Innan vi flyttade till Brasilien så gick vi en säkerhetskurs som bland annat behandlade första hjälpen och sjukvård. Viktigt naturligtvis. Vi fick rekommendationen att så snart vi kom på plats så skulle vi reka sjukhus och ha koll på vart vi skulle vända oss om olyckan var framme. Naturligtvis var det det första vi gjorde... not... I går var olyckan framme och Axel hade gjort sig illa i benet. Skolan ringde och ville skicka honom i en ambulans till sjukhuset eftersom han gjort sig illa i benet och de befarade ett brutet ben. Jag slängde mig i bilen och på grund av den normala tuffa trafiken och eftersom jag inte just då var i närheten av vår bil tog det en timme innan jag kom till skolan. Där väntade lågstadierektorn med två sjuksköterskor som finns på skolan och diverse annan personal. Efter en stunds fixande med försäkringar (samtal till Skottland) så fick vi klartecken på det närmaste sjukhuset (vilket också anses som ett av Sao Paulos bästa). Försäkringen måste vara knuten till sjukhuset med mindre att man själv blir betalningsskyldig. Skolan ringer efter en ambulans och man känner, yes detta kommer att gå bra...
Ambulansen kom och de paketerade Axels ben och pappa kände sig trygg. Jag följer sedan med i ambulansen som sätter på sirenerna (lite coolt är det faktiskt). Efter att jag nu kört i Sao Paulo ett par veckor har jag fått lite kläm på lokalisering, riktningar etc. döm av min förvåning när jag inser att ambulansen nog inte är på väg i rätt riktning. Jag frågar på min knackiga portugisiska om vi är på väg till Einstein-sjukhuset (hur svårt kan det vara för en ambulansförare att känna till det största sjukhuset i Sydamerika?) och han nickar. Jag börjar dock känna en viss tveksamhet då han stannar vi fyra tillfällen och frågar folk på gatan efter vägen. Helt klart är att han kör fel vid minst två tillfällen och får vända...
Till slut kommer vi fram och sjukhuset levererar förstklassig service. (Namnet Einstein förpliktigar verkligen). ... och Axel?? Jo då det var ingenting brutet, vilket röntgen visade. Troligtvis är det ett kraftigt slag på överbenet som gör att han har svårt att stödja på det. Han fick ett rejält stödförband och ordinerades tio dagars försiktighet.
Inlastning i ambulansen
Axel inpacketerad liggandes på båren...
Ingenting brutet... skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar