Svalare

Hösten är nog på intåg, eftersom det har blivit lite svalare. Nu har vi under 20 grader på nätterna och det är skönt att slippa luftkonditioneringen. Noah klagade över vädret på vägen till dagis i morse. Han tyckte det skulle vara fint väder och att det inte varit fint på flera dagar. Det har nämligen varit molnigt sedan i helgen. Noah kommer att bli förvånad den dagen vi flyttar hem till Sverige! Förra året var det varmt till mitten av april, så jag hoppas att detta bara är en liten svacka och blir soligt snart igen.

Idag tog jag en långlunch och åkte in till Ambassaden i Pretoria för att hämta ut mitt nya körkort. Jag upptäckte av en tillfällighet att mitt körkort gick ut i augusti förra året. Det märkliga är att jag har hyrt bil både i Sverige och Kapstaden, visat upp det i en trafikkontroll här i Sydafrika och använt det som legitimation i Sverige utan att någon har märkt att det gått ut. Tur att jag själv inte heller var medveten om det... När man bor utomlands får man inte automatiskt hem brev om förnyelse från Transportstyrelsen, utan man får hålla koll på det själv.
Miriam

Långhelg

Denna helg är det långhelg eftersom det är Human Rights Day. Igår passade vi på att hälsa på vänner i Johannesburgområdet. I närheten av där de bor finns det en liten krokodilfarm och vid 2-tiden var det dax för matning. Födan bestod av kycklingar från en hönsfarm i närheten. Jag kan inte säga att det såg vare sig aptitligt ut eller luktade gott. Stället var inte stort men det såg mycket välordnat ut och välskött. Som så många andra ställen av det här slaget i Sydafrika fanns det även andra reptiler, men även sköldpaddor och spindlar.

Efter krokodilfarmen åkte vi hem till våra vänner och de hade ordnat sill och knäckebröd och andra delikatesser. Det smakade mums. Eftersom de skulle resa bort i påsk hade de beslutat att "offra" sitt sillager på oss tack för det! Efter en supertrevlig kväll med god mat och som innehöll streamad "Solsidan" och semlor till dessert var det dags för oss att åka hem till Centurion. Proppmätta och trötta. Tack Magnus och Katarina för en jättetrevlig kväll.

Spångar och bryggor på Krokodilfarmen, mycket välordnat.

En av de "gamle" på väg upp för att få i sig en kyckling,Dagens bildgåta; Hur många krokodiler ser du?Ivar tillsammans med en liten 8bening...Tyra med en sköldpadda Stefan kramas av en albino-burmesisk Pytonorm. Den kan bli 6m och väga 60-70 kg Miriam och Katarina kollar på Solsidan via nätet, kvallitén var inte super men det gäller att hänga med på vad ni andra snackar om på fikarasterna... Kommentar överflödig....mums...

Piratkopierat

På fredagar har många skolor och arbetsplatser infört att eleverna/de anställda ska gå klädda i fotbollströjor för att stötta det nationella fotbollslaget Bafana Bafana och för att få in den rätta fotbollsstämningen.

Många skolor och arbetsplatser har därför köpt in stora mängder tröjor och sålt dem till subventionerat pris. Så även på Tyra och Ivars skola och min arbetsplats. Tröjorna har varit väldigt försenade och skulle ha kommit för ca 3 veckor sedan. Det råder stor brist på fotbollströjor i affärerna och framförallt barntröjorna är svåra att få tag på. Men, denna veckan kom tröjorna äntligen, både till skolan och jobbet. På jobbet hade vi valet att köpa en originalspelartröja till ungefär halva priset jämfört med vad den kostar i affären. Jag har aldrig ägt en fotbollströja förut, så jag nappade på erbjudande om den dyra tröjan, se bilden ovan.

Lite konstigt tyckte jag att det hängde trådar lite här och var... Och idag fick vi ett e-mail, där vi bads lämna tillbaka tröjorna, eftersom det visade sig att leverantören (en erkänd sådan) sålt piratkopierade tröjor till oss! Trist, men nu har jag köpt en betydligt billigare tröja som det står Bafana Bafana på.
Miriam

Disciplin

Vi har ställt Noah och Axel i kö till Tyra och Ivars skola. Om de kommer in, börjar de klass 0 i januari 2011. De står på väntelista, men eftersom vi har syskonförtur hoppas vi ändå kunna få in dem på Southdowns College. Skolan känns mycket modernare i alla avseenden än dagiset.

Killarna trivs visserligen bra på dagis (klass 0 eller förskoleklass är inte obligatoriskt i Sydafrika), men Stefan och jag stör oss på en hel del saker. Tidigare hade de en jätte gullig lärare, hon har slutat efter att ha fått en varning (som dagis skrev om i ett brev till alla föräldrar!). Killarna har "frivillig" läxa, men struntar vi oftast i , speciellt sångtexterna de ska lära sig på Afrikaans. ¨Betyg delas ut 3 gånger om året på ca 50 olika punkter, några exempel från föregånde års betyg (killarna fyllde 4 i december):
* Can build a 16 piece puzzle
* Can throw a ball from the shoulder
* Can tie shoe laces
* Uses the correct sentence construction
* Obediancy
* Use of toilet (!!!!) tro't eller ej, men förra året blev vi tillsagda att killarna hade en dålig vana att sitta på toa... de hade precis fyllt 3.

Varje vecka får vi tillsammans med läxan hem en lapp, med olika saker som förskolan tycker att vi behöver tänka på/öva, t ex (dessa är generella till alla barn):
* Please pay attention to your child's sitting positions at home. When he sits at a table his/her feet and knees must be together, back straight and back-side against the back of the seat
* Please practise cutting skills at home, your child MUST: cut on a straight line, cut different shapes, cut coardboard m m
* All children are expected to have manners, show respect and be obedient. Discipline starts at home!
* Bad habits are hard to break!

Som sagt, det är tur att Noah och Axel trivs bra och de lär sig onekligen en hel del, men vissa saker är lite svåra att smälta för en svensk.
Miriam

Schlageryra!

Efter en intensiv vecka blev det äntligen helg igen. I lördags morse var det min tur att gå upp vid 4:00 och skjtusa Tyra till konståkningen. När vi var hemma igen, åt vi frukost och sedan åkte jag till Johannesburg. Tillsammans med 3 andra svenska tjejer besökte jag ett afrikanskt utomhusspa, som heter Indaba. Vi hade bokat 2 olika behadlingar, en rygg- och huvudmassage och en fotmassage. Jag var nog ganska trött, för jag somnade i slutet av fotmassagen och på eftermiddagen sov jag middag i 2,5 timmar!

På kvällen var vi hembjudna till några svenska kompisar för att se på Melodifestivalen!! Vilken fest för en stor schlagerfantast som mig! De har en starkare parabol än vi och kan därför ta in SVT World. Om jag visste att vi skulle stanna här länge, skulle jag definivt investera i en sådan antenn, för tänk vad lyxigt att kunna få in svensk TV. Jag hade inte hört någon av låtarna förut, eftersom det är väldigt långsamt och hackigt att ladda ner saker från nätet här. En del låtar brukar ju växa när man hört dem ett par gånger, men jag tycker nog att vinnarlåten var en av de bästa låtarna. Jag gillade även Andreas Johnssons låt.
Miriam

40årskris!

Imorgon är det exakt en månad kvar till den fruktade milstolpen. Av någon underlig anledning trodde jag att tiden fram till 40årsdagen skulle gå långsamt fram och att jag skulle hinna planera allt i god tid (ja jag är ett planeringsfreak!).

Första föraningen till 40årskris hade jag strax innan jul när jag insåg att jag inte har någon direkt hobby. Därför önskade jag mig en mosaikkurs i julklapp och ikväll löste jag in det presentkortet. Under 4 timmar ikväll har jag gjort en liten hjärtformad mosaiktavla i spegelbitar och olika turkosblåa nyanser till Tyras rum. Den blev riktigt bra och det var jättekul!! Tyra ska få den i födelsedagspresent (hon brukar göra teckningar och annat till mig, så nu har jag gjort något till henne), så hoppas hon inte läser detta... Och jag kan definitivt tänka mig att göra fler mosaikalster!

