Rain in Africa

Regnen och därmed även åskan har kommit till vår del av Afrika. Skönt med regnet, eftersom det varit så torrt och dammigt överallt. Nu har det redan klarnat upp betydligt. Det åskar och blixtrar väldigt mycket i Pretoria/Johannesburg området och det låter väldigt mycket. Barnen tycker att det är lite otäckt och har inte velat sova i sina sängar och haft svårt att somna. Jag hoppas de vänjer sig, för åskan och regnet håller på fram till februari/mars.

Eftersom jag hört om flera som fått TV apparater och datorer förstörda av blixtrarna, drog jag ut alla kontakter när ovädret började i måndags. Nu har jag tyvärr inte lyckats få internet-uppkopplingen att fungera igen därhemma och det är svårt att veta om det är jag som gjort något fel, om det är något som hände under ovädret eller om det bara är ett av de vanliga internetproblemen här i Sydafrika...

Stefan verkar ha det bra på sin resa, även om det är i kallaste laget. De har tydligen bara haft ett par plusgrader och har inte packat så mycket varma kläder (det var 30 grader när de åkte hemifrån). Jag ser fram emot att de kommer hem på lördag.

Till Bethlehem

Efter frukosten imorse, packade Stefan bilen (min bil eftersom den är 4-djulsdriven , jag måste köra bussen) och sedan åkte han, Ivar och svärfar Ove iväg på en 6-dagars tur till Lesotho och Kreugerparken. Första anhalten i eftermiddags och i natt är en liten stad på gränsen till Lesotho, som heter Bethlehem. Stefan ringde tidigare ikväll och allt har gått bra hitills, även om staden Bethlehem var i lugnaste laget. De hade dock ätit middag alla tre för 140 Rand...

Tyra har tillbringat större delen av dagen med sin kompis Jabu, så jag har varit själv med Noah och Axel. Vi har varit och badat på gymmet samt handlat inför veckan som kommer. Ikväll har vi haft en liten myskväll och ätit middag framför TVn.

Nu hoppas jag att barnen har somnat. Jag la dem för ett tag sedan, men så hörde jag att Noah grät. Han tyckte det var läskigt, och Axel låg också vaken. Nu ligger alla 3 i Stefans och min säng. Vi får väl se om jag flyttar på någon eller några eller om jag lägger mig i Tyras säng inatt.

Heritage Day

Igår var det Heritage day (även kallad Braii day - grilldagen) och helgdag. Det är alltid skönt med dessa oväntade "extra" helgdagarna. Det var dock inte lika skönt att jobba på Midsommarafton. Barnen firade Heritage Day på skola och dagis i onsdags och Tyras lussebullar var mycket uppskattade.

Vad passar bättre än att fira Heritage Day i mänsklighetens vagga "Cradle of Mankind" i Maropeng, ca en timmes bilkörning från oss. Här har man hittat fornlämningar efter människans förfäder, som beräknas vara 110 000 år gamla. Cradle of Mankind är ett stort område, med både museum och Sterkfonteingrottorna. I grottorna har man funnit väldigt många fornlämningar och fossiler, och utgrävningarna pågår fortfarande. Bl a har man hittat ett nästan komplett skelett, som man har hållit på att gräva ut i 12 år och tror sig vara klar nästa år.

Vi började dagen med att besöka museet, som på ett pedagogiskt och barnanpassat sätt beskriver jordens uppkomst. På eftermiddagen gjorde vi sedan en vandring i grottorna, vilka var otroligt imponerande med stora salar och en underjordisk sjö. Själva turen tog ca 1 timme och vissa passager var inte högre än 120-130 cm.

Idag var det klämdag och, precis som hemma på klämdagar, var det ganska tomt på jobbet. Jag försöker att spara mina semesterdagar, eftersom vi ska göra lite resor senare i höst och till jul. Ibland är det inte så dumt att jobba när det är lugnt, jag fick rätt mycket gjort.

Miriam

Sightseeing

Skyline Pretoria

Nu har farfar Ove varit hos oss en vecka. Under tiden har vi passat på att göra utflykter i närområdet Pretoria-Johannesburg. Det har varit utflykt till centrala Pretoria. Vi har besökt Apartheidmuséet söder om Johannesburg m.m. Vi har även varit på gymet och tränat. Man orkar inte att göra för många saker på samma dag. Luften är relativt tjock just nu och området ligger på 1500-1600 meters höjd.

