Rädda noshörningarna!!

Just nu skrivs det mycket i Sydafrikanskt media om den ökade illegala jakten på noshörningar. Hitills i år har 190 (varav 3 utrotningshotade svarta noshörningar) noshörningar skjutits ihjäl. Detta är en markant ökning från föregående år och den högsta noteringen på 15 år. Mycket skrämmande!

En nationell kommitte har upprättats för att kunna rädda noshörningarna. Kommitten ska i första hand samordna de insatser som görs och öka medvetenheten om vad som sker och händer. Personligen skulle jag tycka det vore otroligt tragiskt att inte få se och uppleva dessa mäktiga djur!

Vardag

Igår började skolan igen för Tyra och Ivar, så nu är det fullt upp med aktiviteter och läxläsning på eftermiddagarna igen. Morgnarna är också mer stressiga, eftersom vi det ska packas lunchlådor (barnen får ingen lunch i skolan), ätas frukost och köras till skola och dagis.

Vi har påbörjat processen med att söka förlängt uppehållstillstånd i Sydafrika. Vi har fyllt i den första uppsättningen med blanketter, beställt personbevis på skattemyndigheten och utdrag ur belastningsrestret i Sverige. Imorgon ska vi till polisen här i Sydafrika och få intyg om att vi inte finns i deras brottsregister, sedan ska allt skickas till Home Office, som strejkade fram tills igår.

Igår suspenderades de statsanställdas strejk efter drygt 3 veckor. 1,3 miljoner personer kunde återvända till sina jobb inom skola, sjukvård och förvaltning. Parterna har inte enats än, men hoppas kunna göra det de närmaste 3 veckorna.

Rugby Blue Bulls v.s. Sharks

Ikväll hade fem sjättedelar av familjen Rugbypremiär (Stefan har varit på Rugby en gång tidigare). Det var hemmamatch för Blue Bulls, som mötte serieledarna The Sharks från Durban på Loftus Stadium i Pretoria. Vi såg matchen tillsammans med familjerna Engberg och Vinnersås. Matchen började 19:15, men vi startade hemma hos oss med att grilla hamburgare till lunch. Sedan åkte vi in till Pretoria drygt 2 timmar innan matchen skulle starta, eftersom vi ville försäkra oss om att hitta bra parkeringsplatser. Vi hade fått tips om att parkera nära Amerikanska ambassaden, eftersom det är bra bevakning där.

Nästan först på plats på Loftus... På fotbollsVM satt vi ca 40 rader snett ner till vänster.

Familjen Engberg

Från att inte kunna något om Rugby, tror jag mig nu förstå huvudreglerna. Mycket tacklingar, lite spring och några kickar... Det kommer nog inte bli en av mina favoritsporter och ibland var det riktigt segt, tacka vet jag fotboll. På slutet blev det dock riktigt spännande, när Bulls vände från ett underläge och vann matchen med 40-34.

/ Miriam

Rietvlei Nature Reserve

Eftersom det är ett litet skollov just nu för för Tyra och Ivar gäller det att försöka hålla dem sysselsatta och på gott humör. Därför bestämdes det idag att vi skulle göra en utflykt till Rietvlei Nature Reserve som ligger c:a 10-15 minuters bilväg från oss. Jag lät Axel och Noah vara hemma från dagis och deras dagiskompis Elle med mamma Jennie och mormor följde med i vår minibuss.

Rietvlei är ett relativt stort område med ett antiloparter, zebror, noshörningar och geparder. Vi visste av Jennie att det var svårt att se geparderna och inte heller idag fick vi se någon. Det var en lyckad och lagom utflykt. Det man gång på gång blir imponerad av här är de låga priserna. Vuxen 40 kr , barn över 7år 5 kr, barn under 7 gratis och sedan en liten avgift för bilen på 45 kr. Funkar helt klart för mig.

Efter två timmar hade vi åkt genom ungefär halva reservatet och tog en varmamackorpaus. Även det för en relativt billig peng eller vad sägs om en toast med Chicken/mayonaise för 14 kr?

Det är som ni kanske minns ohyggligt torrt just nu och det dammade en hel del. Lite blandade bilder hittar ni nedan. I reservatet finns en hel del Elandantiloper, som är den största av antiloparterna i Sydafrika.

.

För ett par år sedan hade de noshörningar som blev skjutna av tjuvjägare. Efter detta satte man in nya noshörningar, men sövde dem och sågade av hornen för att de inte skulle bli dödade.

Ovan lite glassbilder med bröderna Zetterlind. På bilden längst ned mäter Axel och Noah vem som är längst...

Rietvlei Nature Reserve är öppet landskap och mycket torrt så här års.

Själv gillar jag zebror!

/Stefan

Official Spring Day!

Den första september är lika med den första vårdagen i Sydafrika, vilket firas stort. På jobbet fick vi jordgubbar med glass, sekreterarna fick blommor och många var klädda i ljusa färger dagen till ära. På Noah och Axels dagis skulle killarna gå klädda i blått idag och tjejerna i rosa (ni som brukar läsa bloggen vet vad vi tycker om dagiset, så jag skriver inte mer om det idag).

Det är fortfarande väldigt torrt, så än så länge är allt gult, men vi har fuskat och köpt lite nya blommor till altanen. På dagarna har det blivit riktigt varmt och soligt (idag 28) och vi riktigt njuter. Skönt för Tyra och Ivar som har lov! Idag tog de sitt första dopp i poolen! Den var 18 grader idag, så jag väntar nog ett tag till (till den blir minst 25 grader). Ikväll blir det jordgubbar även härhemma.

Inte bara lejon...

Efter att vi varit i Lapalala åkte vi som ni känner till om ni följt bloggen, till Marakele. Marakele är en nationalpark som är betydligt mindre än Krugerparken, men som ligger på lite närmare avstånd från där vi bor. Parken är delad av en väg som korsar parken. På ena sidan där vi övernattade finns det många olika sorters antiloper och zebror men också noshörningar. Lägerplatsen låg perfekt placerad i närheten av ett vattenhål. Det var ett öppet fält med cirka 200 meter till vattenhålet så på eftermiddagarna kunde man sitta och se djuren komma och avlösa varandra. När vi satte upp vårt tält såg vi att det fanns stolpar som ett slags staket, som i och för sig såg låga ut men vi tänkte att de håller i alla fall djuren borta något. När vi gick fram till "staketet" som vi trodde visade det sig att det bara var stolparna men ingen tråd. djuren kunde därför helt gå fritt inne bland tälten. Ett engelskt par brevid oss påpekade försiktigt att vi borde backa vårt tält ett par meter eftersom noshörningarna brukade gilla det gröna gräset där vi ville sätta upp vårt tält.

.

I den andra delen av parken fanns det även elefanter och lejon. Den delen är betydligt mer kuperad och inlägget på bloggen för ett par dagar sedan visar på toppen om cirka 1900 m.ö.h. Höjden i sig låter kanske inte så högt, men vårt tält var uppställt på cirka 900 meters höjd, vilket gav hänförande utsikter och en rejäl höjdskillnad på 1000 meter. Tyvärr såg vi varken elefanter eller lejon i parken, men ytterligare noshörningar och en mängd andra djur. Sydafrika har ett fantastiskt djurliv och det består inte bara av lejon och elefanter. Bilden ovanför visar en klippspringare. Det närmaste vi kom elefanter var två Rock Dassies som lär vara elefantens närmaste släkting... Efter två nätter åkte vi i fredags åter hemmåt, trötta men mycket nöjda!

.

En svartryggad Sjakal som Tyra hittade efter vägen.

. En spottningslista är nödvändigt för att hålla koll på vilka djur man sett!

Tyra och Ivar praktiserar Boerkulturen med campingstolar och friluftsliv.

En frekvent besökare. När barnen gick till toaletten fick man säga till dem att akta sig för strutsen!

På kvällen var det ganska mysigt att krypa in i tältet som vi lånat av en kollega till Miriam.

Sista morgonen hittade vi 5 stora noshörningar precis vid vägen. Som närmast var de bara ett par meter från bilen.

Tvillingbröder? Två Kuduhanar i alla fall

Vägarna i Marakele var inte särskilt bra med undantag för denna asvalterade väg som ledde till toppen där ett antal väderstationer och telemaster stod.

.

Klippspringare på 1800 metershöjd. De var som statyer helt orörliga och tittade ut över dalen nedanför.

.

En gammal bekant. Detta är en s.k. "Rock Dassie" och lär vara elefantens närmaste släkting.