Passande nog läser jag just nu en bok som heter "När jag blir 40 ska jag vara rik, snygg och lycklig". Rik och snygg, ha!! Inte så lätt att göra något åt på en månad. Lycklighetsfaktorn ska jag dock hjälpa lite på traven. Vi har nämligen hyrt ett hus i Kommitjie utanför Kapstaden (jag älskar Kapstaden!) och på själva födelsedagen ska jag rida på stranden i Nordhoek. Nu måste jag bara försöka ta minst en ridlektion innan dess, eftersom jag inte ridit sedan jag blev gravid med Tyra. Skulle kännas lite B att behöva skritta.
Miriam

Högt uppsatt besök

I helgen fick vi besök av en s.k Rain Spider. Jag tror inte om det beror på att det har regnat den sista tiden utan på grund av att det faktiskt finns relativt många av dem omkring oss. Den lär vara ofarlig för människor. Första gången vi såg en sådan var en som vi hittade i trappen. Som vanlig nojig svensk blev man lite lätt panikslagen och fram kom damsugaren. Damsugaren gick upp i varv eftersom spindeln fastnade i suget. Men jag visste då inte vad det var för spindel så jag lät den suga en stund och till slut sa det plopp och den åkte in i maskinen.

Den andra som kom på besök, kom en mörk kväll när Miriam satt och läste för Ivar som plötsligt tokskrek och det satt en på väggen i hans rum strax innan han skulle sova... Då hade vi lärt oss vad det var för en spindel och jag kunde via en glassburk avlägsna den från huset, och sedan släppte jag ut den i trädgården.

Ja, ja, spindeln på bilden satt i taket på verandan och denna gång tittade man till och sedan lät vi den vara. Den satt stilla några timmar för att på morgonen när vi vaknade var den borta. Storleken på denna spindel är ungefär som en större handflata.
/Stefan

För er som vill läsa mer om dem, klicka på länken nedan från Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Rain_spider

Indisk mat och kvällspromenad i Johannesburg

Vi har njutit av en ganska lugn hemmahelg efter att Andrea m familj åkte till Kapstaden i torsdags.

I lördags morse åkte Stefan iväg med Tyra och Ivar på deras sportaktiviter och sedan kom Elle hit för att leka med Noah och Axel. Vi träffade Elles föräldrar på lunch på Irene Village Mall. På kvällen åkte vi in till Johannesburg och stadsdelen Fortsburg, som under Apartheidtiden var den statsdel som indierna var hänvisade till. Idag har området fortfarande väldigt tydliga indiska/pakistanska influenser med restauranger, affärer, marknad m m. Vi hade bestämt träff med min indiska kollega och hans fru på en restaurang. Maten var fantastiskt god och billig! Barnen tyckte maten var lite stark, men helt ok, speciellt nan-brödet.

Efter middagen tog min kollega med oss ut på en promenad i stadsdelen. De flesta stadsdelarna i Johannesburg och Pretoria är folktomma när det är mörkt (många även på dagen), men här var det massor med människor som var ute och strosade, för att inte tala om folkvimmlet vid den indiska marknaden (mycket glitter och piratkopierat, men även kryddor och rökelser). Det känndes jätte härligt att kunna gå ute kvällstid!

Lite Afrika

Hazeyview Computer College. Silicon Valley Nästa?

Ibland är det väldigt svårt att tro att Sydafrika ligger i Afrika och ibland är det väldigt uppenbart (t ex när det gäller att få saker och ting gjorda). Klyftorna i Sydafrika är väldigt stora och skillnaderna mellan livet på landet och i storstäderna likaså. Det känns ibland som om Sydafrika är 2 länder i ett; ett i-land för en liten del av befolkningen och ett u-land för den största delen av befolkningen.

Bilderna är tagna på vägen mellan Hazyview (som ligger vid en av ingångarna till Krugerparken) och White River.

Far och flyg....

Jag har under en längre tid funderat på att göra ett inlägg om fåglar som vi sett. Här i Sydafrika finns det en mängd olika fåglar som vi sällan eller aldrig ser i Sverige av naturliga skäl. Vad jag har förstått, obekräftat, är det endast staren som flyger hela vägen mellan Sydafrika och Sverige. Hur som helst så kommer här en bråkdel av de fåglar vi sett och som finns i arkivet... Jag vill också påpeka att jag inte är någon expert så är det sakfel så får ni gärna rätta men det jag skriver är som jag uppfattat det... Jag har kikat lite i en bok som vi fick när vi flyttade hit av Birgitta och John våra närmsta svenska grannar, men även vad man hört på safari m.m.
/Stefan
Hamerkop är en sjöfågel som finns över hela södra afrika. Formen på huvudet har gett upphov till dess namn, hammarhuvud. Jag tror att namnet som det står skrivet kommer från afrikaans.
African Fish-Eagle; namnet säger det mesta, otroligt vacker

European Roller, en fågel som gillar att sitta i träd. på stolpar och dyker ner för att plocka en insekt eller två. Gillar öppen savann eller gräsområden med många buskage. Kolla in taggarna på grenen som den sitter på.

En "Woodland King fisher" Kan äta både insekter och mindre möss. Låter gärna "Kritirr" Som namnet påpekar håller den till i skogsområden den bygger sina bon i träden i håligheter.

White-Fronted Bee-eater, en liten insektsätande kanalj som sitter och tittar upp i lufter efter förbipasserande insekter och snabbt attackerar underifrån. Den bygger nästen i sandbankar och plockar sitt byte gärna över vattnet.

Här landar en gam som här kallas White-backed Vulture. Som jag har förstått det finns det 5 olika arter i Sydafrika vara denna är den vanligaste. Vi detta tillfälle såg vi fyra olika arter samtidigt.

. Två olika Tawny Eagle varav den undre går in för landning. Finns i olika färgnyanser. Den äter det mesta av smågnagare och småfåglar, men även från as.

Southern Yellow-billed Hornbill en liten kanalj, och tyvärr är detta exemplar allt för intresserad av människornas mat vid en av rastplatserna i Krugerparken... Hornbill-fåglarna är annars kända för sina vackra näbbar. En annan släkting återkommer nedan...

Sothern Ground Hornbill. Denna fågel lever i huvudsak på marken men kan flyga och sätta sig i träden. Om jag inte missminner mig så tar det 7 år innan den lägger sitt första ägg och då endast ett i taget. Med andra ord är denna fågel mycket känslig för störningar.

En vanlig rackare nästan som en skata. Cape Glossy Starling...

Burchell´s Coucal, bilden tagen i St Lucia Wetlandpark i december. Fågeln lever huvudsakligen i kustområdenamen och även i sydöstra Sydafrika. Kanska skygg och kryper genom vegetationen på jakt efter sniglar och insekter men även andra småfåglar och möss kan smaka... Denna sitter och torkar sig efter ett eftermiddagsregn.

African Pinguine, eller Åsnepingvin som jag tror den kallas. Lätet låter precis som en åsnans läte. Bilden tagen söder om Kapstaden på väg ut mot Godahoppsudden där det mest kända stället för att se dessa lustiga fåglar finns i Simons Town. Den enda arten på det afrikanska fastlandet i vilt tillstånd.

Lite turistande i bergen m.m.

I fredags blev det turistande i bergen. Vi hade besökt området tidigare, men med hopp om bättre väder, gav vi oss iväg mot Blyde River Canyon. Det började hyggligt och vi besökte den gamla guldgrävarbyn Pilgrim's Rest. Det är idag en riktig turisthåla. Till skillnad från High Chaparal, så är dock detta "the real thing" och ett trevligt stopp med afrikanskt hantverk men inte mer. Priserna tror jag ligger lite över vad man kan få på andra ställen. Efter det åkte vi vidare för ett traditionsenligt stopp på Harries Pancake, minns ni Granather? Denna gång var det dock inte någon tysk gruppresa utan det var vi som stod för det tyska inslaget med våra gäster. Efter att förvånansvärt fort intagit vår lunch bar det sedan iväg mot de olika naturattraktionerna norr om Graskop i Blyde River Canyon. Tyvärr började vädret även denna gång att hinna ikapp oss och de omtalade fantastiska vyerna omslöts av tunga regnmoln. Ett av målen denna gång var God´s Window, en vacker utsiktspunkt, men strax innan vi kom dit möttes vi av en molnvägg, precis som förra gången. Vi hann dock se Burkes Luck, Three Roundavelds och the Pinnacle, innan vi fortsatte hemåt till White River, där vi bodde på Seringa.

.

Obligatoriskt gruppfoto i Pilgrims Rest

Pilgrims Rest, idag med ett litet bilmuseum

Vi närmar oss Gods Window, som denna dag inte bara var stängt utan även rullgardinen neddragen...

