Ridhelg

Den som känner familjen Zetterlind vet att vi inte direkt är någon stor ridfamilj. Ska vi vara ärliga är det egentligen bara Miriam som för 16-17 år sedan tog ett antal ridlektioner. För egen del handlar det mest om att rida ponnys på Skansen som liten. Hur som helst blev vi tillfrågade av en annan svensk familj om vi ville hänga på en helg och rida. Stället som vi bodde på heter Fazenda Bela Vista och ligger i närheten av en lite ort som heter Dourado i delstaten São Paulo. Det är en välskött farm som drivs som ett familjeföretag med en man på över 80 år som familjeöverhuvud (han styrde allt med järnhand från hästryggen).

Vi var flera svenska familjer och en fransk familj som vågade anta umaningen att ge oss ut. Hästarna kändes välskötta och vältränade och var vana vid ovana ryttare. Klart var att man kände en viss oro inledningsvis men det blev snart bättre då det visade sig att hästarna var följsamma och trygga. Första dagen red vi i drygt tre timmar med ett litet stopp på vägen. Det var ganska lagom då det känns i kroppen att man använder otränade muskler och ovana sittställningar. Andra dagen red endast Ivar eftersom vi andra var tvungna att ge oss i väg till flygplatsen då Miriam reste till Sverige för en veckas jobb.

Upplevelsen gav mersmak och vi ser redan fram emot nästa besök på fazendan. Omgivningarna var otroligt vackra och vädret var på vår sida. Det var också väldigt skönt att få komma ifrån São Paulo och ut i naturen, något som vi saknar.

Vardag

Sedan februari månad arbetar jag (Stefan) på heltid men på distans. Just nu håller jag på skriver på en utredning om en nationellt register på trafíkområdet för min arbetsgivare Regeringskansliet. Jag började med att vara nästan hela februari i Sverige. Då startade jag upp projektet som kommer att pågå fram till sommaren. Det är en ovan situtation att sitta hemma och arbeta. Det krävs att man fokuserar och släpper allt vardagspyssel och annat som lockar när man är hemma. Men det är ganska häftigt med teknikutvecklingen som gör att jag kan hålla kontakten med kollegor och myndigheter via nätet. Bara för några år sedan när vi bodde i Sydafrika var det betydligt sämre förutsättningar.

Detta får även bli en liten test på hur detta kommer att fungera. Om det går bra, hoppas jag på att det framöver kan komma fler uppdrag av liknande karaktär.

Men det gäller att passa på att uppleva landet också. Innan jag åker till Sverige i maj har vi flera spännande helgresor att se fram emot. Nu till helgen ska vi ut och rida. Hur det kommer gå är vi fundersamma över eftersom ingen av oss förutom Miriam har någon ridvana alls...

Festligheter

Det är ett tag sedan vi skrev sist, här kommer en liten summering av vad som hänt den senaste tiden.


Stefan kom hem för 1,5 vecka sedan och jobbar nu hemifrån på dagarna. Samma dag som Stefan landade hade vi "Celebration of the World" på skolan, som närmast kan beskrivas som en internationell marknad. 22 länder var representerade, vi gick parad, det var utlottningar, hoppborgar och det bjöds på mycket god mat. Alla betalade inträde och sedan var det fritt fram att smaka mat från olika länder. Mexiko bjöd på nachos och guacamole, Indien på samosas, Italien glass och pizza m m. Vi är fem svenska familjer på skolan och vi bjöd på laxsnittar, västerbottenostpaj och dajmkolor.

 Heja Sverige!

Tyra och hennes kompis var volontärer i det belgiska chokladståndet

Mexiko hade lagt ner mycket tid och energi på sina dekorationer, vi var lite mer avskalat svenska

USA hade nationalparker som tema

Den här veckan är det karnevalsvecka och barnen har lov hela veckan. Jag har varit ledig från jobbet måndag till onsdag. De flesta är lediga och många åker bort under karnevalen. Det har varit lugnt och skönt och relativt lite trafik i São Paulo. Tyvärr har Tyra och jag dragits med en envis förkylning, så vi har inte riktigt känt oss på topp den här veckan. Igår trotsade vi dock förkylningen och åkte till en gatukarneval, så kallad Bloco. Inte så mycket samba, men dans och många glada och utklädda människor. I år har vi kört lightvarianten av karnevalen, vi får öka ambitionsgraden till nästa år.

Framtidsplanering och västerbottenostpaj

Idag har jag varit på barnens skola, Tyra och jag hade möte med hennes counselor inför nästa skolår. Tyra går i grade 10 och nästa år ska hon börja IB-programmet. På IB-programmet väljer man att läsa 6 ämnen inom olika kategorier. Det svåra med det här valet är att det är ganska avgörande för vad och var man kan läsa Ividare någonstans. Inom IB-programmet kan man läsa max 2 naturvetenskapliga ämnen och en del utbildningar i Sverige kräver att man läst kemi, fysik och biologi.


Det är inte helt lätt för en 15-åring (snart 16) att veta vad hon vill bli och var hon vill läsa. Jag tycker ändå att vi hade ett bra möte idag med counselorn och Tyra fick till efter karnevalen (v9) på sig att göra sina ämnesval. Ikväll hade vi även ett skypemöte med en lärare som kan hjälpa Tyra att läsa IB-svenska på distans. Tanken är att Tyra ska läsa 5 ämnen i skolans regi och IB-svenska på distans (fast förhoppningsvis under håltimmarna i skolan). Även denna lärare hade en hel del bra tips inför valet av ämnen m m, så nu har Tyra lite att fundera över.

