"The Fabulous 6"

Nu har det hänt igen…”The Fabulus six” dvs ”The Big 5” och Geparden (Cheetah) på en och samma dag. Jag vet inte riktigt hur man ska starta detta inlägg men det två-tre senaste dagarna har varit helt otroliga. Efter två hela dagar i Krugerparken har vi sett fler djurarter än någonsin tidigare. Jag har på tre dagar inkluderat resan hit tagit över 600 bilder…

.

Här kommer ett litet utdrag från idag:

.

”Vi startade tidigt som vi brukar göra när vi åker på Safari med Roger Briggs från Seringa Lodge. Vädret var mulet med lätt dis. När vi kom till entrén till Krugerparken var det en hel del bilar och kö i kassan eftersom det var helg och vi blev fördröjda en halvtimme. Men redan efter 500 meter in i parken träffade vi på den afrikanska buffeln. Vi skulle senare under dagen se flera hjordar av detta imponerande djur, varav en stor tjur rent fysiskt kliade sig mot vår bil och var riktigt intresserad av vårt fordon. Redan 5 minuter efter att vi sett den första buffeln fick vi höra via radion att en lejonmamma med ungar fanns i området som vi lokaliserade ganska snart. Eftersom det var i närheten av ingången till Parken var det många som fått nys om lejonen och vi hann precis få en skymt av två av ungarna som lekte och mamman som snart fick dem med sig utom synhåll i lugn och ro från nyfikna blickar. Klockan var då strax efter 6 men vi var inte det minsta trötta utan vi förstod att detta kunde bli en fantastisk dag i detta djurparadis, och föga anade vi hur fantastisk den skulle bli.”

.

I siffror kan man kort sammanfatta dagen med 15 lejon, en gepard, en leopard, 19 noshörningar, hundratals bufflar och en mängd elefanter. Hyenor, Honey Badger och flertalet antiloper, bockar giraffer och zebror gav till slut känslan av att man var på ett Zoo.

.

Närmare skildringar kommer under veckan framöver. Då kommer jag berätta om de 8 lejonen som jagade en impalaantilop, lejonhanen som åt sig mätt på en giraff och hyenan som drog iväg på ett vårtsvin…

.

Nu ska jag njuta av Cecilias fantastiska mat, det är önskat ”Lamb Shanks”

.

/Stefan efter ytterligare en hård dag i afrika…

Mot Krugerparken igen!!!

Nu är det dags igen. Vi återvänder till en av våra favoritplatser i Sydafrika. Seringa Lodge och Krugerparken. På förmiddagen startade jag med Axel och Noah tillsammans med familjen Bergengren, som landade i går, och åkte tillsammans till Blyde River Canyon som lär vara den näst största kanjonen i världen efter Grand Canyon. Miriam, Tyra och Ivar åkte direkt från skolan på eftermiddagen och vi sammanstrålade till middag i White River. Jag vet att många av er som följt vår blogg har sett bilder från Blyde River Canyon tidigare. Men vädret och ljusförhålllandena har varierat från gång till gång. Idag blev det Three Roundavelds och jättegryten i Bourkes Luck. Jag tänkte lägga upp några bilder nu som aptitretare och är vi kommer hem lägga ut lite fler från vår förlängda helgresa. I morgon åker vi med egna bilar i Krugerparken och på söndag blir det öppen safaribil med Roger Briggs från Seringa Lodge. Bilden ovan visar de tre hyddorna och en Dvarf Flat Lizzard som bara finns i Blyde River Canyon och ingen annanstans i världen. Roundaveld är en slags hydda som Xhosa folket bor i.

.

Middag på verandan på Seringa är en av Sydafrika top 10, verkligen!

Tänk vad tiden går...

Idag är det sista dagen för Noah och Axel på dagis. I Sydafrika är läsåret lika med kalenderåret som vi berättat om tidigare. I januari börjar de i 0:an, i förskoleklassen, på Southdowns College, samma skola som Tyra och Ivar går på. Vad kan vara lämpligare att fira med dagiskompisarna än att äta "Cup Cakes"? Dagistiden har gått så fort och Noah och Axel har verkligen fått en bra grund att stå på tack främst HallonEtt i Jönköping för det! Nu när vi inte längre har några dagisbarn får Jag och Miriam lite extra vuxenpoäng...

