Zebula och Pilanesberg National Park

Igår flög familjen Ljungberg, från Jönköping, tillbaka till Sverige via London. Vi har haft roliga dagar tillsammans och det verkar som om de var mycket nöjda med sin resa. I torsdags lämnade vi Centurion tillsammans och åkte till Zebula två timmars resväg norr ut. Zebula är ett privat område med en mängd olika antiloper och bockar som vandrar fritt på ...golfbanan. Vi hade hyrt ett hus som skulle ackomodera våra två familjer. Huset var helt ok om det bara funnits de två bäddsofforna som utlovats. Vad det gällde övriga arrangemang fanns det också en hel del att önska. I vår kontakt med uthyraren hade det förklarats för oss att det skulle vara möjligt att åka med egen bil i det intilliggande naturreservatet men icke. När Ljungbergs skulle åka i safaribil förklarar man att det inte finns alla djur som också utlovats i reservatet. När de sedan kom tillbaka efter tre timmar hade de inte sett många djur och det kändes rejält snopet. Det ledde till att vi beslutade oss för att ta en dagstur till Pilanesberg National Park i lördags. Även det ligger cirka två timmars körning från oss. Pilanesberg är den 4:e största nationalparken i Sydafrika och är belägen i en gammal utdöd vulkan. Omgivningarna var fantastiska och vi såg en hel del djur såsom noshörning, flodhästar, lejon samt massor med giraffer och zebror m.m. Zebula är säkert jättetrevligt om man vill åka dit för att spela golf och koppla av med vissa barnaktiviteter, men safariupplevelserna kunde de inte riktigt leva upp till även om det var exotiskt att se de näst intill tama zebrorna på golfbanan.

Vårtsvinet vid verandan
Huset

Klubbhuset vid golfklubben

en av de bofasta på Zebula

Zebra utan golfklubbor

.

Ovan är det lite djurbilder från Pilanesberg National Park

/Stefan

Tillbaka till våren

Efter en relativt tung hemresa kom jag tillbaka till Centurion igår morse. Det som slog mig var att det ändå blivit så grönt på buskar, träd och gräsmattor. Än en gång lyckades jag få med mig lite svenska delikatesser och mat som fanns på önskelistan från Miriam och barnen.

Redan i förra veckan landade familjen Ljungberg från Jönköping och de har i fem dagar varit i Kapstaden. De landade åter i Johannesburg igår kväll och jag hämtade dem på flygplatsen. Deras landning blev lite dramatisk eftersom regn och åskoväderssäsongen dragit igång. Trots att de var framme i Johannesburg i tid fick de inte landa på grund av det kraftgta ovädret. Till sist fick de beskedet att de skulle landa eftersom bränslet började ta slut och eftersom hade de cirkulerat runt en halvtimme i luften. När de väl var nere försäkrade piloten att de landat på rätt flygplats och passagerarna började spontant att applådera...

Idag blev det en liten tur till Lejonparken igen och nu hade de två små söta hyenaungar från en "Striped Hyena", vilken vad jag förstår inte finns i vilt tillsånd i Sydafrika utan mer i norra Afrika och delar av Asien. Söt är den i alla fall.

.

Jag passar på att lägga ut lite svenska höstbilder som utlovats. Trots att det var en tung vecka förra veckan var vädret strålande och kallt, vilket många av er känner till. Jag hann med att träffa i huvudsak familjen mellan sjukhusbesöken och några snabbfika med kompisar samt att ta några prommenader med min tunna vindjacka...

.

Fyrisån i Uppsala

.

Riddarfjärden, Stockholm

Bonnierhuset sett från Kungsholmen

Strimmig hyena valpar

.

Slapp lejon unge 5 -6 månader gammal

"Paw"

På väg hemåt...

Idag är det snart en vecka sedan jag landade i Sverige. Vädret har verkligen visat sig från sin bästa sida så här års med fantastiska höstfärger, men ruggigt kallt. Skälet till resan var dock inte det angenämaste. Som många av er vet har jag båda mina föräldrar på sjukhus, i Uppsala och i Stockholm, vilket inneburit att jag varje dag har åkt mellan dessa städer. Prognoserna för dem båda är olika och dagsformerna lika så. För er som är intresserade av hur de mår, och att få kontakt med dem, får ni gärna maila mig privat.

Inlägget idag får handla om just känslan av att inte finnas till och känna att man är långt borta. När man flyttar utomlands och kanske speciellt när man flyttar så långt bort som vi gjort, måste man redan innan flytten ta ställning till, och förbereda sig på att den dagen man flyttar hem, kommer inte saker och ting vara som de var när man flyttade ut. Miriam och jag fick en utbildningsdag i att flytta utomlands cirka 2 månader innan vi flyttade. Förläsaren där förklarade att det är viktigt att ordentligt säga farväl och verkligen göra ett avstamp i livet. Vi tog fasta på detta i Jönköping och såg till att bjuda in så många som möjligt på glögg i december strax innan vi flyttade. Det var så kul att få träffa alla och inse hur många vänner vi har i Jönköping. Vänner som vi hoppas att få ha kvar oavsett var vi bor. När det gäller familjen så tror jag inte att man kan förbereda sig på att ta farväl då man innerst inne tror att man ses igen. Den senaste veckan har jag många gånger tänkt att man aldrig vet när det är dags att gå vidare. Men det jag vet idag är att jag har mina båda föräldrar, och att de har mig. Sen får vi leva i nuet och ta en dag i sänder och överlåta planerandet till Gud. Jag är trygg i det som sker, och jag vet att även mor och far är det, även om man vissa stunder är oerhört ledsen. Nu siktar vi på att fira jul i Sverige med familjen och glädjs över detta. Att flytta utomlands gör att känslan av att inte räcka till är stor och man måste vara beredd att klara av det, det är ett pris man måste vara beredd att betala.

Tack för alla hälsningar på blog och Facebook de har framförts till dem båda. När jag kommer till Sydafrika på tisdag kommer jag att lägga ut lite vanliga svenska höstbilder! Sen har vi flera spännande äventyr framför oss de kommande veckorna. Jag längtar verkligen efter Miriam och barnen!

/Stefan

Snart helg

Imorgon är det fredag och det ska bli så skönt med helg! Jag måste erkänna att veckan har varit ganska jobbig, Tyra och Axel har varit lite krassliga, jag har haft mycket på jobbet, men logistiken har ändå funkat på något sätt och jag är lite förvånad över att det redan är torsdag kväll. Vår granne Birgitta har hämtat Tyra och Ivar från skolan 2 dagar och så har de fått vara hemma hos henne några timmar. Det har blivit långa dagar på dagis för Noah och Axel, men det känns okej, eftersom de slutar på dagis om 2 veckor och sedan vara lediga 2 månader innan de börjar skolan.

Igår kom familjen Ljungberg till Sydafrika. Det är familjens första utlandsresa (förutom Danmark) och det hör väl inte till vanligheterna att välja Sydafrika som premiärland, men vi är jätte glada att de tog chansen att komma hit! I morse åkte de vidare till Kapstaden och sedan kommer de tillbaka till oss i mitten på nästa vecka. Med tanke på att Stefan åkte till Sverige i söndags, är det tur att de valde att åka till Kapstaden i början av sin resa.

Stefan har fullt upp med att hälsa på sina sjuka föräldrar i Uppsala och Stockholm och vi hoppas att han snart kan komma hem till oss igen (flyg är bokat till måndag nästa vecka).

Dåliga nyheter

Ibland blir saker och ting inte som man har tänkt sig och motgångar och sorgliga nyheter har en tendens att hopa sig. Stefans pappa har varit dålig ett tag och förra söndagen fick vi beskedet att även Stefans mamma lagts in på sjukhus. I helgen har Stefans pappa blivit sämre och lagts in på sjukhus igen, varför vi snabbt bestämde att Stefan skulle åka hem till Sverige. Medans jag skriver detta är Stefan på väg till flygplatsen för att flyga till Sverige. En av de jobbigaste sakerna medfatt bo långt ifrån Sverige, är att inte snabbt kunna vara på plats när det är något.

Tyvärr är jag inne i en av de mest hektiska periodern på jobbet, men det får gå på något sätt. En av våra grannar har lovat att hämta Tyra och Ivar på skolan tisdag och torsdag när de slutar kl. 15:00. De andra dagarna får jag åka från jobbet strax före kl. 16:00 och jobba hemma på kvällarna istället.