Från Jönköping Rotaryklubb till Lapalala Wilderness School

I tisdags åkte Jag, Tyra och Ivar till Lapalala Wilderness Reserve. Det ligger cirka 300 km norr om Pretoria. Anledningen till resan dit var i huvudsak att Rotary i Jönköping donerat över 500 reflexvästar.

.

Lapalala Wilderness är ett av de största privata naturreservaten i Sydafrika med över 36000 ha mark. I området bedriver man framgångsrika projekt med både Noshörning och Leoparder. Inom reservatet finns även Lapalala Wilderness School. Denna skola drivs även den i privat regi och finansieras i huvudsak genom gåvor och att man tar betalt för de skolbarn som har råd, t.ex. barn från skolor i Pretoria och Johannesburg. Över 3 000 barn besöker skolan per år och de stannar i snitt 2,5 dagar. På så sätt hinner man med att ta emot två grupper i veckan. Säkert 1000 barn av dessa kommer från lokala skolor i fattiga områden, för vilka Lapalala står för hela kostnaden. Varje grupp består av max 60 barn. Skolan kan liknas vid en lägerskola i Sverige. På Lapalala lär man barnen om naturen och vikten av att ta hand om den, men man visar även på att det finns många andra yrkesval än att bli läkare, advokat eller politiker, tex genom att jobba inom naturvårdande yrken. För många svarta är drömmen att bli något av de förstnämnda yrkena, och funkar inte det ger man lätt upp och slutar bry sig. Lapalala ger många av de barn som kommer till dem nya visioner och framtidsdrömmar. Upplägget för barnen under besöket är beroende av ålder och årstid. De barn vi träffade i veckan hade bland annat aktiviteter då de fick hålla pytonormen Victoria och hålla en klippskorpion (Rock Scorpion) m.m.. Även reflektion över vad man lärt sig och hur det kan användas i praktiken. När vi besökte Lapalala för lite mer än ett år sedan fick barnen göra badaktiviteter i forsen, övernattning under bar himmel och lära sig om naturen och hur viktigt det är att måna om vår omgivning. Ofta tar man även barnen ut på ”game drive” på lastbilsflaket och tittar på noshörningarna och annat djurliv i området.

Den andra dagen vi var där började med frukost och samtal med de nyfikna barnen. Det är inte varje dag de träffar personer från Sverige och de var mycket nyfikna och ställde många frågor. Efter frukost hade barnen en kort genomgång med trafikvett. Deras skola ligger precis vid en relativt trafikerad väg. I samband med det fick vi överräcka över 500 reflexvästar som generöst har donerats av Jönköpings Rotaryklubb. Efter att ha bott i Sydafrika i lite mer än 1,5 år var jag lite skeptisk till om de verkligen skulle sätta på sig västarna. Men Dr Anthony Roberts som är ”Director” eller verksamhetsansvarig för skolan försäkrade att barnen helt säkert skulle sätta dem på sig. Han förklarade att de två och en halv dag som de var på skolan med största säkerhet skulle komma att bli den enda ”skolresa” som de överhuvudtaget skulle komma att göra under sina skolår. Att de kom hem med västarna skulle även leda till att deras status kommer att höjas. Han berättade vidare att den största andelen dödade i trafiken i Sydafrika är personer som går till fots. Skolan har tagit ett beslut om att de kommer att lämna över västar till barn som just kommer från skolor som ligger i närheten av mer trafikerade vägar. Han riktade även ett stort tack till Jönköpings Rotaryklubb som ansträngt sig för att dessa västar skulle komma barnen i området till odo. En bra sak var att när västarna skulle lämnas över fick Tyra och Ivar vara med och dela ut dessa. En viktig upplevelse för dem som vi talade mycket om. Efter samlingen skulle barnen gå och packa ihop sina saker och förbereda hemresan, inget av de barn som jag såg tog av sig sin väst innan vi hann lämna Lapalala…

För er som vill läsa mer om Lapalala kan ni gå in på deras hemsida genom att klicka på länken här "http://www.lapalala.com/index.php"eller i kanten till höger. Om ni på något sätt vill hjälpa till och stödja verksamheten med något projekt går det med all säkerhet att ordnas.

Efter besöket i Lapalala åkte vi vidare till Marakele National Park och mer om detta kommer i nästa inlägg…

Lucas en av lärarna förklarar vikten av att synas i trafiken.