CSN vs. SARS

Detta skulle kunna vara förkortningarna på en landskamp i vilken idrott som helst. Tyvärr är det en eftersträvan av två myndigheter att följa sina givna regler. Men vad gör man som enskild när man hamnar mellan två system? Detta grubblade jag på under de 7 timmar som jag ägnade åt på 4 olika SARS (South African Revenue Service) kontor igår. Anledningen är att CSN vill att jag ska styrka att jag i Sydafrika inte har någon inkomst, vilket kan vara vettigt. Problemet är att eftersom jag inte har något arbetstillstånd är jag heller inte registrerad som skattebetalare och då kan jag ju inte få något intyg från SARS att jag inte betalar någon skatt och framför allt inte arbetar, för jag finns ju inte i deras system, ööh...eller? De kan framför allt inte styrka att jag inte har någon inkomst för vad vet de om detta? Men kanske kunde jag få ett litet brev om att jag faktiskt inte finns i deras system? Nepp, gick inte efter som jag som sagt inte finns i deras system...

Okej då tar vi det den andra vägen. Hos CSN:
Stefan: Jag har brev från min Miriams arbetsgivare som intygar att jag är medföljande, kopia av mitt pass med SA-uppehållstillståndet där det framgår att jag är förbjuden att arbeta, kopia av Miriams pass som visar på skillnaden att inneha ett arbetstillstånd. Det borde väl räcka?
CSN: Nej det räcker inte, pröva och vänd dig till SARS....

Är det någon som har lösningen hör gärna av er...

To be continued...

Vardagshändelser

Igår var en vanlig dag vilken som helst (Ja, det finns sådana dagar i Afrika också). Handla, klippa sig och barnen samt fixa och ordna lite av varje. På Irene Mall där frisören finns har de "lagom" till jul satt upp den fina julgranen... Dagen avslutades med att Axel ramlade och slog i hakan och fick sy ett antal stygn i underläppen. Måste erkänna att jag var rejält imponerad av honom. Visst grät han när han slog sig. Hacket var inte så stort men rejält djupt. När läkaren satte sprutan för att bedöva och under själva ingreppet var Axel kolugn och inte det minsta rädd. Läkaren ville att han skulle stanna i landet, bli hedersmedborgare och spela rugby. "Vi behöver killar som klarar av att ta en smäll" förklarade han... Tur att vi hade Birgitta som granne som kunde rycka in efter som även Miriam var hos "frissan" och behövde lite längre tid på sig. Jag var på vårdcentralen på 10 minuter och efter en timme var vi hemma redan vid 20-tiden utan att behöva spendera en kväll på akuten.

Axel får ett av sina fem stygn

En annan liten vardagshändelse hände i Söndags när en hagelstorm drog in över Centurion och hagelkorn med 2-3 centimeters diameter fyllde på poolen rejält... Hela golfbanan var vit nästan som snö ;-)

Zebula och Pilanesberg National Park

Igår flög familjen Ljungberg, från Jönköping, tillbaka till Sverige via London. Vi har haft roliga dagar tillsammans och det verkar som om de var mycket nöjda med sin resa. I torsdags lämnade vi Centurion tillsammans och åkte till Zebula två timmars resväg norr ut. Zebula är ett privat område med en mängd olika antiloper och bockar som vandrar fritt på ...golfbanan. Vi hade hyrt ett hus som skulle ackomodera våra två familjer. Huset var helt ok om det bara funnits de två bäddsofforna som utlovats. Vad det gällde övriga arrangemang fanns det också en hel del att önska. I vår kontakt med uthyraren hade det förklarats för oss att det skulle vara möjligt att åka med egen bil i det intilliggande naturreservatet men icke. När Ljungbergs skulle åka i safaribil förklarar man att det inte finns alla djur som också utlovats i reservatet. När de sedan kom tillbaka efter tre timmar hade de inte sett många djur och det kändes rejält snopet. Det ledde till att vi beslutade oss för att ta en dagstur till Pilanesberg National Park i lördags. Även det ligger cirka två timmars körning från oss. Pilanesberg är den 4:e största nationalparken i Sydafrika och är belägen i en gammal utdöd vulkan. Omgivningarna var fantastiska och vi såg en hel del djur såsom noshörning, flodhästar, lejon samt massor med giraffer och zebror m.m. Zebula är säkert jättetrevligt om man vill åka dit för att spela golf och koppla av med vissa barnaktiviteter, men safariupplevelserna kunde de inte riktigt leva upp till även om det var exotiskt att se de näst intill tama zebrorna på golfbanan.

