fredag 21 april 2017

Sweet 16!

Helt ofattbart, men idag fyller denna smarta och roliga tjej 16 år.
Grattis finaste, bästa Tyra!!

Tänk att jag haft förmånen att få vara din mamma i 16 år. Jag är otroligt stolt över dig och jag är övertygad om att du kommer att lyckas med allt du företar dig!

Tyvärr är Tyra inte hemma på sin födelsedag. Hon har varit bortrest på sportturnering med skolans softballslag sedan i onsdags eftermiddag Varje termin möts de amerikanska skolorna på en 4 dagars turnering på en lägergård. Tyra åkte på denna turnering i höstas med basketlaget (det är olika idrotter på höst- och vårtermin) och hon tyckte det var en ljuspunkt under en tid hon längtade väldigt mycket hem till Sverige. Därför ville hon gärna åka även på denna turnering trots att den infaller under hennes födelsedag. Vi saknar dig idag, men hoppas att du har det bra och ser fram emot att fira dig på söndag!

Den 21 april är en helgdag i Brasilien, så även om vi inte kan fira Tyra idag, får vi njuta av en ledig dag. Idag är det Tiradentes och dagen firas till minne av Joaquim Jose da Silva Xavier, som var en  revolutionär som kämpade för Brasiliens självständighet i slutet av 1700-talet. Han var tandläkare till yrket och avrättades efter att han tog på sig skulden för ett planerat uppror (därav namnet Tiradentes).


måndag 17 april 2017

Foz do Iguaçu - Påsk 2017


Under påsken besökte vi, tillsammans med några andra svenska familjer, Foz do Iguaçu och dess vattenfall Cataratas do Iguaçu. Fallen är ett världsnaturarv och ligger vid gränsen mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. Eftersom det är ett gränsområde är det inte ovanligt att man ser fallen på två dagar. Vi började med den brasilianska sidan första dagen och den argentinska den andra. Det är naturligtvis svårt (och man kanske inte ska) jämföra vattenfall runt om i världen. Men fallen är högre än Niagara fallen och bredare än Viktoriafallen, och ska man tro vissa källor så är det världens största vattenfallsystem (omkring 270 vattenfall). Ni som är sifferintresserade får helt enkelt googla och bilda er en egen uppfattning. Oavsett är det en häftig upplevelse att stå precis på kanten och se dessa vattenmassor dundra ned. Framför allt är det storslagna vyer som präglar hela landskapsbilden. Världsklass helt enkelt. Den argentinska sidan har flest vattenfall 80% och den brasilianska har resten. Paraguay har inte någon del av själva fallen utan möter upp nedströms. De bästa vyerna sammantaget tyckte jag var från den brasilianska sidan medan man kom närmast det största fallet "Djävulsgapet" från den argentiska sidan.

Nu lite om baksidan. Vi var vid fallen under påsktiden. Som ni kan se på bilderna nedan var det rejält mycket folk. Om ni någon gång överväger att resa till fallen så försök att planera ert besök mitt i veckan eller i vart fall inte under en storhelg. Vi fick berättat att den brasilianska sidan var ett halvdagsbesök och den argentinska sidan ett besök som skulle ta något längre tid bland annat på grund av gränsövergången. Eftersom vi fick köa på båda sidorna hann vi inte riktigt med alla kringaktiviteter som fanns runt fallen. Bland annat kan man åka RIB-båtar in i dalgången där fallen kommer ned, det finns även alternativa vandringsleder efter fallen och en fågelpark på brasilianska sidan.

Bilder från Brasilien:


Man bussades genom nationalparken fram till fallen. En för Brasilien mycket effektiv organisation.


Välbesökt... se bryggan ute i fallen.



Bilder från den argentiska sidan:

Vid rastplatserna fanns det gott om nyfikna Näsbjörnar. Tyvärr ibland lite för nyfikna och intresserade av att få äta turisternas mat.


Tåg på den argentinska sidan genom nationalparken fram till fallen.

Även välbesökt på den argentinska sidan.

Djävulsgapet


Sent på söndagskvällen landade vi hemma i São Paulo.


tisdag 11 april 2017

Bilen i Brasilien


Först vill jag gratulera Miriam på hennes födelsedag. Hon kommer att firas ordentligt och vi reser på torsdag till Foz do Iguaçu. Bilen på bilden kom till oss i går och är inte hennes födelsedagspresent, men den kom till oss så lägligt att den kan ses som en present. Historien om den hittar du nedan :)

Brasilien är ett land där infrasturkturen har stor utvecklingspotetial, om vi ska vara snälla. I avsaknad av bra lokaltrafik, bussar, tunnelbana och tåg måste man förlita sig till att åka bil. Nu är man inte ensam om att åka bil heller i en 20-miljonersstad även om långt ifrån alla har möjlighet/råd att ha bil.

