"Trick or trunk" eller Halloween?

Idag skulle vi åka och plocka jordgubbar med "social club" på mitt jobb, men när vi kom till jordgubbsfarmen, fanns det inga jordgubbar kvar. De hade regnat bort under natten... Lite snopet, men vi hade beställt en picnickorg, så vi satte oss vid en ankdamm och åt vår picnic. Det blev ändå en riktigt lyckad utflykt, eftersom jordgubbsfarmen låg i ett mycket vackert område och det fanns många handelsträdgårdar på vägen. Vi besökte 2 av dessa och köpte några små kaktusor (för inomhusbruk) och en stor kaktus, som ska stå vid entrén till huset.

I eftermiddags firades Halloween på vår Estate (bostadsområde). Istället för att barnen skulle gå runt i området och knacka dörr, fick de som ville vara med, dekorera sin baklucka och låta barnen "trick or treata" bland bilarna, som var hänvisade till en del av golfbanan. Vi delade bagagelucka med familjen Wincent och barnen samlade ihop väldigt mycket godis! De var mer än nöjda...

Istället för att säga "trick or treat" (bus eller godis) blev det trick or trunk...

Imorgon eftermiddag ska vi åka ut till flygplatsen och vinka av familjen Granath, som flyger tillbaka till Sverige. De åkte till Kapstaden i onsdags morse och har varit där sedan dess. Det ska bli roligt att höra hur de har haft det. Vi hoppas kunna få minst 2 timmar tillsammans med dem på flygplatsen imorgon innan de måste checka in till Göteborg via Frankfurt.

Orolig

I söndags när vi kom hem från Krugerparken, låg det en elräkning i vår postbox. Elen har gått upp väldigt mycket sedan vi kom hit, och under vintermånaderna (juni-aug) har vi haft el- och vattenräkningar på runt 3000 rand per månad. Nu trodde vi att räkningen skulle vara lite lägre, eftersom det varit varmt i september och vi inte behövt ha elementen på någonting. Men, istället var räkningen på 5600 rand (för en månad)!

När vi studerade räkningen såg vi att elmätaren för avläsningen var satt till noll och att vi blivit debiterade för skillnaden mellan 94 000KWh (föregående månads avläsning) och 0 (eftersom elmätaren slår om vid noll vid 100 000). Jag ringde till kommunkontoret och berättade problemet och att berättade vad vår elmätare stod på i verkligheten. Killen jag talade med rådde mig att betala in vad vi brukar betala och att de skulle göra en ny avläsning nästa månad. När jag sedan frågade vad nästa månads avläsning skulle jämföras med, sa killen 0. Då frågade jag om jag kommer debiteras för ca 97 000 KWh. Ja, så blir det nog sa killen. Men hallå, hur kan man debitera en privatperson för 97 000 KWh för en månad. Ja, vi kunde ju alltid överklaga, tyckte killen och hoppas få tillbaka pengarna...


Vi tänker i alla fall inte vänta på att det dyker upp en ny räkning!! Vi har begärt hjälp från mitt företag att hjälpa oss i kontakten med kommunkontoret och det har redan skrivits brev. Vi får helt enkelt se vad som händer, men lite orolig är jag nog i alla fall!

Blyde River Canyon-Kruger del 1

Ytterligare en vårbild från det blommande Jakarandaträden i Pretoria
.
Tänk vad tiden går fort särskilt när man har kul... Nu har familjen Granath varit tillsammans med oss i över en vecka. Vi har hunnit så mycket denna tid. Efter ett par dagar i hemmaområdet kring Pretoria begav vi oss i onsdags i väg till Mpumalanga och White River. Naturligtvis bodde vi på favisstället Seringa Lodge, platsen vi gärna återvänder till. Efter att vi kom iväg sent, kom vi välbehållna fram på kvällen. På torsdagen åkte vi upp i bergen och besökte platser med namn som Pilgrims Rest, Blyde River, Graskop, Three Rondavelds, Bourkes Luck etc. Bergsområdet är en avdelare mellan Lowveld och Highveld som är en högplatå. Som jag förstår det en förlängning av Drakensbergen. Trots att det var relativt molnigt och ibland riktigt dimmigt fick vi uppleva den fantastiska natur som området består av. På kvällen när vi kom tillbaka till Seringa hade Cecilia och Roger ordnat en grillfest åt oss i "Boman". Boma är en afrikans förteelse där man samlades för att hålla rådslag och möten. Det var ordnat så att man kunde sitta ner och ha endast en vakt mot lejon osv. medan de andra kunde slappna av och diskutera viktiga frågor.

Familjen Granath vid Bourkes Luck

.

Borkes Luck är en plats där två floder strålar samman. Genom årtusenden har vattnet gröpt ut stora "Jättegryt" eller s.k. Potholes.

.

"Potthålen"

.

En grupp danska turister beskådar "the three Rondavelds"

.

The three Rondavelds har fått sitt namn efter att bergsformationerna efter bergskanten i Blyde River Canyon liknar de runda hus som bland annat Xhosa-folket bor i

.

Noshörningsskalbagge en av de "small five"

.

Seringas trevliga Boma uppdukad för fest.

.
I morgon kommer familjen Granath resa vidare till Kapstaden. Vi har haft fantastiska dagar tillsammans och vi har glatt os år att få vara tillsammans. Vad vi såg och vad vi gjorde i Kruger parken kommer det rapport om i nästa inlägg, del 2...

Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter en riktigt intensiv långhelg tillsammans med Granaths i White River och Krugerparken. Vi lämnade Centurion i onsdags kväll och sedan tillbringade vi 3 nätter på Seringa Lodge i White River och 1 natt inne i Kreugerparken. Sammanlagt har vi varit i Kreugerparken under 3 dagar och fått se väldigt mycket! Vi har även hunnit med att besöka Pilgrim's Rest och Blyde River Canyon.

Nu är vi alla väldigt nöjda, men också mycket trötta. Det var inga problem att få barnen att somna idag! Det är ganska jobbigt i längden att gå upp i ottan och spana efter djur hela dagarna när temperaturen ligger på 37-38 grader. Vi återkommer senare med ett längre inlägg och lite bilder från våra safariäventyr.

Nu har de landat

8:30 imorse landade familjen Granath på OR Tambo Internationella flygplats. Stefan och Tyra (som har mid-term lov) hämtade dem. Granatharna var trötta (killarna hade sett på Ice Age 3 till långt in på natten), men glada och förväntansfulla. Flygresan och bytet i Frankfurt hade gått bra, och tullen beslagtog inte den goda osten de hade med sig. Tyvärr hade vi inget vatten, så de fick nöja sig med ett dopp i poolen, vilket i och för sig inte var helt otrevligt...

Vi träffades på lunch och sedan åkte Stefan och Granaths till Pretoria för att se på Jacarandaträden och Union Buildings. Nu på kvällen har vi grillat kött och boerwurst och Erik och Emil var förvånansvärt pigga ikväll, nästan piggare än sina föräldrar. Strax efter klockan 21 hade hela familjen Granath gått och lagt sig....

lite av varje

Pretoria är inte bara en av tre huvudstäder i Sydafrika, utan Pretoria kallas även The Jacaranda City. Orsaken är att det gata upp och gata ner har platerats Jakaranda träd som vad jag förstår en gång givits som gåva från Brasilien (uppgiften får inte ses som absolut). Jakarandaträdet finns inte naturligt i Sydafrika. Numer får inga ytterligare träd plateras eftersom de är vattenslukare och då vatten är en stor bristvara i Sydafrika känns det ganska naturligt. Det är en fantastisk upplevelse att åka dessa gator i centrala Pretoria och allt är lila.

De som följt vår blogg har säkert noterat besöksräknaren. Sedan april i år har vi haft över 5000 besök. I snitt har det varit omkring 30 besökare varje dag. Även om inte alla skriver är det naturligtvis något som stimulerar oss och tycker det är värt att fortsätta. Ditt besök registreras en gång per dag men inte om du besöker sidan flera gånger varje dag. Inte bara att det är så många som hälsar på sidan utan även att det är besökare från så många olika länder. Se följande statistik;

Sweden 3411 besökare
Okänt land 1507 besökare (bla. Sydafrika)
United States 40
Australia 34
Germany 16
United Kingdom 13
Norway 9
Finland 5
Italy 5
France 4
Spain 4
Malaysia 3
Japan 3
Israel 2
Canada 2

Observera att vi kan inte se vem som besökt sidan!

/Stefan

Boss Day

Sydafrikaner älskar att fira olika saker på särskilda dagar, t ex Casual Day, Funny Sock day och Secretary's Day.

Idag överraskades jag på jobbet med blommor och kort från mina medarbetare. Det är nämligen Boss Day idag! Jag hade ingen aning om att det var, så jag blev ordentligt överraskad och glad.

This is Africa!

För 2,5 veckor sedan när det blixtrade och dundrade som värst, slutade vår telefon och vårt bredband att fungera. Jag väntade 2-3 dagar för att se om det skulle hända något av sig själv (eftersom vi varit med om ett par kortare avbrott tidigare), men när det inte gjorde det ringde vi till det statliga telefonbolaget Telkom. Skatteverket släng dig i väggen, Telkoms telefonköer är inte att leka med! Telkom lovade att skicka en reparatör och en vecka senare fick vi ett SMS att en reparatör nu fått uppdraget att undersöka vår telefonlina.

I onsdags kom så äntligen en reparatör, men han lyckades inte laga felet. Senare på eftermiddagen kom en annan reparatör, men han kunde bara laga själva telefonledningen. Bredband kunde han inget om. Imorgon har vi blivit lovade att Telkom ska komma och kolla på vårt bredband. Tro för den delen inte att vi får något avdrag i priset på det relativt dyra och långsamma bredbandet, Telkom har ju bara lovat att leverera tjänsten i möjligaste mån... Det är tur att det finns mobiltelefoner och 3G!

I eftermiddags när jag kom hem från jobbet stod det stora skyltar på entrén till Estaten att vattnet tyvärr måste stängas av mellan 8 och 18 på måndag. De rådde oss att istället bunkra vatten. På måndag morgon landar familjen Granath från Jönköping i Sydafrika och hade nog hoppats på en skön dusch efter den långa flygresan. Istället får jag hänvisa dem till poolen. Kanske ska jag fylla badkaret med kokhett vatten på morgonen, så de i alla fall kan få bort kloret efter doppet i poolen.

I-landsproblem, jag vet, men ibland blir man lite frustrerad av att höra "What did you expect, this is Africa?"

Mycket aktivitet

Tiden går fort och till helgen har Tyra mid-term i skolan. Det betyder att hon snart bara har en halv termin kvar (av 3) av sitt första skolår här i Sydafrika. Skolårets sista dag är den 3 december och sedan väntar 5 veckors "sommarlov".

Precis som hemma, är det massor av aktiviteter så här i slutet av skolåret. De senaste veckorna har det varit någon extraaktivitet varje vecka, nästan lite väl mycket i mitt tycke, för det krävs en massa förberedelser till allt. Först hade de Heritage Day, där Tyra berättade om Lucia och bjöd på lussebullar. Veckan efter hade de en prins- och prinsessdag, där barnen skulle vara utklädda och skulle ha med sig en kunglig picnic. Tyra var utklädd till prinsessan Yasmin från Aladin. Förra veckan anordnades en Poetry Festival, där barnen skulle läsa upp varsin dikt utantill. Dikten skulle vara minst 15 rader lång. Barnen var jätte duktiga, jag var riktigt imponerad.

Ikväll hade alla tvåor (3 klasser) en soaré tillsammans. Barnen sjöng, spelade trummor, blockflöjt, läste dikter m m. Alla föräldrarna satt i gräset och såg på. Också det en mycket trevlig föreställning, men ibland blir det lite mycket. Och då har vi inte satt igång med julaktiviteterna än...

/Miriam

Lapalala Wilderness School

Det var med liten förväntan vi i fredags eftermiddag gav oss i väg från Pretoria. Vi hade fått en inbjudan att tillsammans med några familjer åka till ett Game Reserve som heter Lapalala. Platsen ligger cirka 3,5 timmars bilresa norr ut. Vi gav oss i väg vid 15-tiden då vi informerats om att det var bra om man kom fram innan det blev mörkt. Väl framme blev vi introducerade för de andra familjerna som var en blandning av svenskar, Belgare (flamländare), fransmän och Italienare. Även en fransktalande kvinna från Madagaskar fanns med. Platsen vi kommit till var en vildmarksskola för barn. Normalt sett tar man emot 3000 barn om året med knappa medel. I närområdet har man cirka 120 skolor där barn ibland bara har sin skoluniforma att gå klädda i. 1000 av dessa barn sponsrar man och de övriga kommer från Johannesburg/Pretoria området och dessa barn får betala 60 kr för sin vistelse. Stället har stora behov av medel för att kunna låta barn från dessa områden få undervisning och lärdom om djur och natur som tillhör den afrikanska faunan och floran. Samtidigt ger man dessa barn en chans att få komma ut ur sitt town ship. På lägret lär an barnen inte bara om djuren och naturen utan även at man försöker ge dem hopp om att det finns möjligheter att satsa på utbildning och ett yrke även om man inte blir framgångsrik läkare eller jurist osv.

Vad gjorde vi under helgen då? Jo på lördagen förtog vi en bush walk och barnen fick titta på olika spillningar och spår av djuren. Det var varm 32 grader och solhatt och vatten var ett måste. Vi gick genom relativt otillgänglig terräng och det gällde att se upp för både ormar och giftiga insekter. När vi kom tillbaka till lägret blev det bad i den porlande forsen i närheten. På vägen dit mötte vi en s.k. Spottande Kobra. Eftermiddagen ägnades åt att först ha en stund med Creapy Crawler.

Vi fick hålla en skorpion, en Baboo Spider och en orm. Barnen var jättemodiga. Sedan gjorde vi våra egna pilbågar och hade prickskyttetävlig med godispriser. På kvällen gick vi någon kilometer till en iordninggjord övernattningsplats. Där grillade vi tittade på stjärnorna och sedan sov de flesta under bar himmel på madrasser i sovsäckar. Vi hade stora eldar som skulle hålla leoparderna och Hyenorna borta... Söndagen ägnades åt en safari tur på området och vi fick se flera noshörningar med små kalvar, Sjakaler, vårtsvin och antiloper och en zebra.

Helgen var hellyckad och vi fick lära känna ny vänner och fördjupa bekantskapen med de vi redan kände.

Nelson eller Newton eller kanske bara en noshörningsunge???

.

Van djurspanare

Lägerelden där vi sov under bar himmel

En som inte alltid vill vara med

Ormen Victoria

Skorpionen Cedric

Vad döljer sig i ett termit bo?

Ivars dag idag...?

I dag har Ivar haft sitt School rediness test, dvs skolmognadsprov. Klockan 8.00 fick han gå in i ett klassrum tillsammans med 5 andra barn. Där inne var det uppställt 5 skolbänkar med ett provhäfte framför sig och pennor. Jag ombads att återkomma kl10.00 för att hämta Ivar. När jag kom tillbaka fick jag informationen att han klarat sig och att jag inte skulle vara orolig. Examinator, eller vad man skall kalla det när barnen är 6 år, sa att det gått bra och han kunde följa instruktioner och utfört provet som man skulle, han klarade sig! Hon sa att han hade lite kvar när det gällde språkförståelsen, vilket är helt naturligt. Efter detta firade jag och Ivar med en glass och creme brulee, mums!

Vi hade precis kommit innanför dörren när vi hörde en krasch på övervåningen. Min första tanke var att nu har vi inbrott och det är någon som försöker att sticka. Jag sprang upp på övervåningen och det visade sig då att en golfspelare inte tyckte om den fina golfbanan utanför utan valt att slå in bollen i Ivars rum. Förutom Legot som jag precis bett Ivar att städa upp efter sig var rummet fullt med små små glasskärvor. Ingen städning för Ivar således... Facit: 5 golfbollar i poolen och en krossad ruta, inte illa på 7 månader...

Idag åker vi till Lapalala Wilderness Camp för att lära oss mer om djur och natur, trevlig helg!

/Stefan

Åter till Kruger Park

...fortsättning från reseskildringen från föregående vecka. En 6-dagars tripp med Farfar, Ivar och Stefan till Lesotho, Drakensbergen och Krugerparken.

Efter att vi besökt Gigants Castle i Drakensbergen, hade vi en resdag från Mooi River till Krugerparken(c:a 55 mil). För er som följt vår blogg och minns vad vi skrivit tidigare kommer ni säkert ihåg att Krugerparken är världens största Nationalpark i storlek av Israel eller Belgien. Det gör att när man förflyttar sig i detta fantastiska område blir det ibland långa avstånd. Parken är utdragen så att den är cirka 30 mil, nästan som avståndet mellan Jönköping och Stockholm. Det talas ofta om att man skall se de"the big 5", dvs Lejon, Leopard, Elefant, Nohörning och Afrikansk buffel. Visst är det speciellt att se de kända djuren och speciellt kattdjuren, där lejon och leopard är de svåra djuren att se. Det man dock slås av när man timme efter timme rör sig i området är ändå den mångfald av djur som man får se. Jag läste någonstans att det finns nästan 150 olika sorters däggdjur i området. Vi skrev en lista och kom upp i cirka 30-35 olika sorter. Jag tror nog att vi såg flera hundra djur av olika sorter. Även denna gång lyckades jag ha turen att få se det s.k. "big 5". Det som var extra roligt denna gång var att få se Hyenor och Struts som jag tidigare inte sett i Krugerparken. Höjdpunken var kanske ändå att under den sista eftermiddagsturen sent andra dagen innan vi skulle åka hem, få se leoparden som stolt vaktade sin nyslagna Impalaantilop som den dragit upp i ett träd. Bilden därifrån kanske inte är högkvalitativ men visar ändå lite på situtationen. Det var sent och ljuset var dåligt och det var nästan hundra meter till leoparden. Efter två hela dagar i parken, och för första gången med ett boende inne i parken, reste vi åter till Pretoria. På kvällen såg Miriam och jag musikalen Cats, utan barn, och på Söndagen ökte farfar tillbaka till Sverige. Det var riktigt kul att vara tillsammans och jag tror att även farfar var nöjd...

.

Lämna företräde tack!

.

Ivar nöjd campare!

.

Våren har ännu inte fultt ut hunnit till Krugerparken

.

Leoparden med sitt "kill"

.

Afrikansk buffel en av de "Big 5"

Lesotho, Drakensbergen och Kruger

Trötta efter 6 dagar i bil kom vi i lördagskväll hem från vår lilla road trip till ovannämnda platser. Jag hade sett fram emot att få komma till det lilla bergslandet Lesotho som fram till 1976 var en del av Sydafrika. Första dagen började vi med en relativt kort etapp till Bethlem (Sydafrika). Staden hade inte mycket av charm och var en vad vi i familjen kallar Kylarköping stad. Ni som sett filmen Bilar förstår vad jag menar. Genom staden flöt floden Jordan, som inte heller det kunde till närmelsevis komma i närheten av sin mer kända namne. Det gamla sekelskiftshotellet bjöd på en prisvärd måltid dock. Två Entrecote en hamburgare och dricka för 130 sek.

Hur som haver gav vi oss dag två iväg mot Lesotho, som vi nådde efter en timmes bilkörning. Lesotho är ett relativt fattigt land som ligger som en enklav omringat av Sydafrika. I huvudsak består landet av en hög bergsplatå med ett flertal bergsbyar. Nu kan jag i ärlighetens namn inte säga att jag är någon specialist på Lesotho, men de personer som vi mötte på vägarna verkade vänliga och inte lika präglade av Apartheid som många svarta här hemma i Pretoria. Landet har vissa mineraltillgångar, men jordbruk och fårskötsel var det vi såg mest av. Turisterna lyste med sin frånvaro, men så var vi där på en måndag också. Det tog cirka 6 timmar att köra igenom landet till vi kom fram till dess östra gräns. Där nådde vi det (i området) kända Sani Pass. I korthet betydde det att vi på en sträcka av 8 km skulle ta oss ner 2000 meter. Vägen var i prinicp av karraktären vad vi skulle kalla en typisk rullstensås. Om vädret i Lesotho på 3300 meters höjd var fantastiskt så möttes vi av en molnvägg vid gränsstationen innan vi skulle börja nedfärden. Jag var glad i det läget att vi valt att åka nedför och inte uppför. Sikten var som mest 70 meter men kanske cirka 30 i snitt. Det var vått, halt och det regnade. Jag hade länge funderat på att ta bussen, men insåg ganska snart att 4 hjulsdriften var en klar tillgång... Klart häftigaste körningen jag varit med om...hittills...Efter flera timmars körning kom vi fram till ytterligare en liten stad i Drakensbergsområdet som heter Mooi River...(Vacker flod). Staden var riktigt sunkig, men vi hade fått tag på ett riktigt trevligt Guest House utanför staden som drevs av en pensionerad engelsman.

Tre unga herdar i Lesotho

Vägkrogen

Farfar tar ju mer kort än du sa Ivar...

GPSen visar att vi var på över 3000 meters höjd

En svensk Älg i kungariket Leshoto

Gränspasseringen mellan Lesotho och Sydafrika.

Sanipasset i molntäcket. 4x4 is required! Ni som vill se bilder hur det ser ut i klart väder får googla på det...

Från Mooi River gjorde vi sedan en dagsutflykt till Gigants Castle National reserve, en fantastisk vacker dalgång som ledde upp mot berget med samma namn. Grottmålningar som troligtvis varierade mellan 800 år och 3000 år beskådades och vi fick se den utrotningshotade Elandantilopen.

Området kring Gigants Castle (Världsnaturarv)

Fortsättning följer...

Bilen har fått bekänna färg

Igår eftermiddag kom Stefan, Ivar och farfar Ove tillbaka efter sin 6 dagar långa resa till Lesotho, Drakensberg och Kreugerparken. De var mycket nöjda med sin resa. Stefan får berätta mer om resan och lägga ut bilder senare ikväll eller imorgon. De hade lånat min Hyundai Tuscon på resan och bilen har verkligen fått visa vad den går för. Den har nog aldrig varit smutsigare än den är nu. Bilen är inte längre vit, utan täckt av ett lager roströd lera på utsidan och rött damm på insidan. Stefan har lovat att ta bilen till biltvätten senare idag. Inte läge att åka till jobbet iklädd ljus kostym med andra ord...

Ikväll åker Ove tillbaka till Sverige. Stefan ska köra honom till flygplatsen vid 4-tiden. Innan dess ska det inhandlas en Rugbytröja och grillas.

Igår kväll var Stefan och jag på musikalen CATS. Föreställningen var mycket bra och allting höll väldigt hög klass! Biljetterna var inhandlade sedan länge, tyvärr råkade det vara Oves sista kväll hos oss. Jag hoppas att barnen inte var alltför jobbiga mot honom och att han istället får en skön sista dag hos oss.