Karriärval...?

Jag funderar (fortfarande) på vad jag vill göra när vi flyttar hem och en del jobb ansökningar har skickats in men utan något tydligt napp ännu. Det kommer att lösa sig, men visst vore det skönt att få det klart. För barnen kan det vara lika, dvs att vilja veta vad man ska bli. Det kan vara jobbigt för en 5åring att inte fatta att Rom byggdes inte heller på en dag. Därför känns också vissa dagar bara tyngre än andra. Efter att Axel sett filmen August Rush var han helt övertygad om att han skulle bli musiker. På filmen tar en kille i en gitarr för första gången och naturligtvis har han en överförmåga att kunna spela och han hamnar som gatumusiker under en period i New York. Själfallet drar han in massor av pengar i lådan framför sig. Axel 5 år ser naturligtvis sin stora chans, tar Ivars Ukulele och går ut på gatan och ställer sig och spelar med en hatt framför sig. Föga oväntat blir det inga pengar i hatten, inga bilar som stannar utan bara åker förbi. Krossade drömmar om en önskan om att bli känd och tjäna grova pengar... ett av livets första bakslag...

Bättre gick det för syskonskaran ikväll på den informella judotävlingen som anordnades i närheten av skolan. Alla fick medalj (och då menar jag alla ;-). Den som imponerade mest på mig var Ivar som verkar hittat sin grej. I morgon är det lördag med tidig skridsko och i helgen åker Miriam till Sverige för ett par dagars arbete!

Här håller Ivar sin motståndare i ett järngrepp!

Guld till familjen Zetterlind!!!

/Stefan