Hur som helst har turerna varit många om vilken bil vi ska ha och när vi ska få den. Eftersom Miriam är en av de första på plats har det inte upparbetats några rutiner för detta ännu från företagets sida. Åsikter i Brasilien generellt om vad som är säkert och bästa valet av bil är lika många som antalet bilmärken. Vissa menar att det bästa är att ha en skottsäkerbil med tonade rutor medan andra menar att det bästa är att ha en liten brassebil som inte sticker ut och som försvinner i mängden. Oavsett har vi resonerat att det viktig för oss är att ha en bil där alla får plats och att vi ska kunna lasta mer än några mjuka väskor i bakluckan i ett minimalt utrymme. Eftersom vi har fyra barn som under åren vi bor i Brasilien kommer att växa till sig, funkar det inte med små säten i bakluckn som man fäller upp. Vidare har vi naturligtvis premierat airbags och säkerheten när vi har letat bil.

Ett problem har varit att det finns en uppsjö av bilar licenstillverkade i Brasilien, men där man har svagare motorer pga skatteregler, sämre med säkerheten och airbags för att hålla ned kostnaderna osv. Det har lett till att vi tittat på i huvudsak imporerade bilar. Som vi skrivit om tidigre är allt importerat dyrt, så när vi väl hittade en bil som vi kunde tänka oss visade det sig att självrisken låg på 8000 R$ vilket är c:a 24 000 sek. Här ska noteras att det inte utifrån svenska förhållanden är några speciella bilar, men som i Brasilien betraktas som lyxbilar. Till slut hittade vi en Hyundai Santa Fe med bra benutrymme och hyggligt utrymme att sätta en väska eller två i bak, en helt ok bil. När processen i företaget var klart och godkänt, kunde bilen äntligen betalas.

Vi hade helst velat ha en svart bil, eftersom det var det vi hade hemma och vi gillar svarta bilar. Tyvärr fanns inte den färgen att tillgå utan det blev en vit i stället. Innan leverans hörde dock bilhandlaren av sig och sa att han hittat en svart likadan som den vita vi beställt, toppen, vi tar den sa vi. Ytterligare någon dag senare härde säljaren av sig. Nu var det problem med att företaget som Miriam jobbar för inte finns registrerat i delstaten São Paulo utan i Brasilia, huvudstaden. Då kan man inte köpa bil här, trots att det är samma land... Nåväl, den processen var redan i gång med att registrera ett företag och kunde påskyndas och blev klart någon vecka senare. Nu äntligen skulle bilen bli vår, trodde vi... Efter ett nytt samtal från den besvärade försäljaren visar det sig att den svarta bilen, som han så skickligt hade hittat, vid leverans till bilfirman visade sig vara silverfärgad... fel i registret, typiskt. Ja, ja då tar vi väl den vita bilen som vi hade bestämt oss för i stället. Nja, så enkelt var inte det utan nu hade den bilen sålts och den redan pressade bilfölsäljaren var nu än mer pressad...

Nåväl vi är inte kinkiga så vi tittade på bilen och sa att det går bra med en silverfärgad bil, bara vi får en bil!!!

I förra veckan fick Miriam ett sms att bilen skulle bli klar under fredagen. Glatt svarade hon direkt toppen. när kan vi komma och hämta den? Ångerfullt hörde bilförsäljaren av sig och sa att det nog inte gick eftersom den först måste registreras för att erhålla registreringsskyltar och papper. Nu fick vi istället en tid på måndag förmiddag kl 10.30. Efter ytterligare sms korrespondens fick jag sedan komma och hämta bilen vid 13.00 tiden eftersom det naturligtvis inte var klart med registreringen.

Vi har nu bott i Brasilien i snart 9 månader, efter tre hyrbilar och mängder av taxiresor är vi nu innehavare av en egen bil. Snart åker vi hem till Sverige på sommarlov, då kommer den få vila i vårt garage under ett par veckors tid på en av våra fem garageplatser...



måndag 10 april 2017

Fest och fotbollsfest





I januari hade jag turen att fylla 50 år. Eftersom det var mitt i sommarlovet och vi var på resa blev det ingen fest eller liknande då. Vi beslutade i stället att hålla en fest när vi kom tillbaka till São Paulo. Det var dock svårare att hitta ett datum så att så många som möjligt kunde komma med varför det drog ut på tiden. I lördags var det dock dags och ett 35-tal gäster med barn var med och firade min födelsedag. Bland annat sjöngs födelsedagsvisor på svenska, portugisiska, spanska och belgiska. Jag vill tacka alla som kom och för presenterna som jag fick. De kommer att komma väl till användning!

