Först vill jag gratulera Miriam på hennes födelsedag. Hon kommer att firas ordentligt och vi reser på torsdag till Foz do Iguaçu. Bilen på bilden kom till oss i går och är inte hennes födelsedagspresent, men den kom till oss så lägligt att den kan ses som en present. Historien om den hittar du nedan :)
Brasilien är ett land där infrasturkturen har stor utvecklingspotetial, om vi ska vara snälla. I avsaknad av bra lokaltrafik, bussar, tunnelbana och tåg måste man förlita sig till att åka bil. Nu är man inte ensam om att åka bil heller i en 20-miljonersstad även om långt ifrån alla har möjlighet/råd att ha bil.
Hur som helst har turerna varit många om vilken bil vi ska ha och när vi ska få den. Eftersom Miriam är en av de första på plats har det inte upparbetats några rutiner för detta ännu från företagets sida. Åsikter i Brasilien generellt om vad som är säkert och bästa valet av bil är lika många som antalet bilmärken. Vissa menar att det bästa är att ha en skottsäkerbil med tonade rutor medan andra menar att det bästa är att ha en liten brassebil som inte sticker ut och som försvinner i mängden. Oavsett har vi resonerat att det viktig för oss är att ha en bil där alla får plats och att vi ska kunna lasta mer än några mjuka väskor i bakluckan i ett minimalt utrymme. Eftersom vi har fyra barn som under åren vi bor i Brasilien kommer att växa till sig, funkar det inte med små säten i bakluckn som man fäller upp. Vidare har vi naturligtvis premierat airbags och säkerheten när vi har letat bil.
Ett problem har varit att det finns en uppsjö av bilar licenstillverkade i Brasilien, men där man har svagare motorer pga skatteregler, sämre med säkerheten och airbags för att hålla ned kostnaderna osv. Det har lett till att vi tittat på i huvudsak imporerade bilar. Som vi skrivit om tidigre är allt importerat dyrt, så när vi väl hittade en bil som vi kunde tänka oss visade det sig att självrisken låg på 8000 R$ vilket är c:a 24 000 sek. Här ska noteras att det inte utifrån svenska förhållanden är några speciella bilar, men som i Brasilien betraktas som lyxbilar. Till slut hittade vi en Hyundai Santa Fe med bra benutrymme och hyggligt utrymme att sätta en väska eller två i bak, en helt ok bil. När processen i företaget var klart och godkänt, kunde bilen äntligen betalas.
Vi hade helst velat ha en svart bil, eftersom det var det vi hade hemma och vi gillar svarta bilar. Tyvärr fanns inte den färgen att tillgå utan det blev en vit i stället. Innan leverans hörde dock bilhandlaren av sig och sa att han hittat en svart likadan som den vita vi beställt, toppen, vi tar den sa vi. Ytterligare någon dag senare härde säljaren av sig. Nu var det problem med att företaget som Miriam jobbar för inte finns registrerat i delstaten São Paulo utan i Brasilia, huvudstaden. Då kan man inte köpa bil här, trots att det är samma land... Nåväl, den processen var redan i gång med att registrera ett företag och kunde påskyndas och blev klart någon vecka senare. Nu äntligen skulle bilen bli vår, trodde vi... Efter ett nytt samtal från den besvärade försäljaren visar det sig att den svarta bilen, som han så skickligt hade hittat, vid leverans till bilfirman visade sig vara silverfärgad... fel i registret, typiskt. Ja, ja då tar vi väl den vita bilen som vi hade bestämt oss för i stället. Nja, så enkelt var inte det utan nu hade den bilen sålts och den redan pressade bilfölsäljaren var nu än mer pressad...
Nåväl vi är inte kinkiga så vi tittade på bilen och sa att det går bra med en silverfärgad bil, bara vi får en bil!!!
I förra veckan fick Miriam ett sms att bilen skulle bli klar under fredagen. Glatt svarade hon direkt toppen. när kan vi komma och hämta den? Ångerfullt hörde bilförsäljaren av sig och sa att det nog inte gick eftersom den först måste registreras för att erhålla registreringsskyltar och papper. Nu fick vi istället en tid på måndag förmiddag kl 10.30. Efter ytterligare sms korrespondens fick jag sedan komma och hämta bilen vid 13.00 tiden eftersom det naturligtvis inte var klart med registreringen.
Vi har nu bott i Brasilien i snart 9 månader, efter tre hyrbilar och mängder av taxiresor är vi nu innehavare av en egen bil. Snart åker vi hem till Sverige på sommarlov, då kommer den få vila i vårt garage under ett par veckors tid på en av våra fem garageplatser...
