På väg hemåt...

Idag är det snart en vecka sedan jag landade i Sverige. Vädret har verkligen visat sig från sin bästa sida så här års med fantastiska höstfärger, men ruggigt kallt. Skälet till resan var dock inte det angenämaste. Som många av er vet har jag båda mina föräldrar på sjukhus, i Uppsala och i Stockholm, vilket inneburit att jag varje dag har åkt mellan dessa städer. Prognoserna för dem båda är olika och dagsformerna lika så. För er som är intresserade av hur de mår, och att få kontakt med dem, får ni gärna maila mig privat.

Inlägget idag får handla om just känslan av att inte finnas till och känna att man är långt borta. När man flyttar utomlands och kanske speciellt när man flyttar så långt bort som vi gjort, måste man redan innan flytten ta ställning till, och förbereda sig på att den dagen man flyttar hem, kommer inte saker och ting vara som de var när man flyttade ut. Miriam och jag fick en utbildningsdag i att flytta utomlands cirka 2 månader innan vi flyttade. Förläsaren där förklarade att det är viktigt att ordentligt säga farväl och verkligen göra ett avstamp i livet. Vi tog fasta på detta i Jönköping och såg till att bjuda in så många som möjligt på glögg i december strax innan vi flyttade. Det var så kul att få träffa alla och inse hur många vänner vi har i Jönköping. Vänner som vi hoppas att få ha kvar oavsett var vi bor. När det gäller familjen så tror jag inte att man kan förbereda sig på att ta farväl då man innerst inne tror att man ses igen. Den senaste veckan har jag många gånger tänkt att man aldrig vet när det är dags att gå vidare. Men det jag vet idag är att jag har mina båda föräldrar, och att de har mig. Sen får vi leva i nuet och ta en dag i sänder och överlåta planerandet till Gud. Jag är trygg i det som sker, och jag vet att även mor och far är det, även om man vissa stunder är oerhört ledsen. Nu siktar vi på att fira jul i Sverige med familjen och glädjs över detta. Att flytta utomlands gör att känslan av att inte räcka till är stor och man måste vara beredd att klara av det, det är ett pris man måste vara beredd att betala.

Tack för alla hälsningar på blog och Facebook de har framförts till dem båda. När jag kommer till Sydafrika på tisdag kommer jag att lägga ut lite vanliga svenska höstbilder! Sen har vi flera spännande äventyr framför oss de kommande veckorna. Jag längtar verkligen efter Miriam och barnen!

/Stefan