På väg till Knysna - Graaf Reinet

Fikapaus i Karoo

Vid 5:30 i morse lämnade vi Centurion och påbörjade vår resa mot Knysna, som ligger längs Garden Route mellan Kapstaden och Port Elizabeth. Det var inte speciellt mycket trafik och nästan inga vägarbeten, så det gick väldigt bra att köra. Vårt första stopp gjorde vi efter 42 mil i Blomfontein, där vi åt brunch.

Stora delar av Sydafrikas inland är halvöken (öde och ganska platt förutom spektakulära kullar) och kallas Karoo. Det är väldigt mäktigt att köra genom detta vackra landskap. Lite komiskt blev det när vi lyssnade till Ulf Lundells ”Öppna Lanskap” och åt svenska skumtomtar. I Karoo kan man verkligen tala om öppna Landskap.

Målet för dagen var Graaf-Reinet, även kallad the Jewel of Karoo. Vi kom fram strax före klockan 4 i eftermiddags och det var minst 2 timmar tidigare än vi trodde. Vi checkade snabbt in på vårt ”guest house” och åkte sedan till Camdeboo National Park, som omringar Graaf-Reinet. Parken är mest känd för sina vackra scenerier och vi åkte runt i ca 2,5 timmar och gick 2 mindre promenadslingor. Tyvärr hade vi inte riktigt koll på att detta var en park med mycket vandringsleder och vi hade inte världens bästa skor på oss, vilket det gjorde det ganska jobbigt att gå på de steniga stigarna.

Imorgon förmiddag ska vi utforska den pittoreska staden Graaf-Reinet lite närmare. Staden är den 4:e äldsta europeiska staden i Sydafrika och känd för sina välbevarade kapholländska hus. Därefter fortsätter resan till Knysna (41 mil), där vi kommer att återförenas med Gunilla och familj.

Utsikt över Graaf-Reinet

Valley of Desolation

Mellandagar och bollkollen

Nu är julen över och familjen Claesson åkte tidigt i morse vidare till Kapstaden. Själva håller vi på att packa och städa huset. I morgon börjar vi en lång bilfärd mot Knysna (uttalas najsna). På vägen kommer vi att sova i en liten stad som heter Graf Reinert och hur man egentlgen uttalar det vågar jag mig inte på att berätta. Vi har med oss mobilt bredband och komer att försöka rapportera löpande från resan och lägga ut lite bilder.

Nu är det avklarat. Den spännande gissningsleken har avklarats och det var på sista natten som det avgjordes. I går kom nämligen den sista och 9:e golfbollen i poolen. Det var inte mindre än 46 procent som hade gissat på rätt intervall. Själv hade jag gissat på 10 så jag är rätt nöjd ändå... På tal om golf gick jag årets sista runda i går på ett ganska mediokert resultat. Julmaten påverkade nog en hel del. Annars har julen varit mycket trevlig med hemmafirande med sill, skinka, janson och allt samt buffé på juldagen på Mojo i Johannesburg.

/Stefan

Tomten hittade till Centurion efter viss försening över Sydamerika

Skönsjungande dam på MojoJuldagseftermiddag i Zoo lake park Nästa år så kommer han igen, för det har han lovat...

Ha en riktigt God Jul!!!

Idag vaknade vi vid 6 tiden av barnröster. Naturligtvis var det barnen som vittjade sina strumpor som de alltid får på julaftonens morgon. Taktiskt nog hade tomten lämnat en film i strumpan så att det var bara att ladda dvd:n och somna om till filmen var slut. Förmiddagen har annars gått åt till att svepa av huset inför kvällen. Sedan har vi slappat vid poolen (28 grader) och tagit det allmänt lungt. Om någon timme ska vi äta risgrynsgröt och sedan blir det julklappsutdelning om tomten kommer...

Jufirandet kommer att ske på altanen och granen är utställd vid poolen. I kväll kommer familjen Engberg hit för lite julbord med sill, skinka, Jansson och mycket mer...

Vi önskar er alla en riktigt GOD JUL och faktiskt ska vi erkänna att just idag, men bara idag är vi avundsjuka på att vi inte har så mycket snö!

Chicko - snöbollen - ullbollen eller vad det nu är...

Han kom som en snöstorm... Chicko kom till oss i morse. Miriam hade vid ett svagt ögonblick för några veckor sedan lovat en mamma till Ivars kompis att vara hundvakt över jul... Det efter att vi nu under ett år haft lite hundabstinens var det stora förväntningar från hela familjen på det stackars djuret. När han kom var han dock kanske i det minsta laget, men lagom storlek för barnen. Han trivs med barnen och accepterar utan vidare att bli buren..en knähund helt enkelt. Min största farhåga med den lilla hunden var att den helt plötsligt skulle få för sig att börja leta efter sin rikiga familj och smita iväg. Eftersom jag just nu är ensam med barnen hemma på dagarna (bara det) är det det scenario som jag helst vill slippa. "Bara" en gång har den dock rymt utanför staketet idag den första dagen och det var när Ivar sprang ut på golfbanan. Han fångade dock upp den lätt och mina farhågor, ...vis av erfarenhet.. att jag skulle behöva springa runt hela golfbanan efter en liten ullboll eller vad man nu ska kalla det, blev inte besannad.

Ett klart plus för hunden är naturligtvis att den inte skäller. Han kommer nu stanna hos oss över jul och hur han skall klara den svenska jultallriken, som Zidney (vår egen hund) alltid fick, återstår att se.

/Stefan

Chicko i sidposition huvudet syns högst upp ovanför halsbandet

Chicko liggande huvudet till vänster bakom nosen

Chicko i favoritpositionen buren...det är Ivar till vänster

Sommartider

Stefan syster, Gunilla, med familj kom till Sydafrika i torsdags förmiddag. De har redan hunnit shoppa lite, gå på behandlingar, bada och bränna sig i solen. Det är riktigt varmt nu och solen är mycket stark. Hög solskyddsfaktor är det som gäller. Själv har jag dock inte bränt mig, eftersom jag tillbringar dagarna inne på ett nästan tomt kontor.

Den stora semesterperioden har börjat här i Sydafrika. Många gick på semester för en vecka sedan och resten gick på semester i samband med helgdagen i onsdags. På ekonomiavdelningen är det dock halva styrkan kvar, eftersom det är en hel del som behöver göras innan årsskiftet. Själv ska jag arbeta till den 23 december. Sedan är jag ledig fram till den 6:e januari. Skolan stängde den 3:e december och dagis den 11:e december. Det är mycket sommarkänsla med andra ord, men julstämningen är det lite sämre med.

I morse åkte kusinerna till Krugerparken och vi har en helg för oss själva. Nu på förmiddagen ska jag bara slappa, ligga vid poolen och bada lite. I eftermiddag är vi bortbjudna och imorgon ska jag slå in julklappar, lägga in sill och baka om det inte är för varmt. Det är inte speciellt lockande att baka när det är över 30 grader ute... Det finns inlagd sill att köpa här, men jag tycker inte att den ser speciellt appetitlig ut och den är ganska smaklös. Istället har jag släppat med inläggningssill i burk i kylväska från Sverige, för det går ju inte att fira jul utan sill! Laxen och prinskorvarna hade Gunilla med sig i resväskan nu.
Miriam

16 december allmän helgdag igen...

Nu var det dags igen med en liten allmän helgdag mitt i veckan. Denna gång är det en helgdag som i princip har genomgått en förändring från att vara tveksam till rumsren.

Ursprungligen firades den 16 december i Sydafrika till minnet av slaget vid Blood River samma dag 1838. Slaget stod mellan 470 boer och 15 000 Zulu krigare. Cirka 3 000 Zulukrigare dog men endast 3 stycken Boer blev enligt sägnen lätt sårade. Segern (som i och för sig är omtvistad som ett propaganda inslag) sågs av boerbefolkningen som ytterligare ett tecken på att man var Guds utvalda folk i Sydafrika och man gav löfte till Gud att dagen skulle hedras och bli en helgdag. Dagen "Day of Vow" blev därför en religös allmän helgdag och avskaffades först 1982 då man i stället hedrade den besegrade Zuluhövdingen ett par år men sedan 1994 just på grund av dess starka strömningar till apartheid. I stället döptes dagen om till "the day of Reconciliation" Dvs dagen för försoning, vilket passar bättre för den stora allmänheten i landet.

Nedan lite bilder från Vortrekker Monumentet. En fantastisk byggnad, men som inte heller den är odelat uppskattad. Den invigdes på 30-talet just på dagen den 16 december. På bottenvåningen finns ett relativt intetsägande musem om de första nybyggarboerna som kom till Sydafrika. Man kan gott säga att de har mycket gemensamt med nybyggarna i Amerika. På taket finns en balkong med en hänförande utsikt vid klart väder. Uppe under taket finns även en häftig kupol som ger en kittlande svindelkänsla, bara den gör det värt att besöka byggnaden.

DSTv

Japp då efter 11 månader har vi nu fallit. Idag kom installatörerna och kopllade i hop boxen med parabolantennen på taket. Vi har sedan ankomsten till Sydafrika i huvudsak förlitat oss på Internet som informationskälla om landet. Att det idag trillade in 300 kanaler kommer nog inte att förändra detta i stort. Innan man hinner lära sig vilka progran man ska titta på lär vi väl vara på väg härifrån. Några som blev glada var i alla fall barnen som nu har sommarlov (vilket i sin tur påverkar min egentid...) Om det finns något bra med att barnen tittar på tv är väl i så fall att de får höra än mer engelska. I utbudet finns bland annat ett 10 tal sportkanaler med viktiga sporter såsom rugby, cricket osv.. så om jag inte lär mig hur man spelar cricket nu kommer jag nog aldrig att göra det... jag ska i alla fall försöka eftersom det var en målsättning innan vi reste.

Gårdagskvällen var riktigt lyckad, "trots" att det "bara" var cirka 150 svenskar... Vi började med en silltallrik och sedan blev det lite småvarmt, där skinkan var helt ok , men inte absolut toppklass. Att sedan ris á la maltan var varm med ananas gjorde ingenting för fruktsalladen var utomordentlig. Till kvällens fest hade barnen som går på svenskaundervisning, både i Johannesburg och Pretoria, övat in ett program. Resultatet var ett luciatåg med cirka trettio barn. Vi var naturligtvis majoritetsägare med fyra deltagande barn! En lyckad kväll och en trevlig fest. Känslan var dock mer midsommarlik än jullik. Hur vi nu ska få till en ordentlig julstämning återstår att se. Det verkar i alla fall som om att "julhetsen" här är betydligt mildare här än någon annanstans jag varit, om man inte räknar Philipinerna 91 då förstås...

Lucia

Grattis till Opa Börje (barnens morfar) som fyller 66 år idag!! Hoppas du får en bra dag med mycket glögg och lussebullar!

Svårt att tänka sig att det är Lucia idag. Vi vaknade visserligen tidigt allihopa, men inte för att det var någon som kom och lussade, utan för att det är så ljust ute. Barnen har alla redan tillbringat minst en timme i poolen....

Igår kväll var vi bjudna på inflyttningsfest hos familjen Wincent. Fredrik och jag jobbar på samma företag, men det visade sig vid Noah och Axels kalas förra veckan att även min bror Markus och Fredrik hade jobbat tillsammans för ca 5 år sedan. Fredrik var något överraskad att se sin fd kollega på tvillingarnas kalas. Världen är verkligen liten ibland ! Markus, Emma och barnen flög hem igår kväll, men de hann vara en kort stund hos Wincents.

I eftermiddag hoppas vi få lite julstämning. Då ska vi iväg på Svenska Föreningens julfest med Luciatåg och julbord. Även försäljning av svenska julsaker har utlovats.

Lion Park

I ett par dagar har våran pool varit som en gräsmatta dvs grön. Det myckna regnandet den senaste tiden främst på nätterna med åskoväder har gjort att pollen fått liv och frodats. Dessbättre har dock poolfirman nu haft i diverse substanser och fått den badbar igen...och blå.