Sydafrika har tre huvudstäder Pretoria, Kapstaden och Bloemfontainm, varav Pretoria är den stad där den administrativt styrande makten finns. Tyvärr är Union Buildings inte offentliga och några guidade turer finns inte att tillgå, utan man får nöja sig med att njuta av parken/trädgården utanför och den fina utsikten över skyline Pretoria. Pretoriaområdet kan man nog med rätta kalla Sydafrikas riktiga Boer-fäste. I Pretoria invigdes på 30-talet det s.k Vortrekkermonumentet, ett minnesmärke över de första boernybyggarna. Eftersom det var i huvudsak boerna och det nationalistiska partiet som mest låg bakom apartheid finns det många blandade känslor bakom monumentet.

Vortrekkermonumentet

Vad gäller apartheid betyder det precis vad det låter som dvs "åtskillnad". Det fanns ett klassificerningssystem där man i huvudsak delade in befolkningen i vita, asiater, indier, svarta och "färgade", vilka i huvudsak var blandade etniciteter. Söder om Johannesburg finns ett muséum som heter Apertheidmuséet. Där pekar man på apartheids uppkomst hur det påverkade människor men kanske mest frihetskampen från det. När vi besökte muséet var det förvånansvärt många skolklasser med yngre barn där. Det som var bra var att dessa skolungdomar hade guidade turer för att få en förståeelse. Jag tyckte nog att muséet var lite av en besvikelse, inte så mycket på grund av innehållet som upplägget. Det var mycket text att läsa men inte så många faktiska exempel på hur apartheid slog som man kunde önska. Nåväl det är värt ett besök om inte annat för att förstå Sydafrikas historiska bakgrund.

Ingången till Apartheidmuséet

"Frihet", en av pelarna i den Sydafrikanska grundlagsdeklarationen.

Nkosi sikelel' i Afrika

På torsdag är det helgdag, då firas "Heritage Day". Detta ska även firas på skolan och dagis imorgon. Killarna har övat Nationalsången "Nkosi sikelel' i Afrika", som har 4 olika verser i 4 olika språk! Imorgon ska de ha picnickorg med sig till dagis, och då fick de bara ha typisk sydafrikansk mat med sig. Det ska bli spännande att se om våra barn har samma mat med sig som de andra. Deras picnic kommer att bestå av biltong (torkat kött), toast och druvjuice.

Tyra ska hålla en liten presentation om sin kulturella bakgrund och berätta något som är typiskt för hennes kultur. De får gärna visa upp något och ta med sig något att bjuda på. Tyra kommer att vara klädd i blågula fotbollskläder och berätta om Lucia. Hon kommer att visa upp Lucialinne, glitter och krona och spela Luciasången. Jag har ägnat ca en timme på att leta fram lussekläder och julCD. Stefan har lovat att baka lussebullar ikväll, men det återstår att se.

Tävlingsnerver

Ikväll åkte Tyra sin första skridksotävling här i Sydafrika. Hon hade svårt att sova igår och var väldigt uppspelt och nervös hela dagen. Vi försökte att lugna ner henne, men lyckades inte särskilt väl.

På vägen till ishallen åkte vi till "Sammy Marks' House", en herrgård i kolonialstil, byggd 1885. Vi gick en guidad tur och det fascinerande med huset var inte åldern eller storleken, utan att det var så intakt och komplett. All inredning fanns kvar och huset var fullt med roliga prylar, kläder, leksaker och fiffiga lösningar. Efter visningen tog vi en kopp te i trädgården och gick sedan en promenad runt i parken runt huset.

Sammy Marks' museum

Melk Tarte

.

Klockan 4 var det samling utanför ishallen inför tävlingen. Tyra var fortfarande mycket spänd och vi undrade lite hur det skulle gå. Framåt 7-tiden var det så äntligen dags för Tyra att åka. Hennes ben skakade och hon gjorde, i ärlighetens namn, inte sitt bästa åk, men hon fullföljde åket och verkade lättad efteråt. Vi vet inte hur det har gått för henne, vi åkte hem med killarna strax efter att Tyra hade åkt. Tyra är kvar i ishallen tills tävligen är slut och får åka hem med en träningskompis, som också bor på Estaten.

In action

Typisk vårdag...

Uppdatering: Tyra kom 2:a i sin grupp och mycket stolt över sin silvermedalj.

Winston, hjälte i det moderna Sydafrika

Hemma i Sverige är vi så otroligt bortskämda med att Internet, bredband och allt fungerar i det väsentliga. Visst kan det bli fel någon gång i bland men huvudregeln är att det fungerar.

Sydafrika är Afrikas mest "utvecklade land" och visst finns det bredband här. Hastigheterna är dock långt från vad man kan önska sig. Morgonen den 9 september hölls enligt flera oberoende källor en tävling mellan ett företag som skickade 4 GB mängd data. Sändningen började samtidigt som man släppte duvan Winston med ett USB-minne. Tävlingen startade på onsdagsförmiddagen. Stäckan var cirka 15 mil. kl 11.15 rapporterade man att duvan hade landat med USB minnet. Kl 11.45 rapporterade företaget att c:a 4 % av överföringen var klar... Det är som svärfar brukar säga..."duvor är fantastiska djur..."

Idag hämtade jag min pappa på flygplatsen. I hissen till parkeringen mötte vi en sydafrikansk dam, som precis kommit hem efter en 3 veckors resa utomlands. När hon möttes i tullen var inte kommentaren välkommen hem utan, utan tulltjänstemannen skojade och sa efter att han frågat om hur länge hon varit borta "ja det blir spännande att se om din bil finns kvar..." Pappa Ove kommer att stanna i lite mer än två veckor. Under denna tid kommer vi göra lite utflykter i Pretoria-Johannesburg området. Därefter blir det en sexdagarstur till bl.a. Lesotho, Drakensbergen och Krugerparken.

/Stefan

Lite av varje

Efter en intensiv men trevlig helg har Miriam nu varit i Kapstaden med jobbet sedan i måndags. Jag och barnen var igår ute och åt på retaurang (muta) innan Tyra i går hade sin konståkning, där hon nu fått en kvällstid i veckan. Lördagarna är fortfarande vid 5 snåret... För varje dag som går blir det allt mer grönt. Alla går och väntar på regnet som brukar komma i oktober. I samband med det kommer även Jakaranda träden bli lila, vilket Pretoria är känt för.

Tuffa svenska brudar...

Politikerföraktet i Sydafrika har jag skrivit om förut. Den senaste "skandalen" är komunistpartiets ledare som gått och köpt sig en bil för 1,2 miloner Rand (kurs nästan 1 mot1). I tidningen Mail&Guardian finns en känd (men inte alltid omtyckt) karikatör som kallar sig Zapiro. Som kanske mest blev känd efter att han tecknat presidenten med en dusch på huvudet. Efter att han vid ett tillfälle uttalat sig i HIV frågan och sagt att man kan undvika att bli smittad om man tar en duschar efteråt.

Källa:http://www.mg.co.za/

Fåglar som sätter bo...

Så gissade vi

Idag damp den 5:e golfbollen ner i poolen. Eftersom jag vet att ni alla undrar tänkte jag informera om hur vi gissade.

Noah 3 bollar
Miriam 6 bollar
Tyra 7 bollar
Stefan 10 bollar
Axel 12
Ivar 30

Statsbesök...
Vi har de sensate dagarna haft statsbesök av självaste Statsminister Reinfeldt. Programmet bestod av bland annat föreläsning på Wit Universitetet i Johannesburg, enskilda överläggningar med president Zuma och ett EU-möte i Kapstaden. Om Fredrik fick någon egentid i Kapstaden eller inte vet jag ej. Han hann inte komma förbi och hälsa på oss denna gång i alla fall...

Ressugen?

Nu när det blir kallare och mörkare hemma i Sverige, är det säkert många som känner sig ressugna. Det är flera som har frågat oss vad det kostar att flyga till Sydafrika, vilket flygbolag som är billigast och vad det kostar att flyga inrikes.

Flygbolagen har emellanåt kampanjer med väldigt låga priser, nu har t ex Lufthansa ett erbjudande om flyg till Kapstaden t&r för 5599 kr. Annars tror jag att Swiss ligger lägst för tillfället med 6040 kr t&r till Johannesburg.

http://www.lufthansa.com/online/portal/lh/se

http://booking.swiss.com/web/Loader.aspx

Det lönar sig att surfa runt lite bland flygbolagen (även tex Air France, KLM och British Airways) för att hitta bra priser.

När det gäller inrikesflyget, kostar det för tillfället 1300-1400 per person t&r Johannesburg - Kapstaden, se nedanstående sajter:

http://www.domesticflights.co.za/

http://www.travelstart.co.za

Proteamöte

För er som aldrig varit på ett proteamöte är det fullt förståeligt. Är det så att du är man så är sannolikheten än mindre att du varit på ett. Jag vet inte hur det varit historiskt sett men men så är det i alla fall i den grupp kvinnor (och jag) som är av skandinavisk härkomst och boende i Pretoria området som träffas hos varandra med jämna mellanrum för att utbyta ideer och tips på vad och var eller hur saker finns att få tag på, eller att man bara träffas. Jag är i alla fall den ende mannen som är inskriven i gruppen just nu (om man inte räknar med Felix som ännu inte fyllt 1 år). Vi var idag 12-13 stycken varav en kvinna från Danmark och resten svenskar. Ibland är det bara kul (och gott) att bara träffas och ibland får man något supertips. Idag fick jag tex reda på att det finns en tysk slaktare som kan fixa julskinkan och till och med garnera den om man så vill. Tydligen anlitad av svenska ambassaden vid något tillfälle. Men det är klart, när samtalsämnena glider in på vart man kan gå för att göra sina naglar eller var den bästa hårvården eller liknande finns känns det inte lika inspirerande (det är då jag går och tar mer mat eller en kaka). Jag tror att Miriam skulle ha mer intresse av just dessa aktiviteter. Hon berättade just att hon ska göra en ansiktsbehandling på lördag, vilket hon får berätta mer om senare. Inte för att jag har något emot det men kanske mer för att jag inte satsar på just dessa grejer själv...

En sån här grupp är säkert inte ovanlig och för de som bor utomlands under längre perioder säkert mycket viktig. En kvinna har bott i Sydafrika i 12 år. Gruppen blir då naturligtvis extra viktig för att hålla kontakten och liten koll på vad som händer i Sverige. Till sist, tack Helena för de goda bullarna och den goda kycklingsoppan!
/Stefan

Soliga dagar

Snart har det gått en vecka sedan vi kom tillbaka till Sydafrika. Det tar alltid lite tid att komma på plats, det ska handlas, alla smutskläder ska tvättas m m, men jag tror att vi är ikapp nu. I onsdags började Tyra skolan, killarna dagis och jag jobbet igen. Noah och Axel har inte gått på dagis på 3 månader, men de verkar ha funnit sig tillrätta ganska snabbt. Det har varit en hel del att ta tag i på jobbet, men så fort jag har tittat ut genom fönstret har blivit på gott humör. Den här veckan har det nämligen varit strålande solsken och 25-30 grader varmt.

Tidigt i morse gick Stefan upp för att spela första golfrunda på länge, han var väldigt nöjd efteråt, så det gick nog rätt bra. Vid lunchtid satte vi oss sedan i bilen och åkte till Johannesburg och Lake Zoo tillsammans med Engbergs. Det är en jätte trevlig park vid en sjö, med bl a en stor lekplats. Vi började med att äta lunch på Moyo, en kedja med afrikanska restauranger. Där kan man, förutom god mat, njuta av afrikanskt hantverk, livemusik och ansiktsmålning.

Ett par timmar senare gick vi så till den intilliggande lekparken (barnen tyckte det tog alldeles för lång tid på Moyo). Där drack vi medhavd kaffe och höll ett öga på våra barn. En mycket trevlig eftermiddag, det lovar gott inför kommande månader här i Sydafrika.

Har ni hört om ...

...Bradley Huntley. Kanske inte. Han är dock mycket känd i Sydafrika dessa dagar och starkt omdebatterad. Mannen har sökt asyl i Kanada och fått det på grund av att han är vit och menar att han inte kan erhålla skydd från de Sydafrikanska myndigheterna. Grunden för asyl är att ett lands myndigheter inte kan, har förmåga eller vill skydda en person som är utsatt för förföljelse på grund av ras eller etnicitet m.m.

Förutom att det innneburit diplomatiska förvecklingar har mest debatten i Sydafrika varit inriktad på om de vita är mer diskriminerade än någon av de andra folkgrupperna. De Sydafrikanska myndigheterna å sin sida försöker att hävda att alla grupper oavsett etnicitet är utsatta för diskriminering av ett eller annat slag...som om det skulle vara någon ursäkt...

