naturattraktionerna norr om Graskop i Blyde River Canyon. Tyvärr började vädret även denna gång att hinna ikapp oss och de omtalade fantastiska vyerna omslöts av tunga regnmoln. Ett av målen denna gång var God´s Window, en vacker utsiktspunkt, men strax innan vi kom dit möttes vi av en molnvägg, precis som förra gången. Vi hann dock se Burkes Luck, Three Roundavelds och the Pinnacle, innan vi fortsatte hemåt till White River, där vi bodde på Seringa.

.

Obligatoriskt gruppfoto i Pilgrims Rest

Pilgrims Rest, idag med ett litet bilmuseum

Vi närmar oss Gods Window, som denna dag inte bara var stängt utan även rullgardinen neddragen...

I lördags blev det ytterligare en tur till Krugerparken, nu med Roger Briggs som guide. Vi har åkt på safari med honom vid flera tillfällen tidigare och förväntningarna var höga. Men i likhet med försöket två dagar tidigare var hela Krugerparken tömt på djur. Det skall alla veta, att åka på safari innebär inte att det finns någon Djurgaranti. I bilen finns det tillgång på radio, men den var i likhet med parken helt död. När vi då till lunch deppade över att vi inte sett så många djur började vi fundera på om detta kunde vara sant. Roger försökte peppa oss och sa att det kan vända på ett kick, men vi tvivlade starkt. Efter lunchen skulle vi tanka på en av camperna inne i parken. Tyvärr missade vi detta och var tvungna att vända tillbaka. Det var då Roger fick höra att en leopard hade setts och vi satte full fart. Leoparden är den svåraste att se av de "Big 5". Vi kom precis fram till platsen där leoparden setts och hann få en glimt av den innan den försvann in bland buskarna. Tyvärr blev fotot därefter. Verkligen nöjda med att sett en av katterna gav vi oss i väg mot Gaten och ut från parken eftersom det började bli sen eftermiddag. Vi hade då inte sett något lejon på två och en halv dag... På huvudvägen ser vi då plötsligt en hane komma ut från bushen. Han var seg och strosade fram och tittar på de bilar som just kom och stannade in. Då väljer han att helt plötsligt att lägga sig på vägen och visa att "här är det jag som bestämmer" Inte bara King of the jungle utan även King of the road. Under cirka 5-10 minuter ligger han där medan bilarna samlas bakom oss och det blir kö. Han reser på sig går en bit och lägger sig igen, innan han väljer att lunka in i bushen och han är bota. Tillfälligheter javisst, men det är tjusningen med att åka på safari...inget är givet, spänningen ligger i överraskningsmomentet.

En av safaribilarna i parken vid en utsiktspunkt

Ivar med en Kameleont som Roger räddade från att bli överkörd av bilarna. De kan titta både framåt och bakåt samtidigt med varsitt öga och de kan sträcka ut sin tunga blixtsnabbt cirka 1-1,5 gånger sin egen kroppslängd.

En Bush bock poserar

Svåra att se, men här går den leoparden..

King of the Road? Lejonet hade nyligen ätit vilket förklarade att den var så seg och däst, det syntes tydligt på magen som var rejält svullen.

Möcke grönt var det....

Jo, ursäkta alla ni som väntade på ett inlägg igår. Tyvärr har jag lite feber och känner mig hängig så det blev säng tidigt igår. Idag har våra gäster varit med Tyra i Sterkfonteingrottorna.

.

Åter till Krugerresan. Berg-En-Dal som vi bodde i första natten är en av de nyaste camperna i parken. Vi hade tur och fick två relativt fräscha stugor med klimatanläggning och dusch och toalett. Även restaurangdelen och receptionen var trevlig tycker jag. Redan första kvällen åkte vi ut och spanade på djuren. Vi såg då några elefanter, zebror och lite vanliga djur som man ofta ser. Andra dagen började vi tidigt och hade långt att åka. Vi var spända av förväntningar. Tyvärr blev det kanske den dagen som jag tillbringat i parken då jag sett minst antal djur. Vegetationen just nu är toktjock och det är svårt att se mer än ett par meter in om det vill sig illa. Inga kattdjur denna dag heller men en noshörningsmamma med sin lilla unge. Vi åkte cirka 200 km i parken denna dag. På kvällen kom vi fram till Seringa Lodge, favvostället. Där anslöt Miriam, Tyra och Ivar som varit tvugna att stanna kvar i Centurion för skola och arbete. Vi somnade mätta efter en som vanligt vällagad måltid.

Skönt är att jag fått min kamera tillbaka efter service. Jag har verkligen saknat den. Nu är ytterligare ett objektiv på service och jag har lånat ett värsting objektiv..tack Katarina!

.

På N4 strax innan Nelspruit

Zebra första eftermiddagen

Noshörning med ungen softar under ett träd i värmen.

Ganska ofta korsar djuren vägen. Helt orädda för bilar, vilket ni kommer att se i morgon..
Zebra close up

.

Vill inte vara med på bild...men nyfiken

Japp då har vi varit på resa i Krugerparken igen...

I onsdags reste jag och våra gäster från Tyskland till Krugerparken. Efter en resa på cirka 5 timmar kom vi till den södra delen av parken. Det började med incheckning och sedan ett snabbt dopp i campens pool. Vi bodde denna gång i Berg-En-Dal som ligger i ett bergsområde i södra delen. Dagens största händelse var att när vi packat ut och innan vi skulle åka ut för att titta på djur så satt jag i framsätet med skjutdörrarna öppna och läser kartan. Jag hör våra vänner pyssla i bilen. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och ut ur bilen sticker en silkesapa. Den har gått in genom mittdörrarna och tagit sig bak till den stängda bakluckan, hittat den oöppna banankartongen, ätit en banan tagit ut tre-fyra till och springer ut med dem i handen...allt undertiden jag sitter i bilen.. snacka om close encounter... Mer info om resan kommer imorgon kväll när vi kommer till Pretoria igen...

/Stefan

Har ni testat...

Google Översätt, som vi lagt till som gadget längst ner i bloggen? Vi har lagt till den mest för att mina tyska vänner och släktingar hjälpligt ska kunna följa med i bloggen. Nu när vi har besök av min tyska kompis, Andrea, och hennes franska man har jag blivit varse om hur lustiga en del av dessa översättningar är. Den översätter rakt av, så meningsbyggnaderna blir lite lustiga ibland och en del av orden blir ännu roligare... Jag har testat på både engelska och tyska, de tyska översättningarna blir helt klart roligare.

Ikväll har vi blivit bjudna på en riktig festmåltid, då den franska kocken har lagat tyska Maultaschen till oss med crepes och flamberad ananas till efterrätt. Mums!

Imorgon ska Stefan hämta sin kamera, som varit inlämnad för lagning. Snart blir det fina bilder på bloggen igen!
Miriam

Sightseeing

Helgen har vi ägnat åt sightseeing i närområdet, både i Pretoria och Johannesburg.

I lördags morse var vi tidigt uppe och körde Tyra och Ivar till konståkning och cricket. Sedan åt vi alla frukost hemma vid 9-tiden med Andrea, Daniel och deras 2 flickor innan vi åkte till Sammy Marks House. Sammy Marks är ett mycket intressant hus från slutet av 1800-talet, byggt i kolonialstil. Vi åt lunch i rosenträdgården och på eftermiddagen åkte vi in till centrala Pretoria. Vi besökte Union Buildings och tog en liten bilsightseeingtur genom Pretoria.

Idag åkte vi istället till Johannesburg. Det tar alltid lite tid för två barnfamiljer att komma iväg, och vi hade väl inte direkt någon brådska, så vi kom inte till Rosebank Rooftop Market förrän vid 11-tiden. Rooftop Market är en stor marknad, som äger rum varje söndag. Där kan man hitta allt från afrikanskt hantverk, vanliga marknadsprylar, kläder och kryddor. Väldigt stor och riktigt bra! En sen lunch åt vi på Moyo, där vi även fick njuta av afrikansk livemusik och ansiktsmålning.

Miriam

Hemma i värmen igen

Efter några kalla dagar i Sverige, landade jag i förmiddags i Johannesburg igen. På flygplatsen gjorde jag mitt bästa för att skynda mig ut. Min kompis Andrea och hennes familj landade också i morse, fast en timme tidigare än mig. Vi skulle mötas upp på flygplatsen och vi hittade varandra nästan direkt. Deras plan var lite försenat, så det passade ju bra.

Det har varit hektiska dagar i Sverige. Jag kom till Jönköping strax efter ett på söndag eftermiddag och hann med en snabbvisit på A6 och IKEA efter söndagslunch med mina föräldrar. På måndag jobbade jag på mitt "gamla" kontor. Jag hann träffa ett fåtal kompisar, och några var inte hemma när jag ringde på dörren (det var sportlov den gångna veckan i Jönköping). Det är alltid härligt att komma till Jönköping, se över Vättern, träffa kompisar, läsa JP och semmeltestet (Centralkonditoriet vann i år). Tyvärr blev det lite kort den här gången, för på tisdag morgon flög jag upp till Arlanda och var på konferens i Sigtuna. Inte ens ett litet kort besök inne i Stockholm blev det den här gången.
/Miriam

I mörkaste Afrika

Här om dagen skrev jag om ljus. I dag blir det om mörker för i går kväll hade vi sett fram emot att göra korvstroganof på insmugglad falukorv. I stället, under tiden jag hämtade barnen på skola och dagis, gick strömmen vid 4-tiden. Sen var det strömavbrott i 5 timmar. Allt som var förberett var bara att ställa in i kylen och ta fram flingor och yoghurt och hoppas att strömmen skulle komma tillbaka innan kyl och frysen han tappa all kyla. En mörk kväll således i likhet med OS framgångarna... Det blev bra till slut med fyra barn som hamnade i min säng för när det blev dags att gå och lägga sig kom åskstormen som fyllde poolen till bredden. Vi tände levande ljus som ökade på mysfaktorn (de sista stumparna av julljusen inköpta på IKEA, varför släpar man stearinljus över halva jorden egentligen?). Jag hamnade till slut på soffan eftersom jag inte ville flytta på någon av de fyra små som låg brevid varandra, en ganska gullig syn måste jag tillstå. Ikväll fick vi äntligen äta korven och trot eller ej men alla barnen åt upp, vilket tyvärr inte hör till vanligheterna. Tyra kom även hem med glädjande besked att hon tagit gult bälte i judo vilket är det första bältet. I morgon kommer Miriam hem samtidigt som vi får kompisar på besök från Tyskland.
/Stefan

Ljus i Afrikas mörker!!