Idag gjorde vi en utflykt till Johannesburgs Lion Park. Det är ett område med främst lejon men även ett antal andra djurarter såsom giraffer, zebror, några geparder och antiloper av olika slag. Parkens höjpunkter är dels när man kan få gå in och klappa lejonungar, vilket alla barnen gjorde (och jag), dels att man åker i tre olika hägn med massor av olika lejon i. Visste ni tex att det finns vita lejon? För er som är litterärt bevandrade i Mankells romaner vet ni att det finns en som delvis utspelar sig i Kapstaden - "Den vita lejoninnan". Min stora lycka var när jag fick hålla en cirka 3 månader gammal lejonunge i famnen. Den nafsade lite i armen och greppade tag med klorna i armen på mig så nu kan man skryta med att man blivit biten av ett lejon det ni!! Att tröjan sedan blev lite smutsig känns ganska sekundärt i ett sådan läge.


En sak som slog mig när jag var där inne med de mindre lejonen var det relativt billiga priset. För 100 rand vuxen, och 70 rand för barn, fick man fullt tillträde till parken och till att klappa ungarna. Om det varit på Kålmården där det finns möjlighet att klappa varg så hade det kostat mellan... 800 och 1 000 kr beroende på säsong.
.

En gepard
Tungkyss?

Matning av Giraffer, kan det bli bättre?

Noah med en lejonunge
Jag bli biten(faktiskt!!), men det var värt det!!!

Timon från lejonkungen eller en Surikat

South African Oryx eller Gemsbok Welcome to the pride!

Need a dentist?

Vita lejon

Videoklipp från i söndags...

I söndags var det Charity Fun Skating med Gauteng North Figureskating. Klubben hade först uppvisning en timme och sedan blev det allmänhetens åkning. Tyra hade ett förenklat program där hon valt musiken själv. Till tillfället hade man bjudit in ett barnhem och det kom cirka 115 barn därifrån Sammanlagt kom nog ett 300-400 besökare. Man samlade även in julklappspaket, gamla leksaker och pengar. Inträdet var gratis och lån av skridskor lika så.
Sekvensen från Tyras nummer är filmat med min mobiltelefon varför kvalitén inte är den bästa.
/Stefan

Tyst hemma

Stefan och barnen har åkt iväg till flygplatsen för att lämna mina föräldrar, som åker tillbaka till Sverige. De har varit här 4 veckor och de verkade nöjda med sin semester. De har besökt Kapstaden (själva) och St Lucia (med oss) och självklart varit hemma hos oss.

Jag kom precis hem från jobbet och det är väldigt tyst i huset. Med 4 barn hör det inte till vanligheterna att det är helt tyst hemma. Jag unnar mig några minuter framför datorn innan jag börjar laga kvällens middag.

Markus, Emma och barnen är kvar i Sydafrika, men är just nu i Kapstaden. De kommer tillbaka till oss på torsdag eftermiddag och åker sedan hem till Sverige igen på lördag. Gunilla (Stefans syster) med familj landar i Sydafrika den 17 december och stannar över jul och nyår. Det gäller att planera in julklappsinköping däremellan. Det är konstigt, men det känns inte som om folk här är lika stressade över julklappar, julpyssel och julmat som hemma i Sverige. Själv känner jag mig också ganska lugn, trots att det finns ett antal klappar kvar att köpa.

Paket, paket och paket...

Igår var det inte bara Axel och Noahs födelsedag utan även att vi firade lilla julafton. På tisdag åker svärmor och svärfar hem till Sverige och nästa lördag åker Markus, Emma med barnen tillbaka. Vi passade därför på att ha en riktig firadag i går. Dagen inleddes med att vi firade Axel och Noah hemma vid frukost. Vid 11 tiden hade vi sedan kalas för dem på Spur, en familjerestaurang som specialiserat sig på att ha kalas och barnfamiljer. Sammanlagt var det 11 barn och lika många vuxna. På eftermiddagen badade vi i poolen och vid 4-tiden tändes sedan grillen. Efter en kalasmåltid öppnade vi sedan julklappar till adventsmusik och åskoväder. När sedan de små hade gått och lagt sig var det dax för glögg och lussebullar.

Idag blev det en sovmorgon för mig och barnen, men Miriam körde sin bror med familj till flyget eftersom de åkte till Kapstaden i morse. Om en timme skall vi åka i väg och delta i Charity Fun Skating mer om detta i morgon...

Födelsedag!

Grattis Noah och Axel på er 4 års dag. Tänk vad tiden går fort och idag fyller våra grabbar 4. Dagen kommer att firas med kalas på Spur med ett 10 tal barn och lika många vuxna. De har talat om sin födelsedag en längre tid och nu är den här!!

I går kväll kom vi hem från St Lucia trötta men nöjda trots det relativt dåliga vädret som vi haft. Vi packade upp och började förbereda kvällens lilla julafton. I morgon åker Markus och Emma och barnen till Kapstaden. För att komma in i den riktiga julstämningen blev det idag en tidig morgon i ishallen...

Regn i paradiset

Tidigt i morse, medans vi andra låg och sov, blev Emma, Markus och morfar Börje hämtade för en heldags safaritur i iMfolozi-Hluhluwe Game Reserve. Vi andra vaknade några timmar senare till smattrande regn och upptäckte ganska snart att det var elavbrott.

Vad gör man en dag vid havet med 6 barn (och 3 vuxna) när det regnar och strömmen har gått? Vi har inte tagit med några andra leksaker än strandleksaker hemifrån... Efter frukost (tur att de har gasspis här på guest houset), satte vi oss i bilen och åkte ner till affärsgatan i St Lucia (ja, det finns bara en...). Vi besökte ett antal affärer med Afrikanskt hantverk, surfkläder och campingutrustning. Alla affärsinnehavarna var inte så glada att se våra 6 barn! Efter ett tag kunde vi konstatera att det började närma sig lunchtid och att kusin Hugo nog var mycket hungrig. Restaurangerna verkade, som tur var, ha investerat i reservaggregat.´

När de yngsta barnen hade sovit middag och strömmen fortfarande inte kommit tillbaka, kände vi oss väldigt rastlösa. Vi satte oss återigen i bilen och åkte mot stranden, trots att det det fortfarande regnade lite. Strax efter att vi kom till strandpromenaden slutade det dock att regna och vi fick en härlig promenad och barnen kunde springa av sig på stranden.

Strax efter 5 tiden i eftermiddags kom strömmen tillbaka och snart därefter även våra 3 safarideltagare. De verkade mycket nöjda med dagen, även om de var väldigt trötta och frusna efter allt regnande (inte alltid så skönt med en halvöppen safaribil)...

En bild säger mer än 1000 ord

Vi är just nu i St Lucia Wetlands....

.

En av hundratals krabbor vid Mission Rocks

Dyngbagge i aktion

Cape Vidal

Wetlands

St Lucia är en liten by med en befolkning på 600 personer, men i högsäsong (dvs fr o m nästa vecka och till andra veckan i januari) invaderas byn av flera tusen turister.

Innan vi åkte hit, berättade mina kollegor för mig hur varmt det är i St Lucia i december och att det knappt går att vistas utomhus mitt på dagen. Jag har därför packat nästan uteslutande varma kläder. När vi kom igår eftermiddag regnade det och i morse var det mulet och runt 20 grader.

Vi bestämde därför att vi skulle börja dagen med att åka till en krokodilpark. Parken var mycket välsköt och det fanns massor med krokodiler av olika sorter och storlekar.

inget drömmjobb precis...

Efter lunch strosade vi lite i marknaden, som ligger på huvudgatan i St Lucia. Martha (mormor) kunde äntligen inhandla sin efterlängtade afrikanska trumma och Emma och jag köpte tuffa tabletter. Innan vi åker tillbaka till Centurion, ska jag inhandla några ananaser.

På seneftermiddagen tog vi en båttur i St. Luciadeltat. På pogrammet stod flodhäst- och krokodilspaning. Vi fick se väldigt många vackra fåglar och massor med flodhästar. Vi såg även 2 krokodiler på avstånd och fick veta att det var lite för kallt för krokodilerna idag. Sedan började det att regna och eftersom båten var öppen i sidorna, regnade det in ganska mycket och vi blev både kalla och blöta. St. Lucia Wetlands har verkligen levt upp till sitt namn idag!

Svårt att tänka sig att flodhästen är det däggdjur i Afrika som dödar flest människor.