Soweto-Kliptown

Idag var en annorlunda, men riktigt givande dag. Vi startade från Pretoria på morgonen efter att barnen lämnats till skola och förskola. På initiativ av Camilla Holmström hade vi samlat ihop allt från kläder, hygienprodukter, stolar till en spjälsäng. Totalt fyllde vi vår VW minibuss och en stor Mitsubishi med prylar. Målet var att åka till Soweto Kliptown Youth som är ett ideelt Community Center i centrala Soweto och som startades redan 1987. De kan hittas på bland annat Facebook på adressen: http://www.facebook.com/group.php?gid=34734835241. Här vänder man på varenda cent för att kunna hjälpa barn och ungdomar i deras utsatta situation. Behoven är stora men resurserna minimala. Allt som vi i vanliga fall inte längre använder kommer till nytta. På centret tar man även emot volontärer. Detta är ett sätt att kunna få verksamheten att gå runt, men också sprida kunskap. I närheten av centret ligger Walter Sisulu Square of Dedication, vilket är ett av de första platserna i Soweto, som man på allvar började att utveckla och satsa på efter Apartheidtiden. På centret arbetar flera människor och bidrar på olika sätt. Vi möttes av Ntokozo Dube, eller TK som han kallas, som bor på centret och har växt upp där, men som nu är auktoriserad guide. Han gav oss en liten tur i området och visade stolt upp Holiday Inn hotellet och torget. Vi avslutade dagen men att besöka centret och sedan åka och handla livsmedel för pengar som generöst hade donerats i samband med vårt besök. Varje dag serveras upp till 200 människor mat på centret.

Helt seriöst gott folk! Om ni vill donera en slant eller göra ett projekt hemmavid finns det säkert 1 000 hål att fylla i detta land. Kanaler finns att förmedla detta. Snacka er samman och hör av er eller gör det ändå. Bara skoluniformerna för barnen kostar 500 kr per barn. Betänk då att för 30 kr kan man mätta en familj en vecka. Skolorna är stenhårda på att barnen måste ha uniform, resten kan ni säkert förstå själva. Saker är svåra att frakta hit, men i Sydafrika finns allt för den som har råd...

"Det är viktigt för barnen att ha glada färger därför valde vi dessa starka färger"

De yngsta barnen som bor på centret är fem år, men på dagarna tar man även hand om yngre barn. När vi hälsade på var det middagsvila, något som inte alla anammade...

Här är lektionssalen, personalen ansåg att det viktigaste var att ge barnen utbildning, vilket i sin tur är vägen till ett bättre liv. Barnen går i en närliggande skola, men här fanns möjlighet för barnen att kunna "förkovra" sig i de böcker som fanns att tillgå.

Hjärtat är stort hos de som arbetar på centret, men tyvärr är inte lokaliteterna ens i närheten av hjärtats storlek. I detta rum (och då står jag i bortre ändan) fanns sex sängar som 25 flickor delar på... Notera även plåttaket och på vintrarna kan det helt klart bli minusgrader på nätterna.

Reglerna i flickornas rum fanns skrivna på väggen. Nedan följer fler bilder från centret. Mest på personalen eftersom barnen endera var i skolan eller hade eftermiddagsvila.

En "mama" på Walter Sisulu Square

"TK"

Second Hand Shopping får en helt annan innebörd i Soweto

beluga house

Jag lovar, det här blir sista inlägget från vår resa till Hermanus! Men jag måste bara avsluta Hermanusrapporteringen med lite bilder från Beluga Guest House. Beluga drivs av ett svenskt par, Lotta och Pål, och är verkligen superfräscht och snyggt! Rummen är smakfullt inredda och frukosten var fantastisk. Själv hade jag gärna stannat lite längre än 2 nätter och åker gärna tillbaka!

