Ett radikalt grepp i min tillvaro skedde igår. Det var inte golfhandicapet som sänktes denna gång (tyvärr), utan en mer stillasittande aktivitet i form av att "pärla" eller beading som det heter på engelska. Grejen är den att det är många i detta land som gör fantastiska arbeten som bland annat smycken, bilder och framför allt olika sorters djur på ståltråd som de sedan säljer till turister. Vi var ett 10 tal personer och en kvinna från ett township som instruerade oss. (Jag skriver inget om att jag var ensam man som deltog).
Vi fick lära oss att komma igång och det påminde lite om syslöjden i skolan när man skulle lära sig att sticka. Man fick arbeta i lager och lägga upp en slags bas, nästan som att maska tror jag det heter, som man sedan utgick ifrån. När man väl fattat tekninken var det riktigt kul och det gick naturligtvis enklare och enklare, men tog tid. På de cirka 4-5 timmarna jag höll på hann jag bara med den lilla remsan som syns på bilden ovan. Vi höll till på svenska ambassadens residens, en byggnad som hade fantastiska lokaler som vi satt i, och som normalt används för representation. God mat och trevligt sällskap förgyllde den anorlunda dagen. I vår, dvs vår vår, eller er höst om ni så vill, kommer vi försöka att träffas igen för fortsatta instruktioner...
/Stefan
3 kommentarer:
Påminner om mina lovikavantar jag stickade i sjunde klass. Det tog mig 6 månader men jag har dem kvar och de är fortfarande fina!
När får vi se dina grejer på Irene Market, Stefan?
Any Day, Jennie, any day!
Och jag har redan beställt ett halsband!
Skicka en kommentar