Vårtsvinet vid verandan
Huset

Klubbhuset vid golfklubben

en av de bofasta på Zebula

Zebra utan golfklubbor

.

Ovan är det lite djurbilder från Pilanesberg National Park

/Stefan

Tillbaka till våren

Efter en relativt tung hemresa kom jag tillbaka till Centurion igår morse. Det som slog mig var att det ändå blivit så grönt på buskar, träd och gräsmattor. Än en gång lyckades jag få med mig lite svenska delikatesser och mat som fanns på önskelistan från Miriam och barnen.

Redan i förra veckan landade familjen Ljungberg från Jönköping och de har i fem dagar varit i Kapstaden. De landade åter i Johannesburg igår kväll och jag hämtade dem på flygplatsen. Deras landning blev lite dramatisk eftersom regn och åskoväderssäsongen dragit igång. Trots att de var framme i Johannesburg i tid fick de inte landa på grund av det kraftgta ovädret. Till sist fick de beskedet att de skulle landa eftersom bränslet började ta slut och eftersom hade de cirkulerat runt en halvtimme i luften. När de väl var nere försäkrade piloten att de landat på rätt flygplats och passagerarna började spontant att applådera...

Idag blev det en liten tur till Lejonparken igen och nu hade de två små söta hyenaungar från en "Striped Hyena", vilken vad jag förstår inte finns i vilt tillsånd i Sydafrika utan mer i norra Afrika och delar av Asien. Söt är den i alla fall.

.

Jag passar på att lägga ut lite svenska höstbilder som utlovats. Trots att det var en tung vecka förra veckan var vädret strålande och kallt, vilket många av er känner till. Jag hann med att träffa i huvudsak familjen mellan sjukhusbesöken och några snabbfika med kompisar samt att ta några prommenader med min tunna vindjacka...

.

Fyrisån i Uppsala

.

Riddarfjärden, Stockholm

Bonnierhuset sett från Kungsholmen

Strimmig hyena valpar

.

Slapp lejon unge 5 -6 månader gammal

"Paw"

På väg hemåt...

Idag är det snart en vecka sedan jag landade i Sverige. Vädret har verkligen visat sig från sin bästa sida så här års med fantastiska höstfärger, men ruggigt kallt. Skälet till resan var dock inte det angenämaste. Som många av er vet har jag båda mina föräldrar på sjukhus, i Uppsala och i Stockholm, vilket inneburit att jag varje dag har åkt mellan dessa städer. Prognoserna för dem båda är olika och dagsformerna lika så. För er som är intresserade av hur de mår, och att få kontakt med dem, får ni gärna maila mig privat.

Inlägget idag får handla om just känslan av att inte finnas till och känna att man är långt borta. När man flyttar utomlands och kanske speciellt när man flyttar så långt bort som vi gjort, måste man redan innan flytten ta ställning till, och förbereda sig på att den dagen man flyttar hem, kommer inte saker och ting vara som de var när man flyttade ut. Miriam och jag fick en utbildningsdag i att flytta utomlands cirka 2 månader innan vi flyttade. Förläsaren där förklarade att det är viktigt att ordentligt säga farväl och verkligen göra ett avstamp i livet. Vi tog fasta på detta i Jönköping och såg till att bjuda in så många som möjligt på glögg i december strax innan vi flyttade. Det var så kul att få träffa alla och inse hur många vänner vi har i Jönköping. Vänner som vi hoppas att få ha kvar oavsett var vi bor. När det gäller familjen så tror jag inte att man kan förbereda sig på att ta farväl då man innerst inne tror att man ses igen. Den senaste veckan har jag många gånger tänkt att man aldrig vet när det är dags att gå vidare. Men det jag vet idag är att jag har mina båda föräldrar, och att de har mig. Sen får vi leva i nuet och ta en dag i sänder och överlåta planerandet till Gud. Jag är trygg i det som sker, och jag vet att även mor och far är det, även om man vissa stunder är oerhört ledsen. Nu siktar vi på att fira jul i Sverige med familjen och glädjs över detta. Att flytta utomlands gör att känslan av att inte räcka till är stor och man måste vara beredd att klara av det, det är ett pris man måste vara beredd att betala.