Det intressanta tycker jag är att det visar på att man efter 1994 inte alls kommit så långt på vägen mot människors lika värde och rättigheter i det här landet som vissa hävdar. Flera hundra tusen vita har lämnat landet sedan 1994. Ofta välutbildade och bra skattebetalare. Sydafrika har ett kanonläge att bli ett föregångsland på detta område. Men då måste man arbeta på att skapa förståelse mellan alla folkgrupper. I Sverige talar vi ofta om integrering. Men hur många invandrare eller personer med en annan etnicitet umgås jag själv med? Det är svårt att få människor att acceptera varandra för vad de är. I Sydafrika går tex de svartas barn aldrig på de vitas kalas även om de får inbjudningar. Om det inte börjar där hur ska man då få till en förändring? Bradley Huntley en väckarklocka i Sydafrika, hoppas att diskussionerna kommer att handla mer om det allmäna problemet än just att han är vit...

Våren har nu verkligen kommit. Träden börjar att knoppa och snart kommer de lila Jackaranda träden att blomma. Jag kände efter med foten i poolen och troligtvis blir det ett kallt första dopp i eftermiddag! Vi har haft upp emot 30 grader de senaste dagarna och 15-16 på nätterna.

Hur tänker de?

Idag har jag kört Tyra och Ivar till svenska skolan i Pretoria. Ivar skulle om han bodde i Sverige börja i förskoleklass detta läsår så det var hans första gång.

Mellan Pretoria och Johannesburg håller man just nu på att bygga ett snabbtåg. Tanken är att det skall vara övervakat och säkert för alla att åka med. Från vår förort ska man kunna ta sig till de mest kända shopingmallen på ett kick sägs det och man ska kunna ta sig till de centrala delarna av Pretoria och Johannesburg (om man nu skulle vilja det). Från början var det tänkt att det skulle stå färdigt till Fotbolls-VM nästa år i juni. Tanken är god och behövlig men de kommer aldrig att hinna... Det paradoxala just nu är att det är tågbygget som orsakar mest trafikstörningar i vårt område då de bygger viadukter över motorvägarna på flera ställen och spärrar av flera körfält.

Vid varje stoppljus står det för övrigt gatuförsäljare och de som helt enkelt tigger pengar. En vanlig syn kan vara de som ledsagar en blind som håller upp en sliten kopp frågan är om de är blinda eller inte. Sedan finns det de som håller upp en skylt med texten "Gud välsigne dig-Jag ber hellre om pengar än stjäl" och så tittar de argt in i bilen på en. Värst är det med de mammor som sätter sig vid signalljuset och har sitt lilla barn med sig, oftas under 1 år så att det sitter relativt still eller i påsen på ryggen, inte ovanligt mitt i den gassande solen. Rekomendationerna är att inte ge något eller köpa något för att det skall få andra att ställa sig med sina barn.

Hur som helst när jag idag körde barnen och vi skulle åka hem hamnade vi i kö på en plats där det ofta blir stopp på grund av rusningstrafiken. Det är en lång raksträcka på cirka 6-700 m. Under hela denna kö formligen vimlar det av försäljare. Vad jag i det läget inte kan förstå är att den som är i slutet av den kösamlingen säljer exakt samma produkt som kanske 10 av de framförvarande försäljarna. När man kommer till slutet av kön så har man ju redan fått erbjudande att köpa samma leksak, sladd till cigarettuttaget, karta, posters eller frukter...min fråga är hur tänker de?
/Stefan

Spring Day

I morse strax före 10 landade vi i Sydafrika. Resan har gått bra och vi lyckades få med oss allt bagage. Det incheckade bagaget hade ett par kilos övervikt, men vi fick igenom det. Handbagaget hade troligtvis också ett par kilos övervikt... Vi kom även igenom tullen, utan att bli stoppade. Tur, eftersom vi hade packat med oss en hel del mat; sill, falukorvar, tunnbröd, knäcke, kaffe m m. På flygplatsen hade de lite problem med bagageutlämningen, men vi hittade till slut vårt bagage på rullbandet för ett flyg från Kairo.

Vi möttes av strålande solsken och ca 25 grader varmt. Idag är det officiellt "Spring Day", dvs vårens första dag. Nu på kvällen är det lite svalare igen, men det går inte att jämföra med de iskalla nätterna i juni och juli. Skönt!

Det är alltid skönt att komma hem till sina egna saker, men samtidigt känns det mycket sorgligt att åka från Sverige. Jag saknar redan våra familjer och alla kompisar. Nu är det 10 månader kvar till nästa semester hemma... Tur att vi har besök från familj och kompisar att se fram emot framöver.