Ivar hjälper till att dela ut reflexvästarna till barnen.

Barnen iförda sina nya reflexvästar

Samtal vid frukostbordet

"If you kill it, you eat it!" Det är vad barnen får lära sig på Lapalala. Anthony Roberts visar upp en Twig snake, nyligen upphittad på toaletten. Detta lär vara en av de få (troligtvis den enda) ormar som man inte har något serum för. Inte stor men dödligt giftig...

Ivar får hålla en "Rock Scorpion"

1900 meters höjd

Tyra, Ivar och jag är just nu i Marakele. Mottagningen för Internet är urusel i dalen på toppen upp efter vindlande vägar där man inte vill få möte står masten! Bilden är tagen för 10 minuter sedan. Marakele är känt för sina Gamar, Cape Vulture, som är utrotningshotade. Vi har sett ett par men på avstånd. I parken finns även lejon, elefanter, noshörningar och leoparder. Vi har sett en hel del noshörningar. Bland annat finns de precis vid en damm där vi har tältet uppslaget.... och inget staket emellan! Vi kom igår från Lapalala, och jag kommer att skriva en utförligare inlägg när vi kommer hem imorgon. Nu har vi lunchat och ska börja att åka nedför och spana på djuren i dalen långt nedanför på bilden som visas. Strålande sol och vi mår "toppen". I kväll blir det grillning av kött och titta på noshörningarna. Vi har även strutsar, som går omkring bland tälten och impala antiloper. I går såg vi en sjakal på nära håll! Kvallitetslov för barnen vill jag lova, och jag njuter i fulla drag!

/Stefan

Planering och funderingar

Som det verkar nu, kommer vi att stanna kvar i Sydafrika till minst juli 2011, kanske till december 2011. Jag väntar på att mitt nya kontrakt ska komma, för det är hög tid för oss att förnya våra uppehållstillstånd. Home Office, som handlägger uppehållstillstånd, har blivit överhopade med jobb efter fotbollsVM. Enligt icke bekräftade källor ligger ca 100 000 ansökningar och väntar på att händläggas. En kollega till mig har väntat på sitt tillstånd i 10 månader! Och som om det inte räckte, strejkar de statsanställda för tillfället. Fortsättning följer...

Vi har också funderat en del på vad vi vill se och göra innan vi flyttar från Sydafrika. Innan har det alltid känts som om vi har gott om tid att göra allt, men nu har vi gjort en lista på vad vi verkligen vill göra. Första helgen i oktober åker vi till Hermanus för att se på valarna. Sista helgen i oktober åker vi till Krugerparken och Seringa tillsammans med famijen Bergengren, som kommer och hälsar på oss. Till Nyår har vi bokat en lägenhet i Durban för några dagars strandsemester. Sedan funderar vi också på en längre Afrikaresa till Botswana, Victoriafallen och Namibia. Plus allting annat vi vill göra innan vi åker hem!

Allie och Tigger

Vår närmaste granne har 2 stycken katter, som verkar trivas väldigt bra hemma hos och i vår trädgård. I början hälsade de på ibland, men nu är de hos oss varje dag och oftast flera timmar. De var väldigt blyga i början, men börjar bli alltmer tillgivna. Det är riktigt mysigt när man sitter ute och läser och de kommer fram och vill bli klappade. Allie, som är på båda bilderna, är grå-svart tigrerad med vit mage. Tigger är också tigrerad, fast mer åt det brun-gråa hållet. Imorgon åker Stefan, Tyra och Ivar på en liten resa. Först ska de åka till Lapalala Wildernes School och lämna över reflexvästar, som Rotary i Jönköping har donerat. Därefter åker de till Nationalparken Marakele och tältar 2 nätter. Kul för Tyra och Ivar att få komma iväg några dagar under lovet.

Storstrejk och skollov

I onsdags förra veckan gick ca 1 miljon statsanställda ut i strejk. De kräver 8,6 % i löneökningar och staten har erbjudit dem 7%. Inflationen ligger för närvarande på kring 6% och staten hävdar att Sydafrika inte har råd med löneökningar över 7%. Den genomsnittlige statsanställde tjänar ca 6000 Rand (ungefär samma i SEK), medans den genomsnittlige Sydafrikanen tjänar knappt hälften.