En present som jag fick var att redan dagen efter få åka i väg och gå på fotboll, något som jag tänkt på länge att komma i väg, men som inte blivit av. Därför fortsatte firandet även på söndagen, så det blev en riktig superhelg! Matchen spelades på Corithians Arena med plats för 48 000, en av de många nybyggda fotbollsanläggningar som byggdes till VM 2014. En fin anläggning med en go stämning. Matchen spelades mellan Corinthians och Botafoga (SP) och slutade med hemmavinst 1-0 efter ett snyggt anfall. Matchen i övrigt var annars lite av en besvikelse där tanke och speltaktik ersattes med egna initiativ och dålig tajming. Någon riktig brassefotboll blev det inte på plan, men det kompenserades med stämningen på läktarna. Det var dock riktigt kul att komma i väg och det blev en trevlig födelsedagspresent som avslutades på restaurang.

Åter igen tack alla som kom på festen och bidrog!






 Någon blev trött tidigt :)

Inte typiskt brasilianska barn...



Vai Corinthians...

fredag 7 april 2017

Ofattbart!


 
Våra tankar går till alla drabbade och våra familjer och vänner i Stockholm. Det är svårt att ta in och förstå, Stefan och jag har följt nyhetssändningarna under dagen och fasas över det tragiska som hänt vår vackra hemstad. Stefans kollegor på Regeringskansliet fick stanna inne på kontoret tills för en liten stund sedan, hoppas alla kommer hem ikväll.

Tacksam för alla som rapporterar på sociala medier att de är i säkerhet! 💕Snart kommer barnen hem och vi får försöka förklara detta ofattbara för dem.😰

torsdag 30 mars 2017

Ridhelg

Den som känner familjen Zetterlind vet att vi inte direkt är någon stor ridfamilj. Ska vi vara ärliga är det egentligen bara Miriam som för 16-17 år sedan tog ett antal ridlektioner. För egen del handlar det mest om att rida ponnys på Skansen som liten. Hur som helst blev vi tillfrågade av en annan svensk familj om vi ville hänga på en helg och rida. Stället som vi bodde på heter Fazenda Bela Vista och ligger i närheten av en lite ort som heter Dourado i delstaten São Paulo. Det är en välskött farm som drivs som ett familjeföretag med en man på över 80 år som familjeöverhuvud (han styrde allt med järnhand från hästryggen).

Vi var flera svenska familjer och en fransk familj som vågade anta umaningen att ge oss ut. Hästarna kändes välskötta och vältränade och var vana vid ovana ryttare. Klart var att man kände en viss oro inledningsvis men det blev snart bättre då det visade sig att hästarna var följsamma och trygga. Första dagen red vi i drygt tre timmar med ett litet stopp på vägen. Det var ganska lagom då det känns i kroppen att man använder otränade muskler och ovana sittställningar. Andra dagen red endast Ivar eftersom vi andra var tvungna att ge oss i väg till flygplatsen då Miriam reste till Sverige för en veckas jobb.

Upplevelsen gav mersmak och vi ser redan fram emot nästa besök på fazendan. Omgivningarna var otroligt vackra och vädret var på vår sida. Det var också väldigt skönt att få komma ifrån São Paulo och ut i naturen, något som vi saknar.














fredag 24 mars 2017

Vardag


Sedan februari månad arbetar jag (Stefan) på heltid men på distans. Just nu håller jag på skriver på en utredning om en nationellt register på trafíkområdet för min arbetsgivare Regeringskansliet. Jag började med att vara nästan hela februari i Sverige. Då startade jag upp projektet som kommer att pågå fram till sommaren. Det är en ovan situtation att sitta hemma och arbeta. Det krävs att man fokuserar och släpper allt vardagspyssel och annat som lockar när man är hemma. Men det är ganska häftigt med teknikutvecklingen som gör att jag kan hålla kontakten med kollegor och myndigheter via nätet. Bara för några år sedan när vi bodde i Sydafrika var det betydligt sämre förutsättningar.

Detta får även bli en liten test på hur detta kommer att fungera. Om det går bra, hoppas jag på att det framöver kan komma fler uppdrag av liknande karaktär.

Men det gäller att passa på att uppleva landet också. Innan jag åker till Sverige i maj har vi flera spännande helgresor att se fram emot. Nu till helgen ska vi ut och rida. Hur det kommer gå är vi fundersamma över eftersom ingen av oss förutom Miriam har någon ridvana alls...