I lördags blev det ytterligare en tur till Krugerparken, nu med Roger Briggs som guide. Vi har åkt på safari med honom vid flera tillfällen tidigare och förväntningarna var höga. Men i likhet med försöket två dagar tidigare var hela Krugerparken tömt på djur. Det skall alla veta, att åka på safari innebär inte att det finns någon Djurgaranti. I bilen finns det tillgång på radio, men den var i likhet med parken helt död. När vi då till lunch deppade över att vi inte sett så många djur började vi fundera på om detta kunde vara sant. Roger försökte peppa oss och sa att det kan vända på ett kick, men vi tvivlade starkt. Efter lunchen skulle vi tanka på en av camperna inne i parken. Tyvärr missade vi detta och var tvungna att vända tillbaka. Det var då Roger fick höra att en leopard hade setts och vi satte full fart. Leoparden är den svåraste att se av de "Big 5". Vi kom precis fram till platsen där leoparden setts och hann få en glimt av den innan den försvann in bland buskarna. Tyvärr blev fotot därefter. Verkligen nöjda med att sett en av katterna gav vi oss i väg mot Gaten och ut från parken eftersom det började bli sen eftermiddag. Vi hade då inte sett något lejon på två och en halv dag... På huvudvägen ser vi då plötsligt en hane komma ut från bushen. Han var seg och strosade fram och tittar på de bilar som just kom och stannade in. Då väljer han att helt plötsligt att lägga sig på vägen och visa att "här är det jag som bestämmer" Inte bara King of the jungle utan även King of the road. Under cirka 5-10 minuter ligger han där medan bilarna samlas bakom oss och det blir kö. Han reser på sig går en bit och lägger sig igen, innan han väljer att lunka in i bushen och han är bota. Tillfälligheter javisst, men det är tjusningen med att åka på safari...inget är givet, spänningen ligger i överraskningsmomentet.

En av safaribilarna i parken vid en utsiktspunkt

Ivar med en Kameleont som Roger räddade från att bli överkörd av bilarna. De kan titta både framåt och bakåt samtidigt med varsitt öga och de kan sträcka ut sin tunga blixtsnabbt cirka 1-1,5 gånger sin egen kroppslängd.

En Bush bock poserar

Svåra att se, men här går den leoparden..

King of the Road? Lejonet hade nyligen ätit vilket förklarade att den var så seg och däst, det syntes tydligt på magen som var rejält svullen.

Möcke grönt var det....

Jo, ursäkta alla ni som väntade på ett inlägg igår. Tyvärr har jag lite feber och känner mig hängig så det blev säng tidigt igår. Idag har våra gäster varit med Tyra i Sterkfonteingrottorna.

.

Åter till Krugerresan. Berg-En-Dal som vi bodde i första natten är en av de nyaste camperna i parken. Vi hade tur och fick två relativt fräscha stugor med klimatanläggning och dusch och toalett. Även restaurangdelen och receptionen var trevlig tycker jag. Redan första kvällen åkte vi ut och spanade på djuren. Vi såg då några elefanter, zebror och lite vanliga djur som man ofta ser. Andra dagen började vi tidigt och hade långt att åka. Vi var spända av förväntningar. Tyvärr blev det kanske den dagen som jag tillbringat i parken då jag sett minst antal djur. Vegetationen just nu är toktjock och det är svårt att se mer än ett par meter in om det vill sig illa. Inga kattdjur denna dag heller men en noshörningsmamma med sin lilla unge. Vi åkte cirka 200 km i parken denna dag. På kvällen kom vi fram till Seringa Lodge, favvostället. Där anslöt Miriam, Tyra och Ivar som varit tvugna att stanna kvar i Centurion för skola och arbete. Vi somnade mätta efter en som vanligt vällagad måltid.

Skönt är att jag fått min kamera tillbaka efter service. Jag har verkligen saknat den. Nu är ytterligare ett objektiv på service och jag har lånat ett värsting objektiv..tack Katarina!

.

På N4 strax innan Nelspruit

Zebra första eftermiddagen

Noshörning med ungen softar under ett träd i värmen.

Ganska ofta korsar djuren vägen. Helt orädda för bilar, vilket ni kommer att se i morgon..
Zebra close up

.

Vill inte vara med på bild...men nyfiken

Japp då har vi varit på resa i Krugerparken igen...

I onsdags reste jag och våra gäster från Tyskland till Krugerparken. Efter en resa på cirka 5 timmar kom vi till den södra delen av parken. Det började med incheckning och sedan ett snabbt dopp i campens pool. Vi bodde denna gång i Berg-En-Dal som ligger i ett bergsområde i södra delen. Dagens största händelse var att när vi packat ut och innan vi skulle åka ut för att titta på djur så satt jag i framsätet med skjutdörrarna öppna och läser kartan. Jag hör våra vänner pyssla i bilen. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och ut ur bilen sticker en silkesapa. Den har gått in genom mittdörrarna och tagit sig bak till den stängda bakluckan, hittat den oöppna banankartongen, ätit en banan tagit ut tre-fyra till och springer ut med dem i handen...allt undertiden jag sitter i bilen.. snacka om close encounter... Mer info om resan kommer imorgon kväll när vi kommer till Pretoria igen...

/Stefan

Har ni testat...

Google Översätt, som vi lagt till som gadget längst ner i bloggen? Vi har lagt till den mest för att mina tyska vänner och släktingar hjälpligt ska kunna följa med i bloggen. Nu när vi har besök av min tyska kompis, Andrea, och hennes franska man har jag blivit varse om hur lustiga en del av dessa översättningar är. Den översätter rakt av, så meningsbyggnaderna blir lite lustiga ibland och en del av orden blir ännu roligare... Jag har testat på både engelska och tyska, de tyska översättningarna blir helt klart roligare.

Ikväll har vi blivit bjudna på en riktig festmåltid, då den franska kocken har lagat tyska Maultaschen till oss med crepes och flamberad ananas till efterrätt. Mums!

Imorgon ska Stefan hämta sin kamera, som varit inlämnad för lagning. Snart blir det fina bilder på bloggen igen!
Miriam

Sightseeing

Helgen har vi ägnat åt sightseeing i närområdet, både i Pretoria och Johannesburg.

I lördags morse var vi tidigt uppe och körde Tyra och Ivar till konståkning och cricket. Sedan åt vi alla frukost hemma vid 9-tiden med Andrea, Daniel och deras 2 flickor innan vi åkte till Sammy Marks House. Sammy Marks är ett mycket intressant hus från slutet av 1800-talet, byggt i kolonialstil. Vi åt lunch i rosenträdgården och på eftermiddagen åkte vi in till centrala Pretoria. Vi besökte Union Buildings och tog en liten bilsightseeingtur genom Pretoria.

Idag åkte vi istället till Johannesburg. Det tar alltid lite tid för två barnfamiljer att komma iväg, och vi hade väl inte direkt någon brådska, så vi kom inte till Rosebank Rooftop Market förrän vid 11-tiden. Rooftop Market är en stor marknad, som äger rum varje söndag. Där kan man hitta allt från afrikanskt hantverk, vanliga marknadsprylar, kläder och kryddor. Väldigt stor och riktigt bra! En sen lunch åt vi på Moyo, där vi även fick njuta av afrikansk livemusik och ansiktsmålning.

Miriam

Hemma i värmen igen

Efter några kalla dagar i Sverige, landade jag i förmiddags i Johannesburg igen. På flygplatsen gjorde jag mitt bästa för att skynda mig ut. Min kompis Andrea och hennes familj landade också i morse, fast en timme tidigare än mig. Vi skulle mötas upp på flygplatsen och vi hittade varandra nästan direkt. Deras plan var lite försenat, så det passade ju bra.

Det har varit hektiska dagar i Sverige. Jag kom till Jönköping strax efter ett på söndag eftermiddag och hann med en snabbvisit på A6 och IKEA efter söndagslunch med mina föräldrar. På måndag jobbade jag på mitt "gamla" kontor. Jag hann träffa ett fåtal kompisar, och några var inte hemma när jag ringde på dörren (det var sportlov den gångna veckan i Jönköping). Det är alltid härligt att komma till Jönköping, se över Vättern, träffa kompisar, läsa JP och semmeltestet (Centralkonditoriet vann i år). Tyvärr blev det lite kort den här gången, för på tisdag morgon flög jag upp till Arlanda och var på konferens i Sigtuna. Inte ens ett litet kort besök inne i Stockholm blev det den här gången.
/Miriam

I mörkaste Afrika

Här om dagen skrev jag om ljus. I dag blir det om mörker för i går kväll hade vi sett fram emot att göra korvstroganof på insmugglad falukorv. I stället, under tiden jag hämtade barnen på skola och dagis, gick strömmen vid 4-tiden. Sen var det strömavbrott i 5 timmar. Allt som var förberett var bara att ställa in i kylen och ta fram flingor och yoghurt och hoppas att strömmen skulle komma tillbaka innan kyl och frysen han tappa all kyla. En mörk kväll således i likhet med OS framgångarna... Det blev bra till slut med fyra barn som hamnade i min säng för när det blev dags att gå och lägga sig kom åskstormen som fyllde poolen till bredden. Vi tände levande ljus som ökade på mysfaktorn (de sista stumparna av julljusen inköpta på IKEA, varför släpar man stearinljus över halva jorden egentligen?). Jag hamnade till slut på soffan eftersom jag inte ville flytta på någon av de fyra små som låg brevid varandra, en ganska gullig syn måste jag tillstå. Ikväll fick vi äntligen äta korven och trot eller ej men alla barnen åt upp, vilket tyvärr inte hör till vanligheterna. Tyra kom även hem med glädjande besked att hon tagit gult bälte i judo vilket är det första bältet. I morgon kommer Miriam hem samtidigt som vi får kompisar på besök från Tyskland.
/Stefan

Ljus i Afrikas mörker!!

Nu har Miriam varit i Sverige sedan i lördags och allt flyter på som vanligt. Det enda som jag glömt hittills är att ta med Noah och Axels läxa till i går. Dagarna går fort och fylls med barnens aktiviteter. I morgon kommer Karin hit och då ska vi äta falukorv som är insmugglad och som ligger i frysen och väntar.

Jag har ju tidigare gnällt över att det inte visas någon OS i direktsändning här. På TVn sänds det i huvudsak bara Cricket, Rugby och Fotboll. Emellanåt har de entimmes sändningar och sammandrag från två dagar tidigare. Jag fick här på bloggen tips om att se OS live via Vancover direkt. Tyvärr blev den servern överbelastad och funkade inte tillräckligt bra. Idag har jag dock via en kompis lyckts lura alla IP nummer mm så nu kopplar jag upp mig mot en server/nätverk i Sverige och lyckas se SVT plays direktsändningar från OS trots rättighetsskydd osv via VPN!

Jag får dock välja vad jag ser eftersom "Airtime" dvs hur stor mängd data som får ladda ner vaje månad, är begränsad...men ändå OS live! Just nu verkar Curlingen gå bra och skidskyttet sämre.
/Stefan

Next stop Jönköping!

Om en halvtimme blir jag hämtad av en taxi för att köra mig till flygplatsen. Jag flyger till Göteborg i natt, via Frankfurt. Jag fick reda på att jag skulle åka hem i slutet på förra veckan, men den gångna veckan har varit så hektisk att jag knappt hunnit fundera över resan till Sverige. Jag har legat i poolen en bra stund idag (vattnet var fantastiska 30 grader!), och det känns konstigt att jag ska vara i ett vintrigt Sverige imorgon. Jag har inga riktiga vinterskor med mig hit, hoppas mina walkingskor håller!

Imorgon och måndag kommer jag att vara i Jönköping och tisdag till torsdag ska jag på konferens i Sigtuna. Det är så mycket jag vill hinna göra i Jönköping och så många jag skulle vilja hinna träffa, men det är bara att inse att jag inte kommer att hinna med så mycket på 1,5 dag (plus att jag ska jobba på måndag). Jag får ta igen det i sommar istället.
Miriam

Children of Fire

I julas fick kollegorna hemma i Sverige inte någon julklapp, utan julklappspengarna gick till ett välgörande ändamål, närmare bestämt "Children of Fire". Idag ägde den formella överlämningen av checken rum och jag hade förmånen att få åka till Johannesburg och vara med.

Children of Fire är en organisation, som hjälper brännskadade barn att få de operationer de behöver, med utbildning och i vissa fall att få fosterfamiljer. Organisationen ordnar även brandskyddsutbildningar i townships och gör insatser i samband med bränder. Organisationen leds av en mycket hängiven brittiska, som bor och äger huset där organisationen har sitt högkvarter och där även en del av barnen bor. De flesta barn bor hos Children of Fire i perioder i samband med operationer. Några av barnen har dock inga familjer, utan bor permanent hos Children of Fire.

Barnen var mycket glada när vi kom för att besöka dem och de hade målat svenska flaggor, som de viftade med och jag fick ta emot ett schackbräde i blått och gult i gåva till företaget. Det var mycket gripande att se barnen och jag skämdes nästan över den tacksamhet de visade.

Miriam