Brasse-Nelzon

Äntligen är hela familjen samlad i Brasilien! Som vi berättat tidigare, har Nelzon tillbringat sommaren med mina föräldrar i Blekinge. Han har fått springa fritt på landet och blivit ordentligt bortskämd. Saknaden efter honom har dock varit ofantlig och vi har pratat om honom dagligen.


Eftersom jag hade en sedan länge bestämd hemresa förra veckan planerade vi ganska tidigt att ta honom till Brasilien i samband med denna. Jag har varit ganska orolig för själva resan, att vi ska få alla de rätta intygen på plats och att han ska bli insläppt i Brasilien.


Nelzon har klarat flygresan bra och glad att se mig när jag hämtade ut honom. Han var mycket kissnödig och törstig, vilket inte är konstigt med tanke på den långa flygresan. Nelzon och jag landade 05.30 och ca 2 timmar senare var vi på hotellet, där Nelzon själv fick väcka barnen. För en gångs skull var inte barnen svårväckta en lördagmorgon. Han har varit väldigt trött, men ändå pigg när vi gick på långpromenad i Ibirapueraparken.

Det har varit en del förberedelserna för Nelzons flytt. Vi började redan i slutet på maj med att rabiesvaccinera honom och fixa EU pass, handla buren och kolla upp vad som mer krävdes. I måndags var jag med honom hos Distriktsveterinären i Rimbo utanför Norrtälje för undersökning och avmaskning (intyget från Distriktsveterinären får vara max 10 dagar gammalt). När jag väl hade kört hela vägen tillbaka till mina föräldrar i Sollentuna, ringde veterinären och berättade att hon hade glömt att stämpla intyget. Hjälp! Vi kom dock överens om att veterinären skulle skicka intyget direkt till Notarius Publicus (och ett extra intyg till mitt jobb för säkerhets skull). I torsdags hämtade jag ut intyget hos Notarius Publicus, som nu var försett med en så kallad Haagsigill.


Kostnaderna för Nelzons flytt:
EU pass och rabiesvaccinering 800 kr
Flygbur 1700
Besök hos Distriktsveterinär inklusive avmaskning 700 kr
Notarius Publicus 300 kr
Flygresan 640 kr
Totalt 4140 kr

Fungerande sjukvård? Check!

Innan vi flyttade till Brasilien så gick vi en säkerhetskurs som bland annat behandlade första hjälpen och sjukvård. Viktigt naturligtvis. Vi fick rekommendationen att så snart vi kom på plats så skulle vi reka sjukhus och ha koll på vart vi skulle vända oss om olyckan var framme. Naturligtvis var det det första vi gjorde... not... I går var olyckan framme och Axel hade gjort sig illa i benet. Skolan ringde och ville skicka honom i en ambulans till sjukhuset eftersom han gjort sig illa i benet och de befarade ett brutet ben. Jag slängde mig i bilen och på grund av den normala tuffa trafiken och eftersom jag inte just då var i närheten av vår bil tog det en timme innan jag kom till skolan. Där väntade lågstadierektorn med två sjuksköterskor som finns på skolan och diverse annan personal. Efter en stunds fixande med försäkringar (samtal till Skottland) så fick vi klartecken på det närmaste sjukhuset (vilket också anses som ett av Sao Paulos bästa). Försäkringen måste vara knuten till sjukhuset med mindre att man själv blir betalningsskyldig. Skolan ringer efter en ambulans och man känner, yes detta kommer att gå bra...

Ambulansen kom och de paketerade Axels ben och pappa kände sig trygg. Jag följer sedan med i ambulansen som sätter på sirenerna (lite coolt är det faktiskt). Efter att jag nu kört i Sao Paulo ett par veckor har jag fått lite kläm på lokalisering, riktningar etc. döm av min förvåning när jag inser att ambulansen nog inte är på väg i rätt riktning. Jag frågar på min knackiga portugisiska om vi är på väg till Einstein-sjukhuset (hur svårt kan det vara för en ambulansförare att känna till det största sjukhuset i Sydamerika?) och han nickar. Jag börjar dock känna en viss tveksamhet då han stannar vi fyra tillfällen och frågar folk på gatan efter vägen. Helt klart är att han kör fel vid minst två tillfällen och får vända...