Utanför counselorns kontor hänger vimplar från alla universitet, som skolans före detta elever går på

Kvällen har ägnats åt att baka västerbottenostpajer. På lördag är det en internationell marknad på skolan och de svenska familjerna ska bland annat bjuda på västerbottenostpaj. Osten hade vårt besök med sig i julas och det kändes lite sorgligt att behöva riva ner den (en och annan bit åkte dock in i munnen😋).

5 badrum och en gästtoalett

Det har gått 4 månader sedan vi flyttade in i vår lägenhet. Den jobbiga starten, där vi bodde på 3 olika hotell känns långt borta. Vi trivs väldigt bra, både med läget och med själva lägenheten. Det är fortfarande en del saker som behöver inhandlas, men i det stora hela har vi bott in oss bra. Ett stort plus är att lägenheten ligger så pass nära mitt jobb att jag kan gå fram och tillbaka. Det tar ca 25 minuter, vilket innebär att jag får lite motion och "frisk" luft på köpet.


I Brasilien är det vanligt att varje sovrum har ett tillhörande badrum. Vår lägenhet har 4 sovrum (Noah och Axel delar rum) och vårt master bedroom har två badrum, ett till Stefan och ett till mig. Således har vi 5 badrum och en gästtoa. Jag tror inte jag haft egen toa sedan jag bodde i studentrum och jag njuter verkligen av denna lyx. Inget tandkrämskladd och ingen som klagar på antalet flaskor som står framme.

 Stefans badrum

Mitt badrum

En annan lyx är att vi även har en stor stor walk in closet i anslutning till master bedroom och de 2 badrummen.

 Någon i familjen gillar ljusblåa skjortor...

Helg i stan

Inför den här 3-veckorsperioden som Stefan är i Sverige har jag varit mest orolig för hur jag ska få vardagen att gå ihop och vad vi ska göra under helgerna. Nu har det gått drygt en veckan sedan Stefan åkte och det har gått över förväntan.


Vi har ännu inte kunnat skaffa någon bil, utan haft en hyrbil. När Stefan åkte iväg lämnade vi tillbaka hyrbilen och hoppas att det snart löser sig med en mer långsiktig lösning. Det är relativt billigt att åka taxi i São Paulo och eftersom jag går till jobbet och barnen åker skolbuss, är det nästan bara på helgerna vi behöver åka taxi. Ett litet problem är matinköpen, affären är för nära för att åka taxi och för långt bort för att jag ska orka bära för mycket. Det blir att jag går och handlar i princip varje dag.

I helgen blev vi medbjudna till en kollegas klubb. Det är vanligt med klubbar här i Brasilien, både sport- och countryklubbar. Klubben vi var på idag var mer av arten country club och ligger vackert vid en sjö. En riktig idyll med golfbana, segel- och ridklubb, pool för att inte tala om det stora parkområdet.

 

'

En ny bekantskap idag var capivaran, även kallad vattensvin. Capivaran är världens största gnagare och kan enligt Wikipedia bli upp till 130 cm lång. Deras närmaste släkting är marsvinet, även om jag mest tyckte de såg ut som stora bävrar. 

Vardag igen

Igår började barnen skolan igen efter drygt 6 veckors jullov och jag hade min första arbetsdag efter semestern. Vi försökte alla gå lägga oss hyfsat tidigt, men några av barnen hade väldigt svårt att somna. Alla var riktigt trötta på morgonen, men frågan är nog om inte Nelzon var tröttast.

Skolbussen kommer varje vardagsmorgon 07.00 och hämtar barnen

Den största omställningen för oss framöver är att Stefan har börjat arbeta igen. I lördags flög Stefan till Sverige för att arbeta på sin "gamla" arbetsplats i 3 veckor och därefter ska han arbeta på distans från Brasilien i ca 3 månader. I sommar kommer Stefan att åka till Sverige ett par veckor i förväg för att avsluta det 6 månaders uppdrag han har fått.


Lite orolig är jag för hur det kommer att gå de närmaste veckorna, eftersom jag inte bara är själv med barnen, utan även är inne i en ganska intensiv period på arbetet just nu.Vi har bett vår städhjälp att komma lite oftare framöver och gå ut med Nelzon på dagarna, så det är nog bara att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.

Semesterns sista dagar

Semestern är slut och vi är hemma i Sao Paulo igen. Det har varit en otroligt avkopplande och bra semester på alla sätt och vis, men det är inte helt fel att vara hemma igen, träffa Nelzon (som fortfarande är sur på oss) och få sova i sin egen säng.

De sista dagarna på semestern tillbringade vi i Paraty - en liten kuststad som är känd för sin fina gamla innerstad med hus i kolonialstil och kullerstensgator.

 

Inte alltid så lätt att förstå vad det står på menyn - kanske ska satsa lite mer på portugisiskan i vår...

Sista dagen i Paraty tog vi en jeeptur till ett antal olika vattenfall. En riktig fullträff och uppskattad sista semesterdag.

Det finns onekligen mycket att se och göra i detta stora land, för att inte tala om grannländerna. Vi får nog börja planera vad vi vill hinna med under vår tid här.