Nelzons nya hundliv

Nelzon har hunnit bo i Brasilien i två veckor och verkar trivas rätt bra. Brasilianare är mycket förtjusta i hundar och Nelzon har fått mycket uppmärksamhet när vi varit ute och gått med honom. Han står också högt i kurs hos tjejerna i receptionen på hotellet, som skämmer bort honom med godis och hundben.

 

Husse och Nelzon ägnar flera timmar varje dag åt att promenera i parkerna som finns runtom i stan. När jag kommer hem från jobbet är Nelzon glad att se mig, men ganska trött efter dagens aktiviteter.

Många hundar här i São Paulo är otroligt välskötta, jag har sällan sätt så fluffiga pälsar som på hundarna här. Det är också populärt  att smycka ut hundarna med diverse bling bling som kepsar, kläder, rosetter och glittrande hårspännen. När Stefan lämnade in Nelzon för trimning fick han frågan om vi ville att de skulle färga eller parfymera hunden. En vit lavendeldoftande Nelzon kanske? Nja, tror inte det!

Såhär fin blev Nelzon efter sin trimning, slipsen fick vi på köpet.

Embu das Artes

Dagens utflykt gick till en liten stad som heter Embu das Artes, som ligger 25 km från São Paulo. Idag tog det ca 45 minuter att köra dit. Stefan och barnen har varit här en gång förut när jag var i Sverige, men för mig var det första besöket.


I stadens centrum finns många fina hus och på helgerna förvandlas gator och torg till en stor utomhusmarknad med allt från det vanliga krimskramset till hantverk och konst.

Embu das Artes är också känt för sina många bra möbelaffärer. I brist på egen lägenhet fick vi ägna oss att titta och drömma. Utbudet på originella möbler, framförallt olika bord och små skåp, är ganska stort. Vi längtar alla efter ett eget boende och även om vi i första hand söker efter något möblerat, kanske man måste komplettera med ett par saker.

En helg i São Paulo

Här kommer lite bilder från en helt vanlig helg i São Paulo. Förutom barnens sportaktiviteter och kalas har vi ägnat oss åt promenader, museumbesök, restaurangbesök och lite shopping.

Igår eftermiddag åkte Axel och jag till MASP (Museum de Arte de São Paulo). Museet ligger i en modern byggnad i betong och glas och rymmer många av historiens mest kända konstnärer.

Tyra och Ivar ska åka på klassresa tidigt imorgon bitti (måndag). Tyra ska åka till Lencois Maranhenses och Ivar ska åka till Minas Gerais, båda är resor vi gärna skulle vilja göra. Vi har inte hunnit se oss om i landet så mycket och är inte så lite avundsjuka på Tyra och Ivar att de ska åka ut och resa.

I eftermiddags åkte Tyra, Ivar och jag iväg för att försöka handla lite saker som behövdes till klassresan - en ny bikini, en keps, solglasögon, lite nya sommarkläder stog på inköpslistan. Två shopping malls och fyra timmar senare kom vi hem med en bikini, en keps och ett par shorts. Det känns som det är mycket mindre utbud än hemma och att allt kostar ganska mycket mer, eller så vet vi bara inte vart man ska åka och handla.

Pico do Jaragua

När man bor i en stad med 20 miljoner invånare (varav drygt 11 miljoner i São Paulo city), är det skönt att komma ut i naturen i alla fall någon gång under helgen. Vi fortsätter att göra utflykter i närområdet och söndagens utflykt gick till Pico do Jaragua, som är det högsta berget i São Paulo (1100 meter över havet).

Det går flera promenad- och vandringsstråk runt och uppför berget, men det går även bra att köra uppgför berget. I skogen vid bergets fot fanns det gott om apor, några små och söta som dessa här nedan, men också en del lite större och inte fullt så söta. Eftersom vandringen uppåt var ganska brant, valde halva familjen att ta bilen upp till toppen, men vi var några tappra som gick hela vägen upp. Väl uppe möttes vi av en hänförande utsikt över São Paulo och vi kunde ännu en gång konstatera att höghusen aldrig tar slut i den här staden.

Brasse-Nelzon

Äntligen är hela familjen samlad i Brasilien! Som vi berättat tidigare, har Nelzon tillbringat sommaren med mina föräldrar i Blekinge. Han har fått springa fritt på landet och blivit ordentligt bortskämd. Saknaden efter honom har dock varit ofantlig och vi har pratat om honom dagligen.