Nu har Miriam varit i Sverige sedan i lördags och allt flyter på som vanligt. Det enda som jag glömt hittills är att ta med Noah och Axels läxa till i går. Dagarna går fort och fylls med barnens aktiviteter. I morgon kommer Karin hit och då ska vi äta falukorv som är insmugglad och som ligger i frysen och väntar.

Jag har ju tidigare gnällt över att det inte visas någon OS i direktsändning här. På TVn sänds det i huvudsak bara Cricket, Rugby och Fotboll. Emellanåt har de entimmes sändningar och sammandrag från två dagar tidigare. Jag fick här på bloggen tips om att se OS live via Vancover direkt. Tyvärr blev den servern överbelastad och funkade inte tillräckligt bra. Idag har jag dock via en kompis lyckts lura alla IP nummer mm så nu kopplar jag upp mig mot en server/nätverk i Sverige och lyckas se SVT plays direktsändningar från OS trots rättighetsskydd osv via VPN!

Jag får dock välja vad jag ser eftersom "Airtime" dvs hur stor mängd data som får ladda ner vaje månad, är begränsad...men ändå OS live! Just nu verkar Curlingen gå bra och skidskyttet sämre.
/Stefan

Next stop Jönköping!

Om en halvtimme blir jag hämtad av en taxi för att köra mig till flygplatsen. Jag flyger till Göteborg i natt, via Frankfurt. Jag fick reda på att jag skulle åka hem i slutet på förra veckan, men den gångna veckan har varit så hektisk att jag knappt hunnit fundera över resan till Sverige. Jag har legat i poolen en bra stund idag (vattnet var fantastiska 30 grader!), och det känns konstigt att jag ska vara i ett vintrigt Sverige imorgon. Jag har inga riktiga vinterskor med mig hit, hoppas mina walkingskor håller!

Imorgon och måndag kommer jag att vara i Jönköping och tisdag till torsdag ska jag på konferens i Sigtuna. Det är så mycket jag vill hinna göra i Jönköping och så många jag skulle vilja hinna träffa, men det är bara att inse att jag inte kommer att hinna med så mycket på 1,5 dag (plus att jag ska jobba på måndag). Jag får ta igen det i sommar istället.
Miriam

Children of Fire

I julas fick kollegorna hemma i Sverige inte någon julklapp, utan julklappspengarna gick till ett välgörande ändamål, närmare bestämt "Children of Fire". Idag ägde den formella överlämningen av checken rum och jag hade förmånen att få åka till Johannesburg och vara med.

Children of Fire är en organisation, som hjälper brännskadade barn att få de operationer de behöver, med utbildning och i vissa fall att få fosterfamiljer. Organisationen ordnar även brandskyddsutbildningar i townships och gör insatser i samband med bränder. Organisationen leds av en mycket hängiven brittiska, som bor och äger huset där organisationen har sitt högkvarter och där även en del av barnen bor. De flesta barn bor hos Children of Fire i perioder i samband med operationer. Några av barnen har dock inga familjer, utan bor permanent hos Children of Fire.

Barnen var mycket glada när vi kom för att besöka dem och de hade målat svenska flaggor, som de viftade med och jag fick ta emot ett schackbräde i blått och gult i gåva till företaget. Det var mycket gripande att se barnen och jag skämdes nästan över den tacksamhet de visade.

Miriam

Ska man skratta eller gråta?

Nu är det dags för ett antal sportnotiser:

Fotboll: Vi har nu fått besked om att vi har fått biljetter till matchen mellan Danmark och Holland under fotbolls-VM. Jag är ganska övertygad att den kommer att bli en bra och välspelad match med stor publik. I Sydafrika finns det många med holländskt påbrå. Tyvärr "vann" vi inga biljetter till matcher med Sydafrika, Argentina eller England. För att barnen ska få se en match har vi dock köpt biljetter till Serbien-Ghana enligt obekräftade rykten kanske en av VM:s mest intressanta matcher... För "The Black Star" var det första afrikanska laget att ta medalj i OS, 1992. I laget har William Amomoo chans att ta en plats, kanske mest känd för att han spelat i Syrianska FC, Djugården och Vasalund under ett par sejourer. Under perioden 1959-1962 hade Ghana en svensk förbundskapten vid namn Anders Sjöberg. Det får anses vara en relativt lång period med tanke på att laget haft 14 förbundskaptener sedan år 2000. Serbien då? Jo man vann sin grup i gruppspelet före tex Frankrike så helt borta är gubbarna från Balkan inte.

Cricket: Efter "testmatchen" i lördags har nu Ivar fått ytterligare en inbjudan till Cricket redan nu på lördag, en självskriven tur till skolan således, för vem älskar väl inte cricket?

Softball: Tyra blev i veckan uttagen till skollaget i softball. Första matchen gick mot lokalkonkurenten den "fina" skolan Cornwall Hill. Matchen slutade med tre poängs vinst för Southdownslaget. Retur på måndag... Frågan är bara vad den smått irriterade judotränaren ska säga när Tyra missar ytterligare en träning, och snart är provet för gult bälte...

Golf: I morgon slår jag ut 6.54 på Woodhill sedan blir det två rundor på hemmabanan Centurion på torsdag och fredag. Just nu känns det som om golfen är på rätt väg...hoppas att jag kan säga det på lördag också...

Till sist...de dåliga nyheterna: Trots de 8 sportkanalerna som vi har kommer inte en enda att visa något i direktsändning från OS i Vancover. Enligt TV-tablån kommer det att vara bara två timmars sammandrag per dag...typiskt när man nu har möjlighet att kunna ta sig tid till att titta. Vad som slår mig dock är att för fyra år sedan när OS var i Turin, då var Noah och Axel 2 månader gamla och höll en vaken på nätterna...tänk vad tiden går.

/Stefan

Cricket...!!

En aktiv lördag tog sin början redan kl 03.45 när Tyra och Miriam gick upp för den sedvanliga lördagsträningen i Kolonade köpcentrum och konståkning. Så långt var allt som "normalt". Kl 06.00 var det dags för Ivar att stiga upp och avfärd till skolan, lagom till att Tyra kom hem från skridskon. På skolan var det Mini cricket day och alla barn som ville var inbjudna att vara med. För Ivar som är ny i skolan var det en självklarhet. Med stor entusiasm var han med och kastade sprang och slog. Det handladse om Pitching, Wicket, Batting, ball, runs och en mängd nya bergrepp som inte är de vanligaste i Sverige. För att vara första gången tycker jag att han klarade sig hyfsat, men det märktes att cricket är något som många pojkar får växa upp med eftersom de flesta visste vad det handlade om. Den första bilden nedan visar också vad det är papporna prioriterar. Okej att de jobbar i veckorna, men på vardagarna lyser de allra flesta med sin frånvaro på skolgården, och någon gång kan man tycka att de borde visa upp sig. Men när det gällde cricket fanns de alla där bakom och stöttade och såg till att det gick rätt till. Efter cricketen bar det av för ett trevligt fotbollskalas efter som bröderna Engberg fyllt år i veckan. Så dagen har inneburit mycket sportande. I kväll kommer Engbergs över och vi kalasar på resterna från kalaset!

. Engagerade papporIvar svingar slagträt och skyddar på så sätt sina wickets.Ansats för att "pitcha" eller bowl dvs kasta Upp och i väg...lite träning krävs men klart godkänd början!

För er som är intresserade finns det cirka 25 sidor om cricket att läsa på Wikipedia ;)

Dagens "This is Africa"

Idag skulle minibussen in på service. Ett säkerhetsbälte har varit trasigt och ett skjutfönster lika så. Jag hade i god tid bokat tiden och förklarat vad som var fel och hur jag ville ha det. I september lämnade jag in bilen för 1500 mil service, så det var inte så länge sedan den var inne.

När jag kom till verkstaden frågade de hur långt bilen gått och jag förklarade att det återstod c:a 100 mil innan den gått 3000 mil. Kvinnan frågade då om jag ville ha den servicen när bilen ändå var inne. Visst sa jag det blir bra.

I eftermiddags ringde de från verkstaden och sa att bilen var klar att hämtas. När jag kommer hem visar det sig att bilen är servad med nya vindrutetorkare och allt, jättebra. Problemet är bara att säkerhetsbältet är fortfarande ur funktion och fönstret lika så...this is Africa...

Tillbaka i SA

Efter en kort men intensiv vecka i Sverige och Stockholm är jag nu tillbaka till Sydafrika. Skönt är att pappa är på bättringsvägen och vi hoppas att han ska stanna kvar på den.

Vad som slår en vid tvära kast som detta är inte bara temperaturskillnaderna, men även andra skillnader. Vi har skrivit om det så många gånger förut men här kommer några fler exempel;
- Att överhuvudtaget åka in i parkeringshuset på Arlanda...80 kr, dvs för varje påbörjad timme kostar det 80 kr...vad står det i relation till? 1o kr i Johannesburg kanske... Fast det är klart om man parkerar utomhus på Arlanda så kostar det bara 60 kr per påbörjad timme... Inte nog med det parkeringshuset i Johannseburg är mycket modernare och datoriserat än på Arlanda. Varför måste det vara en sådan stor skillnad?

- Att skaffa ett (förbetalt) kontantkort i Sydafrika behöver man inte bara visa passet och legitimera sig, utan även uppvisa bevis på bosättning...hur gör man det? Jo, man visar upp en elräkning...logiskt inte sant? Jämför det med att gå in på pressbyrån och bara betala, skönt inte sant...

-En Café Latte på Götgatspuckeln kostar 35 kr (för den lilla och 43 för den stora). Här finns det bara stora för under 20 lappen...

- Till sist -15 på lördagen och + 28 på söndagen var ett klart lyft. Visst är det härligt med vinterklara dagar, men i ärlighetens namn efter en vecka är man ganska nöjd med det...

/Stefan

Tror jag ska starta taxibolag

Snart är Stefan på väg till Arlanda för att flyga hem till Sydafrika i natt! Farfar Ove mår bättre och har varit hemma från sjukhuset ett par dagar nu.

Den gångna veckan har varit tuff, men det har ändå gått bättre än vad jag trodde. Det var tur att jag tog ledigt en dag, som jag kunde dela upp på 5 dagar, annars hade det inte gått. Det jobbigaste har varit att hinna hämta barnen från skola dagis, köra dem till aktiviteter, göra läxor och laga mat. Barnen har varit väldigt snälla och inte strulat för mycket på morgnarna.

Idag, lördag, gick vi upp 4:45 för att köra Tyra till konståkningen. Kändes lite trist att behöva väcka killarna så tidigt en lördagmorgon för att syrran ska åka skridskor, men vad gör man. Tyra fick sova en stund när vi kom hem, innan vi fikade hemma hos Engbergs. Nu är Tyra på kalas och vi ska strax åka och hämta henne. Ikväll ska hon sova över hos en kompis, medans killarna och jag ska åka på inflyttningsfest. Hektisk lördag med mycket skjutsande fram och tillbaka. Tur att Stefan är tillbaka imorgon!

Tisdag morgon i Stockholm

Uppdaterat tisdag kväll; lite bilder från vintern till Tyra och Ivar

Jag landade igår morse på Arlanda. Det var en anorlunda upplevelse. Inte för att jag inte varit med om vinter förut, men att det är sådana kontraster. Resan in till Karolinska gick smidigt. Peter som jag reste med hade hyrbil och han körde mig till sjukhuset, där pappa låg. Otroligt skönt var att de på morgonen meddelat att han skulle få åka hem tillsvidare. Eftermiddagen tillbringades tillsammans och jag ska träffa honom på dagarna denna vecka. Det går inte jättesnabbt för honom men det är skönt att se honom på benen.

Jag bor denna vecka hos min syster. När vi skildes i början på januari i Centurion, innan de åkte hem till Sverige, var det ingen av oss som trodde att vi skulle få träffas så snart igen. Jag ska också försöka träffa familj och vänner på i huvudsak kvällarna denna vecka. Även en del shopping av saker som jag vill ta med hem finns på agendan.
/Stefan

Själv med barnen

För 2 timmar sedan åkte Stefan till flygplatsen för att flyga till Sverige i natt. Stefans pappa har blivit dålig och Stefan har åkt hem för att vara med sin pappa ett par dagar. Vi hoppas att farfar Ove tillfrisknar snart och att Stefan är tillbaka i Sydafrika om en vecka!

Vi har haft en mycket bra helg. Igår kväll var vi bjudna hem till Helena och Rickard i Woodhill, vilket var otroligt trevligt och gott! De har skaffat världens gulligaste lilla dvärgschnautzer, som vi alla blev väldigt förtjusta i! I eftermiddag hade vi knytkalas/braii hemma hos John och Birgitta. Min kollega, Mats, som flyttade från Sydafrika i början på december, är här och jobbar 2 veckor, var också där. Jag har träffat på honom ett par gånger förra veckan, men han har varit otroligt uppbokad, så det var roligt att få träffas och prata lite.

Nu har barnen och jag precis kommit hem, de har fått mjölk och mackor och får se på TV en liten stund innan det är läggningsdags. Det blir en kämpig vecka, men jag har tagit ledigt en dag (som jag fördelar på 5 dagar) och jobbar lite kortare dagar nästa vecka. Tyra och Ivar ska hämtas senast kl. 15:00 på skolan, men jag tror att det kommer att funka om jag åker ca 14.45 från jobbet. I värsta fall får jag jobba hemma lite på kvällarna och jag har även fått erbjudande om hjälp.

Uppdatering: Medans jag skrev det här inlägget, somnade Noah i soffan, 1 down 3 to go...

Helg igen

Först ett stort tack för alla gratulationer som kommit genom FB och mail etc. Vi ser nu fram emot en trevlig helg tillsammans, med mycket roligt på programmet. Imorgon bitti har jag en tidig tennistid och sedan ska vi alla till gymmet, vilket väl ska få gubben på språng igen. Nästa vecka blir en jobbig vecka för Miriam, som ensam får ta hand om barnen. Själv kommer jag att åka till Stockholm på söndag och åter till Sydafrika på lördag kväll nästa vecka. Det ska bli kul att få komma hem till den vinter som alla pratar om, så jag hoppas att det kommer att finnas lite snö kvar i lagom mängd, men skälet att jag åker hem är att min pappa är dålig, vilket inte är lika roligt. Nu får vi önska er alla en riktigt skön helg!
/Stefan

Grattis Stefan!

Idag fyller Stefan år!! Han firar självklart dagen med en mycket tidig golfrunda, så det blev en rekordtidig födelsedagsuppvaktning i sängen. För oss andra är det business as usual, men ikväll ska vi grilla och äta Woolies goda triple chocolate dessert (med 3 sorters choklad).

Hipp, hipp hurra och många pussar från Miriam, Tyra, Ivar, Noah och Axel!

Biljetter till FIFA 2010

Igår kväll åkte John och Emelie tillbaka till Sverige. De bör vara hemma i Jönköping vid det här laget. Vi hade ett par jättetrevliga dagar tillsammans och nu känns huset väldigt tomt. Speciellt Ivar saknar Lukas, de har lekt bra tillsammans och haft jätteroligt.

Vi har äntligen tagit tag i att försöka köpa biljetter till FotbollsVM i sommar. Stefan, Tyra och Ivar åker till Sverige runt den 17 juni (tror vi), men vi ska försöka få lite biljetter till gruppspelet. Det är tur att vi tog tag i det här nu, för den 3:e (av 4) anmälningsperioder för biljetter går ut nu på fredag. Vi har fyllt i en ganska diger blankett och Stefan ska gå till banken och betala biljetterna imorgon. Biljetterna betalas i förskott (utan att vi vet om vi verkligen får några) och sedan får vi ett SMS med besked om vilka biljetter vi fått. Om det blir pengar över, betalas dessa ut igen. Varje hushåll får beställa max 4 biljetter till 7 olika matcher.

Biljetter finns i 4 kategorier från 140 R per biljett till 1100 R (för gruppspelet). Den billigaste biljettkategorin är reserverad för boende i Sydafrika. Vi kommer att försöka få biljetter till följande matcher: Sydafrika-Mexico, Nigeria-Argentina, England-USA och Danmark-Nederländerna. Vi har valt de billigaste biljetterna till alla matcher utom Danmark-Nederländerna. Hoppas vi får biljetter till åtminstone en match! ...men tänk om det blir till alla ;)

Power failure

Vid 10-tiden i förmiddags åkte vi mot Johannesburg. Planen var att John och Emelie skulle gå på Apartheidmuseet och vi skulle ta barnen till nöjesparken Gold Reef City (som ligger vägg i vägg med Apartheidmuseet). Vi trodde vi hade den perfekta planen, eftersom Apartheidmuseet inte är det mest barnvänliga stället, men när vi kom fram fick vi veta att nöjesparken var stängd för dagen pga en uppgradering av elsystemet. Inte så kul när alla barnen var jättepeppade att åka karuseller och berg-och-dalbanor!


Vi lämnade John och Emelie vid Apartheidmuseet och försökte hitta en bowlinghall någonstans i närheten. Inte heller det lyckades.... Barnen började bli ganska otåliga i bilen och vi insåg att vi snabbt var tvungna att hitta på något annat. Vi kollade GPSen för inspiration, men fick ingen hjälp där heller. Det enda vi kunde komma på var fågelparken i Monte Casino. Vi hade inga större förväntningar på denna, men den var betydligt större och fräschare än vad vi hade väntat oss. Vi började med att se en fågelshow och lagom till lunch anslöt John oc Emelie. Barnen hade riktigt roligt och en strulig och tråkig förmiddag byttes till en väldig trevlig eftermiddag.
.

Sydafrikas nationalfågel en sorts trana

Husbil i Sydafrika

Igår eftermiddag fick vi besök av John och Emelie och deras 2 pojkar från Jönköping. De kom till Sydafrika dagen före Nyårsafton, men har hyrt husbil och rest runt i ca 2 veckors tid. De har varit i Krugerparken, Durban och Drakensbergen. Nu ska de vara hos oss fram till på måndag.

Det har tydligen gått väldigt bra att resa med husbil i Sydafrika. Campingplatserna har de bokat innan de åkte från Sverige och det är nog bäst, ingen höjdare att tvingas ställe sig vid vägen någonstans i Sydafrika. Sydafrikanerna är ett campande släkte (de flesta åker dock med tält eller husvagn) och det finns gott om campingplatser. Dessa campingplatser har hållit "normalsvensk" till bra standard med pool och bra grillplatser, enligt John.

Här hyrde de sin husbil och var väldigt nöjda med uthyrningsföretaget: http://www.bobocampers.com/

Första dagen i ettan!

Ivar i den formella skoluniformen. Obs! knästrumporna och snörskorna måste bäras även om det är över 30 grader varmt.

Idag var det äntligen dags för Ivar att börja skolan!! Ivar har längtat hela det långa jul/sommarlovat och provat uniformen flera gånger. Men idag var det på riktigt! Vi kom till skolan ca en halvtimme innan den skulle börja, så att vi skulle ha gott om tid att leta upp Tyra och Ivars klassrum, hälsa på lärarna m m. Klasslistorna har varit hemliga tills idag och hängde vid entrén. Vare sig Tyra eller Ivar visste vilken klass de skulle gå i eller vem som skulle bli deras lärare. Varje år delas klasserna upp och blandas. Tyra har varit ganska orolig inför klassindelningen, men hon verkade rätt nöjd idag trots att de bara var 5 stycken från den gamla klassen som hamnade i hennes nya klass.
Ivars fröken hade ett komplicerat efternamn på S, men förklarade snabbt att alla barnen kallar henne för Mrs. S.

Direkt när vi kom in i klassrummet letade Ivar upp sin plats och satte sig och tyckte att jag kunde åka till jobbet. Jag trodde att det skulle vara en gemensam samling för föräldrar och barn, men fröken höll med Ivar om att jag skulle åka till jobbet. Han har varit väldigt glad ikväll och tyckte det var jätte bra i skolan.

Ivar och hans bänkkompis

Sista dagen på sommarlovet

Idag var det sista dagen på sommarlovet och jag, Tyra och Ivar tillsammans med kompisen Jabu gick på bio. Till filmen blev det både stora popcornburkar och läsk. Filmen vi såg var den populära filmen Avatar. Åldersgänsen var 13 år men i förälders sällskap gick det bra ändå. Ni som har koll vet att det är en film som visas i 3d. Vad jag hade hört kostar filmen 145 kr per person så jag var beredd på att det skulle kosta. Sammanlagt kostade biljetterna för oss 4 personer, 200 Rand, dvs 200 kr. Därför kändes det som om vi kunde unna oss lite popcorn.

På eftermiddagen hämtade vi åter familjens nya kompis hunden Chicko som var hos oss i julas. Chicko och hans familj har hastigt bestämt sig för att flytta söder om Johannesburg. Tråkigt för Ivar eftersom hunden tillhör hans bästa kompis Miguel. De flyttar redan i slutet av januari.

Igår var jag och spelade innebandy tillsammans med ett gäng svenskar bland annat en del Ericssonfolk men även företag som Atlas Copco och Gunnebo var representerade. Det var ruggit skoj, i vart fall de första 25 minuterna.. Sedan var jag helt slut och jag har allvarliga funderingar på att lägga klubban på hyllan för gott. Efter en och en halv timme på stor plan utan avbytare har jag idag ett svullet knä, muskelvärk och en stor blåsa på tån...varför ger man sig aldrig?

Idag har det gått ett år...

Japp så är det. För ett år sedan lördagen den 10 januari 2009 reste jag Tyra och Noah till Sydafrika. Det här året har inte bara gått hiskeligt fort utan det har varit kanske ett av de händelserika åren på länge. Vi har fått uppleva så mycket som ni vet, men kanske det bästa har varit den tid som vi fått ha tillsammans. Barnen har utvecklats och mognat mer samtidigt som det naturligtvis varit otroligt kämpigt för dem. Jag tror att de trivs även om de, som nyligen när det varit högtider, saknar familj, vänner och traditioner. Att tomten åkte golfbil och tittade fram bakom en grön buske är helt annorlunda från vad de är vana vid.

Sydafrika är på många sätt ett fantastiskt land, men har som solen många fläckar. Det finns mycket att önska även om utvecklingen i landet sedan 1994 gått framåt på många plan. Landet i sig är otroligt vackert och bjuder på varierande natur. Många av sydafrikanerna har dock inte fått uppleva sitt land som vi har fått gjort. När vi berättar att vi bilat till kusten och Garden Route är det många som säger att det är något de själva skulle vilja göra. Vi har även fått uppleva djuren som landet är så känt för. Wilde Life Conservation är en stor sak här i landet och man månar om att detta skall bevaras. Livet här för den som har det något så när gott ställt kan vara otroligt bortskämt. Man tar mycket för givet och man blir kräsen. Att flytta hem kommer säkert att bli nyttigt på sitt sätt. Samtidigt har tex möjligheten att ha hjälp i hemmet gett familjen än mer tid tillsammans. Tid som tex annars skulle ha lagts på att städa det 350 kvm stora huset.

Nu har ett år gått och vi känner oss hemma i huset och i miljön. Jag är övertygad om att det kommande året kommer gå minst lika fort men med förhoppning att vi ska kunna upptäcka landet och kanske de kring liggande länderna ytterligare. Idag är det söndag och Tyra och Miriam ska gå på Cinderella on Ice på den teater där Miriam och jag såg Cats för några månader sedan. Kanske något som känns naturligt för er med massor med minusgrader. Betänkt då att vi just nu har högsommar och är vana vid temperaturer mellan 25-32 grader...
Ha en skön söndag!
/Stefan

Tillbaka i verkligheten

Stefans syster, Gunilla, med familj åkte hem igår och vi hoppas deras resa gick bra trots den långa mellanlandningen på 14 timmar i Frankfurt!

Jag började jobba igen i tisdags och igår var det inte någon helgdag i Sydafrika, jag har alltså hunnit jobba 3 dagar redan. Som ekonom är början av januari en ganska hektisk tid, eftersom det är då boksluten görs. Än så länge är det rätt lugnt för min del, men nästa vecka lär bli desto värre. Noah och Axel börjar dagis på måndag den 11:e och Tyra och Ivar börjar skolan onsdag den 13:e januari, så nästa vecka är vi alla tillbaka i vardagslunken.

I morse hängde Tyra, Ivar och jag på låset till Skoluniformsshopen när de öppnade 08:00. Som tur var, hade jag samlat ihop alla uniformsdelar från förra året, och låtit Tyra och Ivar prova dem, så jag visste vad som kan användas i år igen, vad Ivar kan ärva av Tyra osv. Det var ändå en hel del som behövdes handlas nytt och slutnotan slutade på ca 2000 kr. Då köpte vi ändå inte vinteruniformsdelarna, dessa får vi komplettera med till hösten (april).

Skolmaterialen måste vi också stå för själva. Förra året sprang Stefan omkring i en massa kontorsaffärer för att köpa skolmaterialet, men i år har skolan skött inköpen centralt och så fick vi köpa färdiga set à 400-500 kr per barn. Nu återstår bara att kolla alla skorna (vita gympadojor och bruna finskor) och att märka upp alla kläder och allt skolmaterial, sedan är barnen redo för ett nytt läsår.

Addo Elephant Park

200 elefanter är inte lätta att fånga på en bild

.

Cirka 60 km norr om Port Elisabeth ligger en liten håla, ja man kan faktiskt kalla det för en håla, som heter Addo. Om det inte vore för den nationalpark som orten har givit namn åt skulle man knappt kunna kalla det samhälle, då det saknas en riktig tätort, utan i huvudsak består samhället av en mack med en närliggande bar. Nationalparken som finns i närheten grundades i början av 1930-talet och var först inriktad på elefanter. Sedan ett par år tillbaka finns det även lejon i parken. Parken är till ytan den näst största efter Krugerparken. Tyvärr är den uppdelad och är inte sammanhängande varför djuren inte kan ströva fritt mellan de olika delarna och känslan är långt ifrån Kruger. Den dag vi var i parken så fick vi se en mängd elefanter. Dock tog det nästan en och en halv timme innan vi så en första elefant. Väntan var dock värd sitt pris eftersom vi fick se över 200 elefanter samtidigt vid ett av vattenhålen. Jag har sett flera elefanter samtidigt men detta var någonting speciellt. Det mest fascinerande var att de 200 djuren kunde vara på så liten yta samtidigt utan att man knappt hörde något ljud alls. Tyvärr fick jag de sista dagarna fel på båda mina kameraobjektiv, vilket för min egen del förtog en del av upplevelsen. Igår gjorde vi även den långa resan hem till Centurion. Vi var inte ensamma, vilket kan ses på bilden från en av mackarna efter vägen. I morgon åker min syster med familj tillbaka till Sverige efter tre veckor. Tiden går så hiskeligt fort och insikten att vi snart har bott här ett år gör att tankarna och funderingarna för framtiden smyger sig allt närmare.

En afrikansk buffel har mött sitt öde
Japp, då var det dags...
Stor och liten svalkar av sig i vattenhålet (38 grader)
Safari i öppen bil

Trafikstockning 1
Trafikstockning 2

105 mil

Nu är vi hemma i Centurion igen efter att ha kört 105 mil från Addo i morse. Vi startade vid sextiden imorse och var hemma strax före sju ikväll. Ganska mastigt, men vi kände alla att vi inte ville övernatta någonstans på vägen. Resan har gått bra, det var molnigt och förhållandevis kallt (runt 20 grader), vilket är skönt när man ska tillbringa dagen i bil. Vi gjorde ett längre lunchstopp i Blomfontein och därefter åkte vi genom några riktigt stora regnoväder. På vissa delar var det väldigt mycket vatten på vägen och flera bilister hade ställt sig vid sidan om vägen för att avvakta.

Igår var vi i Addo Elephant Park, vi kommer att lägga in lite bilder därifrån imorgon.

På väg igen

Idag lämnade vi Knysna och körde österut på Garden Route till Port Elizabeth. Staden ligger väldigt vackert direkt vid Indiska Oceanen och har fler långa fina stränder. När vi kom fram i Port Elizabeth undrade vi varför ingen låg på stranden och varför de som var i vattnet bara stod upp. Det visade sig vara väldigt blåsigt och strömt i vattnet. Badvakterna tvingade alla (inom vissa avgränsade områden) att stå upp. Säkert nödvändigt, men det såg väldigt komiskt ut.

Vi hade sett fram emot att besöka Bayworld och dess delfinarium, men när vi kom fram visade sig det att delfinerna flyttat till Hong Kong. Istället tog vi en promenad på den blåsiga strandpromenaden och piren vid Humewood Beach. Därefter gjorde vi en liten snabb bilsightseeingtur genom staden och vi kunde konstatera att staden var rätt nergången och nog sett bättre dagar. Det kändes inte direkt som någon förlust att vi inte hade mer än en eftermiddag i Port Elizabeth.

Nu sitter vi återigen i bilen på väg till Addo och imorgon väntar besök på Addo Elephant Park.

Lite blandade bilder från en nedgången men vacker stad, Port Elisabeth;

.

Gott Nytt År

Med denna bild vill vi bara säga att vi mår fortsatt bra på vår semester vid Garden Route. Idag stannade vi kvar i Knysna och åt lunch vid Knysna Heads, vilket är själva inloppet till Knysna Estuary och Lagunen. Båtarna kom och gick och det var riktigt trevligt. Pojkarna Claesson åkte en timme i bil och hamnade i Mossel Bay där de följde med ut på en tur på de stora blå för djuphavsfiske... I morgon lördag drar vi öster ut mot Port Elisabeth...

/Stefan