Barnen tog ett dopp i poolen direkt efter ankomsten, men sedan var vädret inte det bästa...

http://belugahouse.com/sv

Hermanus helgen, fortsättning

Liksom Kapstaden präglas Hermanus omgivningar av fantastisk natur och underbara miljöer. Från Kapstaden till Hermanus är lite mer än 100 km. På vägen till Hermanus åkte vi efter kusten med höga berg på ena sidan och Atlanten klarblå på den andra sidan. Hermanus i sig var en inte allt för stor stad och något som var positivt var att man inte behövde känna sig otrygg och det gick alldeles utmärkt att promenera från Guest Houset in till centrum, vilket tog cirka 10 minuter. Det fanns gott om restauranger som höll bra klass. I Sydafrika finns det allt för många restauranger som bara serverar friterad potatis (chips) till maten som oftast består av en och annan kötträtt, vilket i och för sig aldrig är fel. Men variationen och möjligheten att äta god mat från havet gladde. För den som är intresserad finns en hel del vingårdar i området och där kan man om inte annat finna riktigt god mat. Bilden på talriken nedan består av Kudu-Schnitzel. Tyvärr serverades den med just "Chips". Kudu är en av de största antiloparterna i Sydafrika. Portionen var rejäl och riktigt god!

Den vita näckrosen blommade och nedan ser ni Kallor som växte på klipporna där vi spanade efter valar.

Våren har verkligen kommit och många av träden blommar just nu. Här i Pretoria väntar vi på regnet och på att Jackarandan skall börja blomstra.

Valar

Den största anledningen till att vi åkte till Hermanus den gångna helgen var att vi ville se valar.
Noah och Axel fick bo hemma hos familjen Wincent och vi fick chansen att göra något själva tillsammans med Tyra och Ivar. Tack Fredrik och Jennie, det uppskattas enormt! Vi åkte tillsammans med familjen Lidén och Tyra, Ivar och David hade mycket roligt ihop.

David och Ivar

Rätvalarna "Southern Right Whale" håller till i Hermanus mellan juli och slutet på november (flest är de i slutet av augusti till slutet av oktober). Och visst fick vi se en hel del av dessa fantastiska djur, både från land och från hav. Hermanus är dock väldigt mycket mer än valar, mer om det imorgon, så ett besök rekommenderas varmt!

Hermanus är en liten stad, med många fina promenadstråk. Från strandkanten och från klipporna fick vi se en hel del valar. Valarna kommer så nära som 10 meter från land. Vi åkte även en båttur på söndag morgon, för att om möjligt komma ännu närmare valarna.

Rätvalen blir mellan 15 och 20 meter lång och blir 90-100 år gammal. Den äter ca 1500 kg plankton per dag, men den äter inte vissa delar av året. I Hermanus inte finns den slags plankton som valen äter, utan den migrerar till sydligare breddgrader under sommaren och äter upp sig.

Hermanus Rocks

Efter en helg full med intryck så är vi nu hemma i Centurion. Inlägget blir lite kortare idag och mer utförligt de närmaste dagarna (får dela upp det). Helgen har bestått av fantastiska naturuppleveler och enormt god mat och logi. Hermanus var verkligen en överraskning och vi hoppas om att kunna återvända någon dag. Det enda minus vi hade var vädret. För mig som tycker om att fotografera ser gärna att det är lite mer sol än bara gråtunga dagar som det var igår. Men vi har sett valar! Hermanus är kanske den plats i världen där valar kan ses bäst från land.
/Stefan

Sydkusten

Igår flög vi från Johannesburg till Kapstaden där en hyrbil väntade. Målet för resan var en liten stad som heter Hermanus som är känt för de goda möjligheterna att titta på valar från land (och hav). Just denna årstid lär vara den bästa. Efter att vi landat vid 12-tiden åkte vi till ett ställe som heter Vergelegen en gammal Kapholländsk gård med en jättetrevlig restaurang. Med på resan är också familjen Lidén från Pretoria, som rekommenderade stället.

Efter lunch på eftermiddagen fortsatte vår resa på den fantastiskt vackra kustvägen R44 österut från Kapstaden, och på kvällen kom vi fram till Hermanus. Vi bor på ett Guest House som heter Beluga House. http://belugahouse.com/. Länken finns också i länklistan till höger. Stället som är helt nyrenoverat och modernt, drivs av ett svenskt par. Det har en hög rekommendationsfaktor och ska ni till Hermanus kan jag inte annat än att rekommendera. Jag vet inte vad det är som gör att vi tycker om "svenskställena". Men både Beluga och Seringa Lodge i White River, är stora favoriter. Nu på morgonen är det tyvärr lite tråkigt väder och vi har ännu inte sett någon val. Men förhoppningarna är stora och dagen har precis börjat. Om vi inte ser några idag har vi också möjlighen i morgon. Vi funderar på att ta en tur med båt på det böljande havet och risken för att bli sjösjuk är överhängande, men vad gör man inte? I morgon vet vi svaret...

Herrårdsbyggnaden på Vergelegen

Vårsoaré

Denna vecka var det dags för den årliga vårsoarén på skolan. Kvällarna var uppdelade årskursvis. I tisdags var Ivar och grade 1:s på scén och i kväll var det Tyra med grade 3:s tur. Familjerna samlades och satt på gräset framför. En valig syn var att man tagit med sig en flaska vin eller satt och drack öl/cider något som aldrig skulle förekomma på en svensk skola, kulturskillnader är verkligen stora. Förutom att de hade övat in sånger tillsammans, var det enskilda uppträdanden med musikinslag och diktläsning.

Till kvällen hade eleverna även visat prov på sina konstnärliga talanger och målat teckningar. Vidare hade varje klass gjort en gemensam tavla. Klasstavlorna auktionerades ut under kvällen och de enskilda teckningarna fick man skriva upp sitt namn och buda på en lista. Vidare hade de en specialauktion per klass. Dessa varierade från klass till klass men kunde innbära att man fick sova över hos lärare eller äta lunch med en lärare eller slippa göra läxan en vecka eller gå med civila kläder en hel vecka. Sydafrika är det land i världen som har störst klyftor mellan de som är rika och de som inget har. På skolan finns det personer som har rejält med pengar. Skolan å sin sida är inte sena med att ta varje chans att få in pengar till verksamheten. Pengarna som kom in dessa kvällar ska gå till att köpa in elektronisk utrustning, såsom projektorer och "touch boards" till klassrummen.

Första kvällen fick de in motsvarande 10 000 kr, andra kvällen 20 000. I kväll fick de in uppemot 35 000 kr bara på auktionen med de fyra klasstavlorna och specialauktionerna. En familj i Tyras klass gav över 8 000 kr på klassens tavla och för att få gå och äta luch med läraren...ännu en sak som aldrig skulle hända i Sverige...

Gemensam diktläsning Tyras klass

Tyra reciterar dikten "A snake misstake" av Ken Nesbit, googla så hittar ni den på nätet

Auktion: Tavlan på bilden såldes för 5 500 kr gjord av eleverna i Tyras klass....

Afrikansk konst

På söndagarna anordnas en stor marknad på Rosebank Mall i Johannesburg. Där kan man hitta det mesta, det finns en loppisdel, en matdel och en del med konst och hantverk (både afrikanskt och annat). Man kan köpa allt från kryddor och konst till handsydda afrikanska kläder och hudvårdsprodukter. Jag har varit på många marknader sedan vi flyttade hit, men Rosebank är nog den största och mest variationrika jag har besökt.

Vi har varit på Rosebank ett par gånger och har fastnat för konstnären Danie Hattinghs naturtrogna målningar. För ett par veckor sedan gjorde vi slag i saken och beställde en serie av 3 målningar, zebran är en av dessa. Nu har tavlorna levererats och tanken är att de ska hänga i matrummet. Tyvärr har vi ingen borrmaskin, så det måste vi låna av någon.
/ Miriam

Jag njuter!

Denna helgen var en långhelg i Sydafrika eftersom man i fredags hade en offentlig helgdag. Det var "Heritage Day". Många Johannesburg-/Pretoriabor reser bort denna helg och vi var glada att inte vara ute på vägarna. I stället har vi varit på bio, ätit ute, haft kompisar här och bara njutit av att vara tillsammans. Barnen har sedan länge badat i poolen, men nu har även jag vågat doppa mig eftersom den ändå kommit upp i 22 grader... Veckan som kommer blir lite spännande och på fredag åker vi till Hermanus för att kolla på Valar. Det har vi sett fram emot en längre tid och nu äntligen ska det bli av. Valsäsongen har börjat och Hemanus "is the place to visit". Med lite tur hinner jag även få tillbaka mitt kameraobjektiv som jag lämnade in på Nikon i mars... Den senaste veckan har det även blivit klart att vi kommer till Sverige över jul och kanske, kanske, hoppas, hoppas att kommer det att finnas snö, någon som längtar? Det blir i alla fall en kontrast mot de 30 grader som vi haft de senaste veckorna...

/Stefan

Biten av lejon, igen...

Det här inlägget tillägnas Ewa som bara längtar efter att få klappa Lejonungar.

Igår var jag nämligen på Lion Park som ligger 20 minuters bilväg från oss. Lejon parken är ett bra komplement till att åka på safari. Naturligtvis långt ifrån att åka "på riktigt" men ändå. Framför allt är det en högkvalitativ barnaktivitet. Igår var dock inte några barn med mer än två vuxna sådana! För er som inte varit där tidigare eller läst om den på bloggen kan jag berätta att den är indelad i en "klappa och krama-del" och en åka bil och titta på de stora djuren, men även giraffer, zebror och antiloper i en del och en med stora lejon. Vid den första delen finns en liten restaurang och en sovenirshop samt två giraffer som man kan få mata. Där har de lejonungar som man får komma in och klappa och leka med. De är 3-6 månader gamla och de som är upp mot 6 månader börjar bli lite på gränsen för stora. Men otroligt söta! När jag kom in i hägnet med lejonungar och satt på huk med en unge, kom en annan och nafsade mig i ryggen och satte tänderna i ryggen och tröjan fick ett litet hål. Så för andra gången i mitt liv blev jag biten av ett lejon och överlevde, vad är oddsen för det?

Igår såg vi först inte girafferna som man brukar kunna mata. Efter ett tag upptäckte vi dock att en av dem hade på något sätt tagit sig in i en angränsade "Pic Nic area" Modiga som vi var gick vi dit och eftersom jag matat den förut så blev vi allt modigare. Det var ganska häftigt att stå brevid den och mata den!

Så om man inte åker på någon längre safaritur kan man ändå få uppleva lite av dessa magnifika djurs storhet!
.

Vem vinner i längden?

.

Syskon! Tre månader gamla

Sju halskotor är det precis som hos dig och mig!

.

Välkommen till mitt territorium.

.

I parken håller man även ett antal vita lejon. Det är mycket sällsynta och ett arnete pågår för att bevara dess fortlevnad. För er som gillar Lejon kan jag skarpt rekommendera en spelfilm som heter White Lion och som delvis är inspelad med lejon från just Lejonparken i Johannesburg.

/Stefan

Fint besök...

I går var det uppståndelse på Ivar och Tyras skola. Under dagen hade några av eleverna hitta en orm på skolområdet. Det var fråga om en "Rinkhals-orm". Den är besläktad med Kobror men är ensam i sin art. Många förväxlar den med det man på engelska kallar "Spitting Cobra". Ett bett av ormen är helt klart dödligt giftig för en människa och kanske än mer för ett barn. Som tur är spottar de oftare än biter. Ormen ringlade ner i en av cementrören på skolan och man försökte först spola ut den med en vanlig vattenslang. Trycket i slangen var dock inte tillräckligt starkt så brandkåren tillkallades. De lyckades snart att få fram den och tog hand om den på sätt som bilderna visar nedan. I huvudsak finns den bara i Sydafrika och på någon enstaka plats vid gränsen mellan Zambia och Zimbawe. Ormen har ett gift som i och för sig inte är det allra giftigaste. Men den kan spotta i väg det med hög precision mot ögonen cirka 2,5 meter. Därför förväxlas den med den spottande kobran. Den ynglar gärna av sig med 20-35 ungar, men upp till 65 stycken har förekommit. Snittlängden är 90-110 cm. I huvudsak är den aktiv på nätterna men kan vid tillfällen ses på dagen. Vill du läsa mer om den kolla in Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Rinkhals. Klart är att man har respekt för dessa fascinerande djur som sedan urminnes tider har satt skräck hos människan...

Bilderna är tagna av skolans personal.

.

Brandkåren kom för andra gången inom en vecka till skolan. Förra veckan var det en rejält stor gräsbrand angränsande till skolområdet.

Lite av varje

Efter en intensiv men supertrevlig helg blev det idag åter vardag. Jag förstår att många i Sverige idag är fundersamma hur det kommer att bli i framtiden. Vår blogg är inte avsiktligt politisk med det är svårt att låta bli att fundera och oroa sig över hur det kommer att bli den närmsta tiden mot bakgrund av SD och det palamentariska läget.

Helgen tillbringades med gamla och nya vänner både under lördagen och söndagen. Både Ivar och Tyra hann med att gå på barnkalas på lördagen. På söndagen spelade jag golf och sänkte mig med två slag och är nu nere på 22. Efter golfen hade vi besök av en kompis, med make, som vi inte sett på över 10 år, hur trevligt som helst! Typiskt att man måste flytta till Sydafrika för att träffas! På söndagskvällen var vi inbjudna till den svenska ambassadören och hans frus i deras hem på valvaka tillsammans med ett 50 tal andra inbjudna gäster. SVT:s valvaka sändes direkt via SVT World kanalen, så det var en liten högtid att få följa valresultatet direkt, t.o.m. i Sydafrika. Vi stannade dock inte så länge eftersom vi hade barnvakt, och då Miriam tidigt i morse flög till Kapstaden för ett par dagars arbete. Vi andra i familjen roades oss med friidrottstävlingar på skolan under kvällen. Familjen klarade sig hyfsat. I en liten paus lockade de upp pappor och mammor som fick springa 100 meter. I kategorin pappor över 42 kom jag in på en hedersam 3:dje plats bland 15 pappor... Detta firades vid hemkomsten med att vi stekte upp en falukorv, bara det en annan slags högtid!

/Stefan

Det har gått några dagar

sedan vårt senaste inlägg. Tyvärr har det inte hänt så mycket den senaste dagarna, mer än den vanliga vardagslunken. Nu är det fredag, vilket känns helt underbart efter en hektisk vecka! Helgen kommer att bli aktivitetsfylld, rapportering kommer...

Det har varit varmt och skönt den senaste veckan, med dagstemperaturer runt 30 grader. Tyvärr har det fortfarande inte börjat regna, men förhoppningsvis kommer det vilken dag som helst. Jag är sååå trött på att det är så torrt och dammigt! Tydligen brukar regnen komma efter den 16 september och det datumet passerades igår. En av mina kollegor (som varit en del i Sverige), tyckte idag att jag blivit en riktig Sydafrikan eftersom jag längtade efter regn.

En lördag med valmöjligheter!

Lördag i Sydafrika är också familjedagen i veckan. Idag var inget undantag. Fullspäckat schema redan från början. Vi hade sett fram emot denna dag under hela veckan. Noah och Axel eftersom de skulle på ett av sina första riktiga kalas med aktiviteter och vi andra för att få gå och rösta och sedan äta lunch med flera av Miriams kollegor och andra vänner på en restaurang i närheten av den svenska ambassaden där vi röstade. Jag tycker verkligen att det är en fest att få gå och rösta. Trots att man vet att ens röst ensamt kanske inte blir avgörande för valutgången är det ändå förmånen att få göra det som är kicken för mig och man känner sig viktig och delaktig.

Kalaset arrangerades på en motorbana i Zwartkop. Det var tävlingar på banan denna dag, men i hörnet av det stora området, fanns det en liten avdelning med motorcykel-fyrhjulingar som syns på bilden ovanför. Det är inte kalasbesökarna som syns men alla kalasbesökare fick fem åkbiljetter var. Man hade även fixat med ett stort partytält och hoppborgar. En del av området syns på bilden direkt nedanför. Axel och Noah var så taggade och upprymda efter kalaset! De fick köra helt själva med en "ledsagare" som följde dem strax bakom, lyckan var total.

Eftermiddagen och kvällen avslutades med trevliga vänner med fantastisk god mat och lek för barnen. Hoppas att det inte stökats till allt för mycket...

Några av kalasdeltagarna, Axel hade sett fram emot att få sitt "Party Pack"

Glada för att slippa rösta eller bara glada?

Delar av det stora gäng med svenskar som röstade på ambassaden på lördagen.

En av de bilar som tävlade på den stora motorbanan precis brevid kalaset.