Eftersom jag hade en sedan länge bestämd hemresa förra veckan planerade vi ganska tidigt att ta honom till Brasilien i samband med denna. Jag har varit ganska orolig för själva resan, att vi ska få alla de rätta intygen på plats och att han ska bli insläppt i Brasilien.


Nelzon har klarat flygresan bra och glad att se mig när jag hämtade ut honom. Han var mycket kissnödig och törstig, vilket inte är konstigt med tanke på den långa flygresan. Nelzon och jag landade 05.30 och ca 2 timmar senare var vi på hotellet, där Nelzon själv fick väcka barnen. För en gångs skull var inte barnen svårväckta en lördagmorgon. Han har varit väldigt trött, men ändå pigg när vi gick på långpromenad i Ibirapueraparken.

Det har varit en del förberedelserna för Nelzons flytt. Vi började redan i slutet på maj med att rabiesvaccinera honom och fixa EU pass, handla buren och kolla upp vad som mer krävdes. I måndags var jag med honom hos Distriktsveterinären i Rimbo utanför Norrtälje för undersökning och avmaskning (intyget från Distriktsveterinären får vara max 10 dagar gammalt). När jag väl hade kört hela vägen tillbaka till mina föräldrar i Sollentuna, ringde veterinären och berättade att hon hade glömt att stämpla intyget. Hjälp! Vi kom dock överens om att veterinären skulle skicka intyget direkt till Notarius Publicus (och ett extra intyg till mitt jobb för säkerhets skull). I torsdags hämtade jag ut intyget hos Notarius Publicus, som nu var försett med en så kallad Haagsigill.


Kostnaderna för Nelzons flytt:
EU pass och rabiesvaccinering 800 kr
Flygbur 1700
Besök hos Distriktsveterinär inklusive avmaskning 700 kr
Notarius Publicus 300 kr
Flygresan 640 kr
Totalt 4140 kr

Fungerande sjukvård? Check!

Innan vi flyttade till Brasilien så gick vi en säkerhetskurs som bland annat behandlade första hjälpen och sjukvård. Viktigt naturligtvis. Vi fick rekommendationen att så snart vi kom på plats så skulle vi reka sjukhus och ha koll på vart vi skulle vända oss om olyckan var framme. Naturligtvis var det det första vi gjorde... not... I går var olyckan framme och Axel hade gjort sig illa i benet. Skolan ringde och ville skicka honom i en ambulans till sjukhuset eftersom han gjort sig illa i benet och de befarade ett brutet ben. Jag slängde mig i bilen och på grund av den normala tuffa trafiken och eftersom jag inte just då var i närheten av vår bil tog det en timme innan jag kom till skolan. Där väntade lågstadierektorn med två sjuksköterskor som finns på skolan och diverse annan personal. Efter en stunds fixande med försäkringar (samtal till Skottland) så fick vi klartecken på det närmaste sjukhuset (vilket också anses som ett av Sao Paulos bästa). Försäkringen måste vara knuten till sjukhuset med mindre att man själv blir betalningsskyldig. Skolan ringer efter en ambulans och man känner, yes detta kommer att gå bra...

Ambulansen kom och de paketerade Axels ben och pappa kände sig trygg. Jag följer sedan med i ambulansen som sätter på sirenerna (lite coolt är det faktiskt). Efter att jag nu kört i Sao Paulo ett par veckor har jag fått lite kläm på lokalisering, riktningar etc. döm av min förvåning när jag inser att ambulansen nog inte är på väg i rätt riktning. Jag frågar på min knackiga portugisiska om vi är på väg till Einstein-sjukhuset (hur svårt kan det vara för en ambulansförare att känna till det största sjukhuset i Sydamerika?) och han nickar. Jag börjar dock känna en viss tveksamhet då han stannar vi fyra tillfällen och frågar folk på gatan efter vägen. Helt klart är att han kör fel vid minst två tillfällen och får vända...

Till slut kommer vi fram och sjukhuset levererar förstklassig service. (Namnet Einstein förpliktigar verkligen). ... och Axel?? Jo då det var ingenting brutet, vilket röntgen visade. Troligtvis är det ett kraftigt slag på överbenet  som gör att han har svårt att stödja på det. Han fick ett rejält stödförband och ordinerades tio dagars försiktighet. 

Inlastning i ambulansen

Axel inpacketerad liggandes på båren...

Ingenting brutet... skönt!