Till slut kommer vi fram och sjukhuset levererar förstklassig service. (Namnet Einstein förpliktigar verkligen). ... och Axel?? Jo då det var ingenting brutet, vilket röntgen visade. Troligtvis är det ett kraftigt slag på överbenet  som gör att han har svårt att stödja på det. Han fick ett rejält stödförband och ordinerades tio dagars försiktighet. 

Inlastning i ambulansen

Axel inpacketerad liggandes på båren...

Ingenting brutet... skönt!

Rio tur och retur

Jag har försökt att öppna ett brasilianskt bankkonto i ca 2,5 veckors tid, men utan ett "Proof of Residence", t ex ett hyreskontrakt, är det ingen bank här i São Paulo som har velat hjälpa mig. Mina svenska kollegor i Rio har en etablerad bankkontakt där, så idag åkte jag till Rio för att öppna ett bankkonto.


Jag tillbringade sammanlagt 6 timmar i Rio, 1,5 timmar på banken, 1 timme i taxi till och från flygplatsen och resten på ett kontor. Tyvärr fick jag därmed inte se och uppleva så mycket av staden, vilket jag verkligen ser fram emot att få göra med familjen. Det var strålande dag i Rio med klarblå himmel, bilden ovan tog jag med mobilen från flygplansfönstret.


Resan var framgångsrik och nu har jag ett brasilianskt bankkonto, kort och tillgång till internetbank! Sakta men säkert går det framåt...

Vi har flyttat

I helgen har vi flyttat till en temporär lägenhet. Vi har börjat att se på permanenta lägenheter igen, och även om vi inte har hittat vår lägenhet än, känns det som om det snart kommer att lösa sig.

Vår temporära lägenhet ligger i ett lägenhetshotell, är 102 kvadratmeter stor och har 3 sovrum. Det bästa med lägenheten är att den har en underbar utsikt över stad och park. Brasilianska lägenheter innehåller minst lika många badrum som sovrum, och vår lilla lägenhet har således 3 badrum.

Köket är lite i minsta laget, men vi kan laga enklare vardagsrätter och det finns en tvättstuga i källaren. Frukosten ingår och är betydligt bättre än på hotellet vi bodde på tidigare.Vi ska bo här i minst en månad eller fram tills vi kan flytta in i en permanent lägenhet.

Jardim Botanico

Efter gårdagens besök i centrala São Paulo kände vi för en liten naturupplevelse idag. Våra nyfunna svenska vänner drog med oss till den botaniska trädgården, som låg ca 25 minuters körning från hotellet (på vardagarna tar denna resa säkert minst en timme pga trafiken).

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det var en mycket positiv överraskning. Vi fick uppleva lummig skog, se ett bältdjur, apor och en orkidésamling. Det ska även finnas sengångare i parken, men dessa fick vi tyvärr inte se idag.

Den senaste veckan har vi haft det ganska kallt, morgontemperaturen har varit 11-12 grader för att sedan stiga till ca 16-17 på eftermiddagen. Allt är relativt och det är trots allt vinter på södra halvklotet. Igår blev det dock varmare igen och idag hade vi strålande sol och 28 grader.

Liberdade - ett litet Japan mitt i São Paulo

Vi inledde helgen med att besöka en av de bästa japanska restaurangerna jag varit på - Osaka - i fredags kväll. Maten höll mycket hög klass och att den även innehöll peruanska inslag gjorde inte saken sämre - ännu en ny matfavorit! Det är verkligen inte brist på bra restauranger i den här staden.

Inspirerade av fredagens middag gjorde vi idag en utflykt till Liberdade, den japanska stadsdelen i São Paulo. Enligt Wikipedia är São Paulo det största japanska samhället utanför Japan. Är man intresserad av japansk mat och kultur är ett besök i Liberdade ett måste.

Pokemon febern sveper över São Paulo och bröderna Zetterlind. Det var inte direkt brist på Pokemonprylar i Liberdade, till killarnas förtjusning. Nedanstående huvudboningar kom med "hem".

Detta är än så länge vårt hem här i São Paulo (nedan). Tyvärr känns det just nu som om vi är ganska långt ifrån att få flytta in i en riktig lägenhet. Det är många turer hit och dit och pga det har vi heller inte kunnat flytta in i en temporär lägenhet.

Nelzon

Några av er kanske undrat vad som har hänt med vår hund Nelzon. Han är kvar i Sverige och tanken är att jag ska hämta honom i början på september.

Det är alltid svårt att veta vad som är bäst, men vi valde att låta Nelzon stanna kvar i Sverige i sommar eftersom vi misstänkte att det skulle bli stökigt, både den sista tiden i Sverige och den första tiden i Brasilien. Med tanke på hur att vi fortfarande bor på hotell och bytt hotell en gång är jag glad att Nelzon är i Blekinge med mina föräldrar. Jag vet att han har det riktigt bra där.

Längtan efter vår lilla hund är dock stor och det går inte en dag utan att vi pratar om honom. Jag är inte helt säker på att han kommer att uppskatta att bo i storstadsdjungeln São Paulo efter att ha fått springa fritt i Blekinge en hel sommar, men jag hoppas i alla fall att han blir glad att få vara med oss.

Andra helgen

Sedan förra blogginlägget har vi ägnat tiden åt att gå på ett antal lägenhetsvisningar. Vi har sett 2 riktigt fina lägenheter (en för dyr och en på helt fel ställe), några som var sådär och ett par som var riktiga bottennapp. Det känns som vi är ganska långt från ett permanent boende just nu. Vi bor kvar på hotellet, men fortsätter sökandet av både en temporär och en permanent lägenhet.

Trots ovissheten med boendet har vi haft en riktigt trevlig helg. I fredags var vi hembjudna till en belgisk familj med barn i barnens skola och idag gjorde vi får första utflykt till kusten.

Vi åkte till en stad som heter Guaruja och ligger 1,5 till 2 timmar körning från São Paulo. Vi hade sällskap av en annan svensk familj, som varit där förut och hade lite mer koll än vi på vart man skulle åka. Vädret var inte det bästa idag, men det var ändå skönt att komma bort från storstaden och få andas in lite havsluft. Lunch åt vi på en riktigt bra fiskrestaurang som låg i viken där de två nedre bilderna är tagna.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Livet blir inte alltid som man tänkt sig och de senaste dagarna har vi haft det lite motigt. Vi kommer tyvärr inte att kunna flytta in i lägenheten som vi hade valt ut och sett fram emot att få bo i. Istället är vi tillbaka på ruta 1 och måste åka på lägenhetsvisningar igen.

Som om det inte vore nog, fick vi igår lämna hotellet där vi har bott vår första vecka i Brasilien eftersom vi bara hade bokat en vecka och hotellet nu var fullbokat. Vi har packat ihop våra väskor och flyttat till ett annat hotell. Standarden är lite sämre på det här hotellet, men vi har större ytor att röra oss på. Noah och Axel slipper dessutom sova i en bäddsoffa, vilket är ett lyft. Igår var jag nära att bryta ihop, men när vi kom in på vårt nya hotellrum och mina kollegor hade varit där i förväg och fyllt det med ballonger och massor med brasilianskt godis, ritblock m m till barnen kändes det betydligt bättre.

Vi kommer att försöka hitta en temporär lägenhet medans vi försöker hitta en permanent lösning, förhoppningsvis inom de närmaste dagarna. Att behöva flytta mellan ett antal temporära bostäder är väldigt jobbigt och det känns som vi lever i limbo. Just nu längtar vi efter att få äta hemlagad mat, tvätta våra kläder och kunna packa upp ordentligt.

Men, visst det är trevligt att upptäcka São Paulos rika utbud av restauranger också. Ikväll hittade vi nog en av våra framtida favoritrestauranger "Butcher's Market" med riktigt goda hamburgare.

Avenida Paulista

Efter en riktig slapparmorgon med sovmorgon för barnen (Stefan och jag vaknar fortfarande tidigt pga jetlagen), hotellfrukost och bad i poolen gav vi oss ut på en längre promenad. Målet idag var gatan Avenida Paulista, som är en lång boulevard och betraktas som São Paulos huvudgata. På söndagarna spärras gatan av för biltrafik. Väl framme möttes vi av ett stort folkmyller och många som bar brasilianska flaggor och var klädda i brasilientröjor m m. Vi insåg ganska snart att det var demonstrationståg på gång, så vi smet in i ett av de större shoppingmallen som ligger på Avenida Paulista.

 

Imorgon är min första arbetsdag här i Brasilien, vilket alltid är lite pirrigt, men det är inte stort kontor än och jag känner de andra som jobbar där ganska väl.

 

 

Ivar vid Monumento as Bandeiras



Att börja skolan...

Barnen kommer alla att gå på samma skola nämligen "Graded The American School in São Paulo". Vi besökte 4 olika skolor när vi var i Brasilien på besöksresa i maj, men valet föll på Graded eftersom de har en bra IB utbildning (för Tyras del) och väldigt fina sportfaciliteter och bra undervisning i konst och musik.

De senaste 3 dagarna har Tyra och Ivar haft introduktionsdagar för nya elever på skolan, vilket inneburit att de fått göra placeringstester i matte och portugisiska, gått rundvandringar och informationsmöten m m. Introduktionen avslutades med en välkomstlunch för alla nya lärare, elever och föräldrar. Barnen har på så sätt fått träffa alla andra nya elever på skolan och verkar ha fått en riktigt bra start.

Skolan har ca 100 elever i varje årskurs från Kindergarden till High School och i Tyra och Ivars årskurser har det varit ca 10 nya elever. De största nationaliteterna på skolan är brasilianare, amerikaner och koreaner. Vi svenskar utgör en klar minioritet, men det finns minst 2 svenska familjer förutom oss (varav den ena också är nyinflyttad).

Vi har tyvärr fortfarande inte fått något besked om när vi kan flytta in i lägenheten, vilket börjar kännas alltmer frustrerande.  Smutstvätten hopar sig och vår lilla hotellsvit känns ganska trång för 6 personer och 8 stora väskor. Om vi åtminstone hade ett datum att gå på. Förhoppningsvis får vi någon slags besked och kanske till och med en bil i början på nästa vecka.

Framme!

Så har vi äntligen kommit fram i São Paulo efter flera månader av förberedelser – skolansökningar, visumansökning, packning, uthyrning av huset, diverse inköp, vaccinationer, portugisiska lektioner m m. Ett tag trodde jag nog aldrig att vi skulle få allt klart i tid, men barnen kom in på den skolan vi helst ville och visumen blev klara med några dagars marginal. De många avskeden från familj och vänner har varit jobbiga, speciellt för barnen.

Tyvärr är inte allt pappersarbete klart när det gäller lägenheten som vi hoppas få hyra, så vi bor på hotell i avvaktan på att få flytta in. Eftersom vi redan tillbringat ett par nätter på hotell hemma i Sollentuna efter att flyttlasset gått och att vi varit på semester i Tyskland en vecka, hade vi självklart hoppats få flytta in i lägenheten direkt. Det är lite svårt att ta in att vi bor här i São Paulo, det känns mer som om vi fortfarande är på semester.