Tack för alla hälsningar på blog och Facebook de har framförts till dem båda. När jag kommer till Sydafrika på tisdag kommer jag att lägga ut lite vanliga svenska höstbilder! Sen har vi flera spännande äventyr framför oss de kommande veckorna. Jag längtar verkligen efter Miriam och barnen!

/Stefan

Snart helg

Imorgon är det fredag och det ska bli så skönt med helg! Jag måste erkänna att veckan har varit ganska jobbig, Tyra och Axel har varit lite krassliga, jag har haft mycket på jobbet, men logistiken har ändå funkat på något sätt och jag är lite förvånad över att det redan är torsdag kväll. Vår granne Birgitta har hämtat Tyra och Ivar från skolan 2 dagar och så har de fått vara hemma hos henne några timmar. Det har blivit långa dagar på dagis för Noah och Axel, men det känns okej, eftersom de slutar på dagis om 2 veckor och sedan vara lediga 2 månader innan de börjar skolan.

Igår kom familjen Ljungberg till Sydafrika. Det är familjens första utlandsresa (förutom Danmark) och det hör väl inte till vanligheterna att välja Sydafrika som premiärland, men vi är jätte glada att de tog chansen att komma hit! I morse åkte de vidare till Kapstaden och sedan kommer de tillbaka till oss i mitten på nästa vecka. Med tanke på att Stefan åkte till Sverige i söndags, är det tur att de valde att åka till Kapstaden i början av sin resa.

Stefan har fullt upp med att hälsa på sina sjuka föräldrar i Uppsala och Stockholm och vi hoppas att han snart kan komma hem till oss igen (flyg är bokat till måndag nästa vecka).

Dåliga nyheter

Ibland blir saker och ting inte som man har tänkt sig och motgångar och sorgliga nyheter har en tendens att hopa sig. Stefans pappa har varit dålig ett tag och förra söndagen fick vi beskedet att även Stefans mamma lagts in på sjukhus. I helgen har Stefans pappa blivit sämre och lagts in på sjukhus igen, varför vi snabbt bestämde att Stefan skulle åka hem till Sverige. Medans jag skriver detta är Stefan på väg till flygplatsen för att flyga till Sverige. En av de jobbigaste sakerna medfatt bo långt ifrån Sverige, är att inte snabbt kunna vara på plats när det är något.

Tyvärr är jag inne i en av de mest hektiska periodern på jobbet, men det får gå på något sätt. En av våra grannar har lovat att hämta Tyra och Ivar på skolan tisdag och torsdag när de slutar kl. 15:00. De andra dagarna får jag åka från jobbet strax före kl. 16:00 och jobba hemma på kvällarna istället.

Soweto-Kliptown

Idag var en annorlunda, men riktigt givande dag. Vi startade från Pretoria på morgonen efter att barnen lämnats till skola och förskola. På initiativ av Camilla Holmström hade vi samlat ihop allt från kläder, hygienprodukter, stolar till en spjälsäng. Totalt fyllde vi vår VW minibuss och en stor Mitsubishi med prylar. Målet var att åka till Soweto Kliptown Youth som är ett ideelt Community Center i centrala Soweto och som startades redan 1987. De kan hittas på bland annat Facebook på adressen: http://www.facebook.com/group.php?gid=34734835241. Här vänder man på varenda cent för att kunna hjälpa barn och ungdomar i deras utsatta situation. Behoven är stora men resurserna minimala. Allt som vi i vanliga fall inte längre använder kommer till nytta. På centret tar man även emot volontärer. Detta är ett sätt att kunna få verksamheten att gå runt, men också sprida kunskap. I närheten av centret ligger Walter Sisulu Square of Dedication, vilket är ett av de första platserna i Soweto, som man på allvar började att utveckla och satsa på efter Apartheidtiden. På centret arbetar flera människor och bidrar på olika sätt. Vi möttes av Ntokozo Dube, eller TK som han kallas, som bor på centret och har växt upp där, men som nu är auktoriserad guide. Han gav oss en liten tur i området och visade stolt upp Holiday Inn hotellet och torget. Vi avslutade dagen men att besöka centret och sedan åka och handla livsmedel för pengar som generöst hade donerats i samband med vårt besök. Varje dag serveras upp till 200 människor mat på centret.

Helt seriöst gott folk! Om ni vill donera en slant eller göra ett projekt hemmavid finns det säkert 1 000 hål att fylla i detta land. Kanaler finns att förmedla detta. Snacka er samman och hör av er eller gör det ändå. Bara skoluniformerna för barnen kostar 500 kr per barn. Betänk då att för 30 kr kan man mätta en familj en vecka. Skolorna är stenhårda på att barnen måste ha uniform, resten kan ni säkert förstå själva. Saker är svåra att frakta hit, men i Sydafrika finns allt för den som har råd...

"Det är viktigt för barnen att ha glada färger därför valde vi dessa starka färger"

De yngsta barnen som bor på centret är fem år, men på dagarna tar man även hand om yngre barn. När vi hälsade på var det middagsvila, något som inte alla anammade...

Här är lektionssalen, personalen ansåg att det viktigaste var att ge barnen utbildning, vilket i sin tur är vägen till ett bättre liv. Barnen går i en närliggande skola, men här fanns möjlighet för barnen att kunna "förkovra" sig i de böcker som fanns att tillgå.

Hjärtat är stort hos de som arbetar på centret, men tyvärr är inte lokaliteterna ens i närheten av hjärtats storlek. I detta rum (och då står jag i bortre ändan) fanns sex sängar som 25 flickor delar på... Notera även plåttaket och på vintrarna kan det helt klart bli minusgrader på nätterna.

Reglerna i flickornas rum fanns skrivna på väggen. Nedan följer fler bilder från centret. Mest på personalen eftersom barnen endera var i skolan eller hade eftermiddagsvila.

En "mama" på Walter Sisulu Square

"TK"

Second Hand Shopping får en helt annan innebörd i Soweto

beluga house

Jag lovar, det här blir sista inlägget från vår resa till Hermanus! Men jag måste bara avsluta Hermanusrapporteringen med lite bilder från Beluga Guest House. Beluga drivs av ett svenskt par, Lotta och Pål, och är verkligen superfräscht och snyggt! Rummen är smakfullt inredda och frukosten var fantastisk. Själv hade jag gärna stannat lite längre än 2 nätter och åker gärna tillbaka!

Barnen tog ett dopp i poolen direkt efter ankomsten, men sedan var vädret inte det bästa...

http://belugahouse.com/sv

Hermanus helgen, fortsättning

Liksom Kapstaden präglas Hermanus omgivningar av fantastisk natur och underbara miljöer. Från Kapstaden till Hermanus är lite mer än 100 km. På vägen till Hermanus åkte vi efter kusten med höga berg på ena sidan och Atlanten klarblå på den andra sidan. Hermanus i sig var en inte allt för stor stad och något som var positivt var att man inte behövde känna sig otrygg och det gick alldeles utmärkt att promenera från Guest Houset in till centrum, vilket tog cirka 10 minuter. Det fanns gott om restauranger som höll bra klass. I Sydafrika finns det allt för många restauranger som bara serverar friterad potatis (chips) till maten som oftast består av en och annan kötträtt, vilket i och för sig aldrig är fel. Men variationen och möjligheten att äta god mat från havet gladde. För den som är intresserad finns en hel del vingårdar i området och där kan man om inte annat finna riktigt god mat. Bilden på talriken nedan består av Kudu-Schnitzel. Tyvärr serverades den med just "Chips". Kudu är en av de största antiloparterna i Sydafrika. Portionen var rejäl och riktigt god!

Den vita näckrosen blommade och nedan ser ni Kallor som växte på klipporna där vi spanade efter valar.

Våren har verkligen kommit och många av träden blommar just nu. Här i Pretoria väntar vi på regnet och på att Jackarandan skall börja blomstra.