Soweto-Kliptown

Idag var en annorlunda, men riktigt givande dag. Vi startade från Pretoria på morgonen efter att barnen lämnats till skola och förskola. På initiativ av Camilla Holmström hade vi samlat ihop allt från kläder, hygienprodukter, stolar till en spjälsäng. Totalt fyllde vi vår VW minibuss och en stor Mitsubishi med prylar. Målet var att åka till Soweto Kliptown Youth som är ett ideelt Community Center i centrala Soweto och som startades redan 1987. De kan hittas på bland annat Facebook på adressen: http://www.facebook.com/group.php?gid=34734835241. Här vänder man på varenda cent för att kunna hjälpa barn och ungdomar i deras utsatta situation. Behoven är stora men resurserna minimala. Allt som vi i vanliga fall inte längre använder kommer till nytta. På centret tar man även emot volontärer. Detta är ett sätt att kunna få verksamheten att gå runt, men också sprida kunskap. I närheten av centret ligger Walter Sisulu Square of Dedication, vilket är ett av de första platserna i Soweto, som man på allvar började att utveckla och satsa på efter Apartheidtiden. På centret arbetar flera människor och bidrar på olika sätt. Vi möttes av Ntokozo Dube, eller TK som han kallas, som bor på centret och har växt upp där, men som nu är auktoriserad guide. Han gav oss en liten tur i området och visade stolt upp Holiday Inn hotellet och torget. Vi avslutade dagen men att besöka centret och sedan åka och handla livsmedel för pengar som generöst hade donerats i samband med vårt besök. Varje dag serveras upp till 200 människor mat på centret.

Helt seriöst gott folk! Om ni vill donera en slant eller göra ett projekt hemmavid finns det säkert 1 000 hål att fylla i detta land. Kanaler finns att förmedla detta. Snacka er samman och hör av er eller gör det ändå. Bara skoluniformerna för barnen kostar 500 kr per barn. Betänk då att för 30 kr kan man mätta en familj en vecka. Skolorna är stenhårda på att barnen måste ha uniform, resten kan ni säkert förstå själva. Saker är svåra att frakta hit, men i Sydafrika finns allt för den som har råd...

"Det är viktigt för barnen att ha glada färger därför valde vi dessa starka färger"

De yngsta barnen som bor på centret är fem år, men på dagarna tar man även hand om yngre barn. När vi hälsade på var det middagsvila, något som inte alla anammade...

Här är lektionssalen, personalen ansåg att det viktigaste var att ge barnen utbildning, vilket i sin tur är vägen till ett bättre liv. Barnen går i en närliggande skola, men här fanns möjlighet för barnen att kunna "förkovra" sig i de böcker som fanns att tillgå.

Hjärtat är stort hos de som arbetar på centret, men tyvärr är inte lokaliteterna ens i närheten av hjärtats storlek. I detta rum (och då står jag i bortre ändan) fanns sex sängar som 25 flickor delar på... Notera även plåttaket och på vintrarna kan det helt klart bli minusgrader på nätterna.

Reglerna i flickornas rum fanns skrivna på väggen. Nedan följer fler bilder från centret. Mest på personalen eftersom barnen endera var i skolan eller hade eftermiddagsvila.

En "mama" på Walter Sisulu Square

"TK"

Second Hand Shopping får en helt annan innebörd i Soweto

beluga house

Jag lovar, det här blir sista inlägget från vår resa till Hermanus! Men jag måste bara avsluta Hermanusrapporteringen med lite bilder från Beluga Guest House. Beluga drivs av ett svenskt par, Lotta och Pål, och är verkligen superfräscht och snyggt! Rummen är smakfullt inredda och frukosten var fantastisk. Själv hade jag gärna stannat lite längre än 2 nätter och åker gärna tillbaka!

Barnen tog ett dopp i poolen direkt efter ankomsten, men sedan var vädret inte det bästa...

http://belugahouse.com/sv

Hermanus helgen, fortsättning

Liksom Kapstaden präglas Hermanus omgivningar av fantastisk natur och underbara miljöer. Från Kapstaden till Hermanus är lite mer än 100 km. På vägen till Hermanus åkte vi efter kusten med höga berg på ena sidan och Atlanten klarblå på den andra sidan. Hermanus i sig var en inte allt för stor stad och något som var positivt var att man inte behövde känna sig otrygg och det gick alldeles utmärkt att promenera från Guest Houset in till centrum, vilket tog cirka 10 minuter. Det fanns gott om restauranger som höll bra klass. I Sydafrika finns det allt för många restauranger som bara serverar friterad potatis (chips) till maten som oftast består av en och annan kötträtt, vilket i och för sig aldrig är fel. Men variationen och möjligheten att äta god mat från havet gladde. För den som är intresserad finns en hel del vingårdar i området och där kan man om inte annat finna riktigt god mat. Bilden på talriken nedan består av Kudu-Schnitzel. Tyvärr serverades den med just "Chips". Kudu är en av de största antiloparterna i Sydafrika. Portionen var rejäl och riktigt god!