Veckorna innan flytten var väldigt intensiva och semestern i Tyskland full av aktiviteter, men sedan vi landade i São Paulo igår morse har tempot gått ner betydligt. Vi har sovit ikapp, killarna har badat i hotellpoolen och vi har gått långa promenader. Det sägs att det är vinter här, men det är lite svårt att tro när det varit runt 25 grader på dagarna.

Portugisiskan kommer att bli en stor utmaning för oss alla. Vi har tagit lektioner sedan mitten på maj, men vi har en lång väg att gå när det gäller språket. Idag försökte jag förklara för hotellstäderskan att vi ville ha täcke till bäddsoffan som Noah och Axel sover i, inte bara filtar. Jag försökte peka på Tyra och Ivars sängar för att förtydliga, trodde jag. När vi kom tillbaka till hotellet efter en promenad, låg filten kvar i bäddsoffan och Tyra och Ivar hade fått varsin filt, så mycket för den blandningen av engelska, portugisiska och teckenspråk.

Nedan är några bilder från dagens promenad i Ibirapuera, en av Sao Paulos största parker.  

Durban

Tanken var att vi skulle ägna oss åt sol och bad den här delen av semestern och de första 2 dagarna kunde vi göra just detta. Durban ligger vid Indiska Oceanen, vattnet är varmt och vågorna stora. Tyvärr har vädret blivit gradvis sämre och idag har det regnat nästan hela dagen. Imorgon ska det bli finare igen, men då ska vi åka vidare norrut till St. Lucia.

Något som var extra roligt, var när Ivar äntligen kunde återförenas med sin gamla bästis Shaanten. De har inte setts på 4,5 år, men hittade varandra väldigt snabbt igen.

Länge sedan

Det har gått ca 4,5 år sedan vi uppdaterade denna blogg...

För ett par dagar sedan landade vi i Sydafrika hela familjen. Jag har varit tillbaka ett par gånger med jobbet, men det här är första gången resten av familjen varit i Sydafrika sedan flytten i juli 2011. Det är en känslosam resa för oss och många minnen kommer tillbaka. Vi ska försöka att dela med oss av våra upplevelser!

De första dagarna på vår resa tillbringade vi "hemma" i Centurion. Vi har bott hos vänner och ägnat dagarna åt att återuppliva gamla minnen. Vi har besökt Soweto, barnens gamla skola, våra favoritrestauranger, mataffärer m m. Tyra och Ivar har många minnen och haft stora förväntningar på den här resan, Noah och Axels minnen är mer diffusa.

 Man hade önskat att det skett en del förändringar i Klipptown, Soweto, men tyvärr står plåtskjulen kvar och inte har de fått något fungerande avloppssystem heller. Glädjande är dock att Tk lyckats bra med att bygga upp sitt guideföretag och att han och hans familj mår bra.

 

Det var många som kände igen Tyra och kom fram och hälsade när vi besökte "Southdowns College"

 

det kommer mera...för i nästa vecka kommer det 117 kolli till...

Flera turer till Sortergården och återvinningsrummet i källaren har skett idag och i morgon blir det en tur till Myrorna. Idag har vi även skruvat sängar och tömt kartonger, detta måste bara gå. Idag började killarna sin nya skola. Axel Noah och Ivar fick göra omstart eftersom de startade "sina klasser" i januari. Tyra fortsätter sitt skridskoläger och verkar ha kommit in i en bra grupp med bra tjejer. På måndag blir det SMK och Sollentunas musikklasser. Som tur är har vi idag fått besked om att vår container från Sydafrika verkar komma till Stockholm i morgon och körs ut till oss i början av nästa vecka, vilket ger oss mer tid att slänga och skänka... för i rummet ovan ska det in 117 kartonger från Sydafrika...

Samtidigt som allt ovan händer och sker är det tänkt att jag ska söka jobb.