Det rullar på

Det har gått tre veckor sedan Stefan åkte till Sverige och jag har klarat av mer än halva tiden som jag ska vara själv med barnen. Vissa dagar är tuffare än andra och speciellt vardagarna är ganska hektiska med matlagning, läxläsning, hundpromenader, matinköp mm; vardag helt enkelt. Avslutningsaktiviteterna duggar tätt just nu och vi har redan klarat av skolkörernas avslutnings-konsert och avslutningsbanketten för de High School elever som deltagit i något skollag. Nu väntar avslutningsceremonier för killarna och Noah och Axel är bjudna till inte mindre än tre respektive fyra kalas och avskedsfester inom loppet av åtta dagar. Tyra är inne i en intensiv prov- och inlämningsperiod just nu. Hon satt och pluggade i princip hela dagen igår och har två tuffa veckor framför sig.

Axel och hans kompis efter skolkörernas avlsutningskonsert

Skolans nya idrottsanläggning invigdes för bara ett par månader sedan och här hölls banketten för att hedra skolans idrottare. Tyra har under året spelat i både basket- och softballaget.

Jag har haft problem med mitt knä ett tag efter att jag trampade snett när vi var i Rio i Nyår. In i det längsta har jag hoppats att jag ska bli bra igen, men insett att det inte kommer bli bättre av sig själv. Sjukvården i Brasilien (i alla fall den privata) är bra och jag genomgått flera undersökningar, samt röntgats och gjort magnetröntgen. Det visar sig att jag har en gammal skada, som visserligen går att operera, men tyvärr lyckas bara ca 60% av operationerna. Läkaren trodde att jag kunde uppnå rätt bra resultat med sjukgymnastik, så nu går jag till sjukgymnasten två gånger i veckan. Som om jag inte hade tillräckligt att göra, men jag har redan blivit bättre och tänker fortsätta tills jag åker till Sverige.

Festligheter

Det är ett tag sedan vi skrev sist, här kommer en liten summering av vad som hänt den senaste tiden.


Stefan kom hem för 1,5 vecka sedan och jobbar nu hemifrån på dagarna. Samma dag som Stefan landade hade vi "Celebration of the World" på skolan, som närmast kan beskrivas som en internationell marknad. 22 länder var representerade, vi gick parad, det var utlottningar, hoppborgar och det bjöds på mycket god mat. Alla betalade inträde och sedan var det fritt fram att smaka mat från olika länder. Mexiko bjöd på nachos och guacamole, Indien på samosas, Italien glass och pizza m m. Vi är fem svenska familjer på skolan och vi bjöd på laxsnittar, västerbottenostpaj och dajmkolor.

 Heja Sverige!

Tyra och hennes kompis var volontärer i det belgiska chokladståndet

Mexiko hade lagt ner mycket tid och energi på sina dekorationer, vi var lite mer avskalat svenska

USA hade nationalparker som tema

Den här veckan är det karnevalsvecka och barnen har lov hela veckan. Jag har varit ledig från jobbet måndag till onsdag. De flesta är lediga och många åker bort under karnevalen. Det har varit lugnt och skönt och relativt lite trafik i São Paulo. Tyvärr har Tyra och jag dragits med en envis förkylning, så vi har inte riktigt känt oss på topp den här veckan. Igår trotsade vi dock förkylningen och åkte till en gatukarneval, så kallad Bloco. Inte så mycket samba, men dans och många glada och utklädda människor. I år har vi kört lightvarianten av karnevalen, vi får öka ambitionsgraden till nästa år.

Framtidsplanering och västerbottenostpaj

Idag har jag varit på barnens skola, Tyra och jag hade möte med hennes counselor inför nästa skolår. Tyra går i grade 10 och nästa år ska hon börja IB-programmet. På IB-programmet väljer man att läsa 6 ämnen inom olika kategorier. Det svåra med det här valet är att det är ganska avgörande för vad och var man kan läsa Ividare någonstans. Inom IB-programmet kan man läsa max 2 naturvetenskapliga ämnen och en del utbildningar i Sverige kräver att man läst kemi, fysik och biologi.


Det är inte helt lätt för en 15-åring (snart 16) att veta vad hon vill bli och var hon vill läsa. Jag tycker ändå att vi hade ett bra möte idag med counselorn och Tyra fick till efter karnevalen (v9) på sig att göra sina ämnesval. Ikväll hade vi även ett skypemöte med en lärare som kan hjälpa Tyra att läsa IB-svenska på distans. Tanken är att Tyra ska läsa 5 ämnen i skolans regi och IB-svenska på distans (fast förhoppningsvis under håltimmarna i skolan). Även denna lärare hade en hel del bra tips inför valet av ämnen m m, så nu har Tyra lite att fundera över.

Utanför counselorns kontor hänger vimplar från alla universitet, som skolans före detta elever går på

Kvällen har ägnats åt att baka västerbottenostpajer. På lördag är det en internationell marknad på skolan och de svenska familjerna ska bland annat bjuda på västerbottenostpaj. Osten hade vårt besök med sig i julas och det kändes lite sorgligt att behöva riva ner den (en och annan bit åkte dock in i munnen😋).

Bemärkelsedag(ar)

Något sent kommer här en rapport från helgen som gick. Det var en intensiv helg med julbord som rodnads av Svenska handelskammaren i Brasilien. Men den stora händelsen var att Axel och Noah firade 11 år. De fyllde egentligen i måndags men själva firandet skedde på söndag med ett antal kompisar som kom, badade åt pizza, tårta och snacks. På måndags morgon hade vi sedvanligt firande med sång och presentöppning. Sedan bar det av till skolan dit jag och Miriam kom med hembakat för att bjuda de båda klasserna. Efter detta satte sig Miriam i en taxi för att åka direkt till flygplatsen vidare hem till en veckas arbete i Sverige.