Den vita näckrosen blommade och nedan ser ni Kallor som växte på klipporna där vi spanade efter valar.

Våren har verkligen kommit och många av träden blommar just nu. Här i Pretoria väntar vi på regnet och på att Jackarandan skall börja blomstra.

Valar

Den största anledningen till att vi åkte till Hermanus den gångna helgen var att vi ville se valar.
Noah och Axel fick bo hemma hos familjen Wincent och vi fick chansen att göra något själva tillsammans med Tyra och Ivar. Tack Fredrik och Jennie, det uppskattas enormt! Vi åkte tillsammans med familjen Lidén och Tyra, Ivar och David hade mycket roligt ihop.

David och Ivar

Rätvalarna "Southern Right Whale" håller till i Hermanus mellan juli och slutet på november (flest är de i slutet av augusti till slutet av oktober). Och visst fick vi se en hel del av dessa fantastiska djur, både från land och från hav. Hermanus är dock väldigt mycket mer än valar, mer om det imorgon, så ett besök rekommenderas varmt!

Hermanus är en liten stad, med många fina promenadstråk. Från strandkanten och från klipporna fick vi se en hel del valar. Valarna kommer så nära som 10 meter från land. Vi åkte även en båttur på söndag morgon, för att om möjligt komma ännu närmare valarna.

Rätvalen blir mellan 15 och 20 meter lång och blir 90-100 år gammal. Den äter ca 1500 kg plankton per dag, men den äter inte vissa delar av året. I Hermanus inte finns den slags plankton som valen äter, utan den migrerar till sydligare breddgrader under sommaren och äter upp sig.

Hermanus Rocks

Efter en helg full med intryck så är vi nu hemma i Centurion. Inlägget blir lite kortare idag och mer utförligt de närmaste dagarna (får dela upp det). Helgen har bestått av fantastiska naturuppleveler och enormt god mat och logi. Hermanus var verkligen en överraskning och vi hoppas om att kunna återvända någon dag. Det enda minus vi hade var vädret. För mig som tycker om att fotografera ser gärna att det är lite mer sol än bara gråtunga dagar som det var igår. Men vi har sett valar! Hermanus är kanske den plats i världen där valar kan ses bäst från land.
/Stefan

Sydkusten

Igår flög vi från Johannesburg till Kapstaden där en hyrbil väntade. Målet för resan var en liten stad som heter Hermanus som är känt för de goda möjligheterna att titta på valar från land (och hav). Just denna årstid lär vara den bästa. Efter att vi landat vid 12-tiden åkte vi till ett ställe som heter Vergelegen en gammal Kapholländsk gård med en jättetrevlig restaurang. Med på resan är också familjen Lidén från Pretoria, som rekommenderade stället.

Efter lunch på eftermiddagen fortsatte vår resa på den fantastiskt vackra kustvägen R44 österut från Kapstaden, och på kvällen kom vi fram till Hermanus. Vi bor på ett Guest House som heter Beluga House. http://belugahouse.com/. Länken finns också i länklistan till höger. Stället som är helt nyrenoverat och modernt, drivs av ett svenskt par. Det har en hög rekommendationsfaktor och ska ni till Hermanus kan jag inte annat än att rekommendera. Jag vet inte vad det är som gör att vi tycker om "svenskställena". Men både Beluga och Seringa Lodge i White River, är stora favoriter. Nu på morgonen är det tyvärr lite tråkigt väder och vi har ännu inte sett någon val. Men förhoppningarna är stora och dagen har precis börjat. Om vi inte ser några idag har vi också möjlighen i morgon. Vi funderar på att ta en tur med båt på det böljande havet och risken för att bli sjösjuk är överhängande, men vad gör man inte? I morgon vet vi svaret...

Herrårdsbyggnaden på Vergelegen