Zetterlind i Brasilien: november 2017

Ibland, eller ganska ofta, blir det inte alltid som man har tänkt sig. För snart tre veckor sedan, natten mellan den 27 och 28 oktober väcktes vi vid 4-tiden på morgonen av våra gäster från Sverige. Sömndruckna och utan att riktigt förstå vad de sa blev vi snart varse om att det brann 4 våningar ovanför oss. Vi bor på den 20 våningen och avståndet upp till 24 och 25 våningen som är topplägenheten är inte så jättelångt. Våra två äldsta Tyra och Ivar var inte hemma utan sov hos kompisar. Eftersom vi hade besök från Sverige var vi ändå 9 personer i lägenheten. Trots att elden härjade ovanför våra huvuden måste man ändå säga att evakueringen med barnen gick kontrollerat. Jag har ofta funderat på vad är det jag ska ta med mig om det brinner (och om jag hinner). Vi hade våra dokument och pass samlade på ett ställe. De handlingarna och kreditkorten kändes som det viktigaste. Barnen tog sina datorer och jag min kamera. Det var inte tal om något mer. På vägen ned för de 20 våningarna mötte vi brandkåren som kom med tung utrustning för att utföra sitt uppdrag som rökdykare. Det var då det slog oss att inget brandlarm hade gått som vi hade hört och ingen av vakterna i huset hade ringt och försöka väcka oss. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Så här i efteråt och med facit i hand finns det många saker som vi är tacksamma för och som har fått sin förklaring. Jag tror egentligen inte på slumpen utan på att vi haft ett högre beskydd. Hur kan man annars förklara att vi inte fick lägenheten på 23:e våningen som det var tänkt för ett år sedan? Det var lägenheten under där det brann. I dag är den vatten- och rökskadad och renoveringen kommer att ta bra mycket längre än de 2-3 månaderna vi fick bo på hotell för ett år sedan. Hur kommer det sig att våra kompisar precis hade kommit från Sverige som var jetlaggade och vaknade för att kunna väcka oss eftersom klockan var 7-8 på morgonen i Sverige? Att sedan familjen som besökte oss var tvungna att stanna en vecka extra när vi bodde i Sydafrika pga. av askmolnet från vulkanutbrottet på Island gör att vi blir lite tveksamma att bjuda in dem igen ;) Vi hoppas att ni familjen Liljeblad inte fick hela er semester förstörda utan att ni kunde njuta lite av det fantastiska land som Brasilien ändå är. Till sist, vilken tillfällighet är det att vi lärt känna en familj i grannfastigheten, som vi även träffade i Sverige i somras när de var på semester? Den familjen sms:ade och frågade hur det gick när vi stod på gatan och tittade upp mot de våningar högst upp, som vi det laget stod i full brand och egentligen inte visste vart vi skulle ta vägen. De bjöd hem oss och våra gäster och öppnade sitt hem för mitt i natten. Slumpen? Det har jag svårt att tro. I en svårt och jobbig situation, inte minst för barnen, har vi haft lugnet och tryggheten att detta kommer att ordna sig. Det tackar jag Gud för.

I dag nästan tre veckor senare fick vi flytta tillbaka hem till lägenheten. Vi har fått bra stöd från företaget som Miriam jobbar för och vi kommer få våra utlägg täckta av försäkringsbolagen. Fantastisk många vänner har hört av sig och erbjudit sin hjälp både här i Brasilien och från Sverige. Vi är så tacksamma! Men mest av allt är vi tacksamma för att det inte började brinna i någon av de 19 våningarna under oss och att ingen i fastigheten kom till skada. Slumpen? Det tror inte jag.
/Stefan