Snabbvisit i Santiago och långhelgen som väntar

Den gångna veckan har jag varit på jobbresa i Santiago, Chile. Tyvärr hann jag inte med någon sightseeing, men det lilla jag såg från planet, kontoret och kortare promenader gav mersmak. Andernas inramning av staden är mycket mäktig. Jag hoppas att vi kan åka tillbaka dit på semester någon gång.

På tisdag den 15:e november är det helgdag här i Brasilien -Proclamac ao de Republica. Barnen har ledigt från skolan även på måndag, så många passar på att ta en riktigt långhelg. Tyra och Ivar har dessutom studiedag på onsdag.

Ivar åkte iväg till en kompis lantställe idag och ska vara där tills på tisdag och imorgon åker Tyra iväg på en idrottsturnering. Tyra har den här terminen börjat spela basket i skollaget. I början fick hon mest sitta på bänken, men nu går det riktigt bra för henne. Hon har blivit uttagen till att spela i en turnering, som spelas mellan 8 amerikanska skolor i Brasilien och Paraguay.

När vi har lämnat Tyra på skolan imorgon, åker Stefan, twinsen och jag till kusten 2 nätter. Vi hade inte riktigt koll på den kommande långhelgen, så vi var mycket sent ute med att boka något. Vi hittade till slut en semesterlägenhet, visserligen inte vårt förstahandsval, men det ska bli skönt att få lämna Sao Paulo ett par dagar och få lite egentid med Noah och Axel.

Fungerande sjukvård? Check!

Innan vi flyttade till Brasilien så gick vi en säkerhetskurs som bland annat behandlade första hjälpen och sjukvård. Viktigt naturligtvis. Vi fick rekommendationen att så snart vi kom på plats så skulle vi reka sjukhus och ha koll på vart vi skulle vända oss om olyckan var framme. Naturligtvis var det det första vi gjorde... not... I går var olyckan framme och Axel hade gjort sig illa i benet. Skolan ringde och ville skicka honom i en ambulans till sjukhuset eftersom han gjort sig illa i benet och de befarade ett brutet ben. Jag slängde mig i bilen och på grund av den normala tuffa trafiken och eftersom jag inte just då var i närheten av vår bil tog det en timme innan jag kom till skolan. Där väntade lågstadierektorn med två sjuksköterskor som finns på skolan och diverse annan personal. Efter en stunds fixande med försäkringar (samtal till Skottland) så fick vi klartecken på det närmaste sjukhuset (vilket också anses som ett av Sao Paulos bästa). Försäkringen måste vara knuten till sjukhuset med mindre att man själv blir betalningsskyldig. Skolan ringer efter en ambulans och man känner, yes detta kommer att gå bra...

Ambulansen kom och de paketerade Axels ben och pappa kände sig trygg. Jag följer sedan med i ambulansen som sätter på sirenerna (lite coolt är det faktiskt). Efter att jag nu kört i Sao Paulo ett par veckor har jag fått lite kläm på lokalisering, riktningar etc. döm av min förvåning när jag inser att ambulansen nog inte är på väg i rätt riktning. Jag frågar på min knackiga portugisiska om vi är på väg till Einstein-sjukhuset (hur svårt kan det vara för en ambulansförare att känna till det största sjukhuset i Sydamerika?) och han nickar. Jag börjar dock känna en viss tveksamhet då han stannar vi fyra tillfällen och frågar folk på gatan efter vägen. Helt klart är att han kör fel vid minst två tillfällen och får vända...

Till slut kommer vi fram och sjukhuset levererar förstklassig service. (Namnet Einstein förpliktigar verkligen). ... och Axel?? Jo då det var ingenting brutet, vilket röntgen visade. Troligtvis är det ett kraftigt slag på överbenet  som gör att han har svårt att stödja på det. Han fick ett rejält stödförband och ordinerades tio dagars försiktighet. 

Inlastning i ambulansen

Axel inpacketerad liggandes på båren...

Ingenting brutet... skönt!

Att börja skolan...

Barnen kommer alla att gå på samma skola nämligen "Graded The American School in São Paulo". Vi besökte 4 olika skolor när vi var i Brasilien på besöksresa i maj, men valet föll på Graded eftersom de har en bra IB utbildning (för Tyras del) och väldigt fina sportfaciliteter och bra undervisning i konst och musik.

De senaste 3 dagarna har Tyra och Ivar haft introduktionsdagar för nya elever på skolan, vilket inneburit att de fått göra placeringstester i matte och portugisiska, gått rundvandringar och informationsmöten m m. Introduktionen avslutades med en välkomstlunch för alla nya lärare, elever och föräldrar. Barnen har på så sätt fått träffa alla andra nya elever på skolan och verkar ha fått en riktigt bra start.

Skolan har ca 100 elever i varje årskurs från Kindergarden till High School och i Tyra och Ivars årskurser har det varit ca 10 nya elever. De största nationaliteterna på skolan är brasilianare, amerikaner och koreaner. Vi svenskar utgör en klar minioritet, men det finns minst 2 svenska familjer förutom oss (varav den ena också är nyinflyttad).

Vi har tyvärr fortfarande inte fått något besked om när vi kan flytta in i lägenheten, vilket börjar kännas alltmer frustrerande.  Smutstvätten hopar sig och vår lilla hotellsvit känns ganska trång för 6 personer och 8 stora väskor. Om vi åtminstone hade ett datum att gå på. Förhoppningsvis får vi någon slags besked och kanske till och med en bil i början på nästa vecka.