Precis som så många andra barn, har jag sedan jag kan minnas drömt om en egen hund. Min mamma är allergisk mot pälsdjur, så det fanns inga möjligheter för mig att få en hund eller katt. När Stefan och jag fick vår första egna lägenhet på Söder i Stockholm, hade jag precis gått ut Handels och Stefan pluggade fortfarande. Mina föräldrar kunde äntligen hjälpa mig uppfylla min önskan om en hund, och vi fick dig i examenspresent.
Vi hämtade dig på min 26-årsdag och du förändrade vårt liv totalt. Stefan är uppväxt med hund, men för mig var det ganska chockartat i början att behöva gå ut mitt i natten, gå ut och gå när det regnar/snöar, att inte kunna lämna dig ensam mer än ett par timmar osv. Jag som knappt hade vistats ute i skogen förut, fick köpa gummistövlar och regnställ för att kunna gå på lydnads- och jaktkurser.
Du var en mycket kärleksfull och livlig hund med stor aptit på livet och mat. Under ditt första år tuggade du i sig allt från skor, plånböcker, mjukisdjur, limpor och varma koppenpåsar (inklusive aluminumpåsarna). Stefan och jag skämde bort dig, både med vår uppmärksamhet och med att du fick sova i vår säng. Du hade din självklara plats i vår lilla familj. Under 5 år var det bara vi 3, men sedan utökades familjen snabbt med Tyra, Ivar, Noah och Axel. Du var barnens bästa kompis och barnen har fått hänga på dig, sova på dig och klä ut dig. Du markerade aldrig mot barnen hur hårdhänta de än var, på sin höjd gick du undan.
Du älskade att åka till Torsö i Blekinge på somrarna. Där fick du springa löst på den stora tomten och bada i havet. Sommaren 2008, innan vi flyttade till Sydafrika, märkte vi att du blivit betydligt tröttare och hade svårt att hantera sommarvärmen. Vi valde därför att inte ta med dig till Sydafrika.
De senaste 2 åren har du bott hos Monica, Hilding och deras 4 pojkar i Norge. Vi vet att du har haft det väldigt bra och att har varit älskad, men det känns väldigt tungt att veta att du inte finns längre. Saknaden är stor och vi kommer alltid att minnas dig, Zidney!!
Din matte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar