Det rullar på

Det har gått tre veckor sedan Stefan åkte till Sverige och jag har klarat av mer än halva tiden som jag ska vara själv med barnen. Vissa dagar är tuffare än andra och speciellt vardagarna är ganska hektiska med matlagning, läxläsning, hundpromenader, matinköp mm; vardag helt enkelt. Avslutningsaktiviteterna duggar tätt just nu och vi har redan klarat av skolkörernas avslutnings-konsert och avslutningsbanketten för de High School elever som deltagit i något skollag. Nu väntar avslutningsceremonier för killarna och Noah och Axel är bjudna till inte mindre än tre respektive fyra kalas och avskedsfester inom loppet av åtta dagar. Tyra är inne i en intensiv prov- och inlämningsperiod just nu. Hon satt och pluggade i princip hela dagen igår och har två tuffa veckor framför sig.

Axel och hans kompis efter skolkörernas avlsutningskonsert

Skolans nya idrottsanläggning invigdes för bara ett par månader sedan och här hölls banketten för att hedra skolans idrottare. Tyra har under året spelat i både basket- och softballaget.

Jag har haft problem med mitt knä ett tag efter att jag trampade snett när vi var i Rio i Nyår. In i det längsta har jag hoppats att jag ska bli bra igen, men insett att det inte kommer bli bättre av sig själv. Sjukvården i Brasilien (i alla fall den privata) är bra och jag genomgått flera undersökningar, samt röntgats och gjort magnetröntgen. Det visar sig att jag har en gammal skada, som visserligen går att operera, men tyvärr lyckas bara ca 60% av operationerna. Läkaren trodde att jag kunde uppnå rätt bra resultat med sjukgymnastik, så nu går jag till sjukgymnasten två gånger i veckan. Som om jag inte hade tillräckligt att göra, men jag har redan blivit bättre och tänker fortsätta tills jag åker till Sverige.

På väg

När jag skriver det här har Stefan påbörjat sin långa flygresa till Sverige. Han ska åka hem och arbeta ca 2 månader innan vi får semester tillsammans. Barnen åker hem om drygt 5 veckor och jag får vänta ett par veckor till efter det. Just nu känns det väldigt långt till dess, men jag hoppas att tiden kommer att gå fort.


Barnen har börjat räkna ner tiden och ser väldigt mycket fram emot att få åka hem till Sverige. Själv tycker jag att hemlängtan oftast är som värst runt jul och maj månad. Maj i Sverige brukar vara så fin och det händer väldigt mycket roligt, precis som runt jul.

Någon som inte gillar när resväskorna åker fram är Nelzon. Han har varit låg hela dagen idag, det är precis som om han vet att han inte kommer träffa sin husse på tre månader.


De senaste veckorna har vi försökt att vara sociala. Vi har haft besök av en annan svensk familj, som bor ett par timmars bilresa från São Paulo. Tillsammans besökte vi bland annat São Paulos akvarium, där bilderna nedan är tagna. Akvariet är stort och här fanns inte bara en mängd olika fiskar, utan även reptiler och andra djur som kängurur, pingviner och två isbjörnar. Akvariet var stort och välskott, det enda jag inte gillade var isbjörnarna och deras inhängnad.


Vi har även försökt att träffa en del andra vänner och framförallt de familjer, som kommer att flytta från São Paulo i juni. En av de största nackdelarna med expatlivet är just alla avskeden.