De strejkande demonstrerar bl a utanför skolor och sjukhus och hindrar patienter och elever från att komma in. Polisen har vid flertalet tillfället fått beskjuta demonstranterna med gummikulor och många är rädda att det ska urarta. Personligen har vi inte sett några demonstrationer eller blivit berörda än, men jag hoppas naturligtvis att inget allvarligt händer och att strejken snart är slut. Jag förstår demonstranterna som vill ha högre löner (6000 är inte mycket att klara sig på ens i Sydafrika), men samtidigt måste Sydafrika försöka få ner den höga inflationen.

Tyra och Ivar ser fram att de fr o m imorgon har 2 veckors lov. Det här skolåret har blivit väldigt märkligt, pga att alla skulle skolor skulle hålla stängt under fotbolls VM. Tyra och Ivar har knappt hunnit gå i skolan 4 veckor efter VM-lovet (och en av dessa veckor var de sjuka). Under ett vanligt skolår har barnen 3 terminer à 3 månader och mellan varje termin har de 4 veckors lov, men i år har de haft 4 terminer och en massa 1 och 2 veckors lov (förutom VM-lovet och jullovet).

...och resan fortsätter

Innan vi lämnar vårt jubileum igår (15 årig bröllopsdag) tänkte vi vara lite mer nostalgiska. Vi var och åt på en mycket trevlig restaurang på en lodge, inte långt från där vi bor, igår kväll. Http://www.hemingwaysrestaurant.co.za/ Kvällen var lyckad med en 7-rättersmiddag innehållande struts, shrimps, lamm, Yellow tail fish, parfait etc. En riktig höjdare. Vi hade ordnat med barnvakt så det blev en riktigt lugn resa. Under kvällen började vi prata om olika höjdpunkter de senaste 15 åren. Naturligtvis glömmer man enskilda händelser med dessa saker kom in på vår spontana 10-i-topplista.

.

1) Barnens födelse

2) Vår hund Zidney

3) Åren i Jönköping (2001-2008)

4) Resan till Nya Zeeland januari 1999

5) Åren på Södermalm innan barnen föddes

6) Sydafrika (en klättrare)

7) Vårt vita hus i Jönköping

8) Föräldrarledigheten med Tyra (Miriam) , Det gågna året (Stefan)

9) Somrarna på Torsö

10) Bilsemestrarna i Europa, 2002 och 2008

.

Men kanske viktigast av allt är alla vänner vi fått genom åren.

.

En annan rolig sak som hände i går var att vi slog "all time high" på bloggen. Över 102 unika besökare på en dag! Tack för den televerket! Det inspirerar oss verkligen till att fortsätta!

Ivar, Stefan och Tyra på Torsö

Axel och Noah hemma hos Oma och Opa

Miriam på bröllopsresan till Kenya

.

Zidney som vi saknar sååå mycket...

15 år sedan idag...

gifte vi oss i Mjällby kyrka. Det var en rekordvarm augusti, vi hade strålande solsken och 28 grader i skuggan! Kallorna jag hade beställt till brudbuketten var ruttna (det fick bli rosor istället) och kyrkvaktmästaren glömde att ringa i kyrklockan, men resten av dagen blev desto mer lyckad. Festen ägde rum på Bäckaskog slott och det är ofta vi ser tillbaka på alla roliga tal, som våra familjer och kompisar höll. Bröllopsresan gick till Kenya, så redan då drogs vi till Afrika.

Hundpromenad

Det är väldigt vanligt att ha husdjur i Sydafrika och många har inte bara en katt eller en hund, utan flera av varje sort. På Estaten där vi bor, får man ha max 2 hundar och 2 katter, men jag har sett många trädgårdar med 3 eller fler hundar. Djuren bor mestadels utomhus, men det är inte många som går på regelbundna promenader med sina hundar.

På barnens skola ordnades i lördags en "Dog Walk", där barnen fick ta med sig sina hundar och gå en promenad. Tyra fick hänga på sin kompis, Kaylee, som har två Cocker Spanielhundar. Tjejerna hade övat under veckan, eftersom hundarna inte var vana vid att gå någon längre sträcka i koppel... Efter själva promenaden kunde barnen delta i olika tävlingar med sina hundar, t ex sådan matte sådan hund, minsta/största, bästa tricket.